Salmenes 106
1 Halleluja! Pris Herren, for han er god, hans miskunnhet varer evindelig.
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Hvem kan utsi Herrens veldige gjerninger, forkynne all hans pris?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Salige er de som tar vare på det som rett er, den som gjør rettferdighet til enhver tid.
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Kom mig i hu, Herre, efter din nåde mot ditt folk, se til mig med din frelse,
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 så jeg kan se på dine utvalgtes lykke, glede mig med ditt folks glede, rose mig med din arv!
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 Vi har syndet med våre fedre, vi har gjort ille, vi har vært ugudelige.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Våre fedre i Egypten aktet ikke på dine undergjerninger, de kom ikke i hu dine mange nådegjerninger, men var gjenstridige ved havet, ved det Røde Hav.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Dog frelste han dem for sitt navns skyld, for å kunngjøre sitt velde,
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 og han truet det Røde Hav, og det blev tørt, og han lot dem gå gjennem dypene som i en ørken,
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 og han frelste dem av hans hånd som hatet dem, og forløste dem av fiendens hånd,
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 og vannet skjulte deres motstandere, det blev ikke én av dem tilbake.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Da trodde de på hans ord, de sang hans pris.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 Men snart glemte de hans gjerninger, de bidde ikke på hans råd;
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 men de blev grepet av begjærlighet i ørkenen, og de fristet Gud på det øde sted.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 Da gav han dem det de vilde ha, men sendte tærende sykdom over deres liv.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 Og de blev avindsyke mot Moses i leiren, mot Aron, Herrens hellige.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 Jorden oplot sig og slukte Datan og skjulte Abirams hop,
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 og en ild satte deres hop i brand, en lue brente op de ugudelige.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv ved Horeb og tilbad et støpt billede,
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 og de byttet sin ære mot billedet av en okse, som eter gress.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 De glemte Gud, sin frelser, som hadde gjort store ting i Egypten,
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 undergjerninger i Kams land, forferdelige ting ved det Røde Hav.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 Da sa han at han vilde ødelegge dem, dersom ikke Moses, hans utvalgte, hadde stilt sig i gapet for hans åsyn for å avvende hans vrede fra å ødelegge dem.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 Og de foraktet det herlige land, de trodde ikke hans ord,
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 og de knurret i sine telt, de hørte ikke på Herrens røst.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 Da opløftet han sin hånd og svor at han vilde la dem falle i ørkenen
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 og la deres avkom falle iblandt hedningene og sprede dem i landene.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 Og de bandt sig til Ba'al-Peor og åt av offere til døde,
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 og de vakte harme ved sine gjerninger, og en plage brøt inn iblandt dem.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 Da stod Pinehas frem og holdt dom, og plagen stanset;
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 og det blev regnet ham til rettferdighet fra slekt til slekt evindelig.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 Og de vakte vrede ved Meribas vann, og det gikk Moses ille for deres skyld;
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 for de var gjenstridige mot hans Ånd, og han talte tankeløst med sine leber.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 De ødela ikke de folk som Herren hadde talt til dem om,
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 men de blandet sig med hedningene og lærte deres gjerninger,
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 og de tjente deres avguder, og disse blev dem til en snare,
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 og de ofret sine sønner og sine døtre til maktene.
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 og de utøste uskyldig blod, sine sønners og sine døtres blod, som de ofret til Kana'ans avguder, og landet blev vanhelliget ved blod.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 De blev urene ved sine gjerninger og drev hor ved sin adferd.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 Da optendtes Herrens vrede mot hans folk, og han fikk avsky for sin arv.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 Og han gav dem i hedningers hånd, og de som hatet dem, hersket over dem,
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 og deres fiender trengte dem, og de blev ydmyket under deres hånd.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 Mange ganger utfridde han dem; men de var gjenstridige i sine råd, og de sank ned i usseldom for sin misgjernings skyld.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 Og han så til dem når de var i nød, idet han hørte deres klagerop.
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 Og i sin godhet mot dem kom han sin pakt i hu, og det gjorde ham ondt efter hans store miskunnhet,
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 og han lot dem finne barmhjertighet for alle deres åsyn som hadde ført dem i fangenskap.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Frels oss, Herre vår Gud, og samle oss fra hedningene til å love ditt hellige navn, rose oss av å kunne prise dig!
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 Lovet være Herren, Israels Gud, fra evighet og til evighet! Og alt folket sier: Amen. Halleluja!
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
