Salmenes 105
1 Pris Herren, påkall hans navn, kunngjør blandt folkene hans store gjerninger!
Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
2 Syng for ham, lovsyng ham, grund på alle hans undergjerninger!
Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
3 Ros eder av hans hellige navn! Deres hjerte glede sig som søker Herren!
Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
4 Spør efter Herren og hans makt, søk hans åsyn all tid!
Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
5 Kom i hu hans undergjerninger som han har gjort, hans undere og hans munns dommer,
Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
6 I, hans tjener Abrahams avkom, Jakobs barn, hans utvalgte!
I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7 Han er Herren vår Gud, hans dommer er over all jorden.
Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
8 Han kommer evindelig sin pakt i hu, det ord han fastsatte for tusen slekter,
Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
9 den pakt han gjorde med Abraham, og sin ed til Isak;
på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10 og han stadfestet den som en rett for Jakob, som en evig pakt for Israel,
Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11 idet han sa: Dig vil jeg gi Kana'ans land til arvelodd.
han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
12 Da de var en liten flokk, få og fremmede der,
Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
13 og vandret fra folk til folk, fra et rike til et annet folk,
Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
14 tillot han ikke noget menneske å gjøre vold imot dem, og han straffet konger for deres skyld:
Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15 Rør ikke ved mine salvede, og gjør ikke mine profeter noget ondt!
»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
16 Og han kalte hunger inn over landet, han brøt sønder hver støtte av brød.
Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
17 Han sendte en mann foran dem, til træl blev Josef solgt.
då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
18 De plaget hans føtter med lenker, hans sjel kom i jern,
Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
19 inntil den tid da hans ord slo til, da Herrens ord viste hans uskyld.
till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20 Da sendte kongen bud og lot ham løs, herskeren over folkeslag gav ham fri.
Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
21 Han satte ham til herre over sitt hus og til hersker over alt sitt gods,
Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
22 forat han skulde binde hans fyrster efter sin vilje og lære hans eldste visdom.
han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
23 Så kom Israel til Egypten, og Jakob bodde som fremmed i Kams land.
Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
24 Og han gjorde sitt folk såre fruktbart og gjorde det sterkere enn dets motstandere.
Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
25 Han vendte deres hjerte til å hate hans folk, til å gå frem med svik mot hans tjenere.
de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
26 Han sendte Moses, sin tjener, Aron som han hadde utvalgt.
Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
27 De gjorde hans tegn iblandt dem og undere i Kams land.
De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28 Han sendte mørke og gjorde det mørkt, og de var ikke gjenstridige mot hans ord.
Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29 Han gjorde deres vann til blod, og han drepte deres fisker.
Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
30 Deres land vrimlet av frosk, endog i deres kongers saler.
Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
31 Han talte, og det kom fluesvermer, mygg innen hele deres landemerke.
Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
32 Han gav dem hagl for regn, luende ild i deres land,
Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
33 og han slo ned deres vintrær og deres fikentrær, og brøt sønder trærne innen deres landemerke.
Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
34 Han talte, og det kom gresshopper og gnagere uten tall,
Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
35 og de åt op hver urt i deres land, og de åt op frukten på deres mark.
De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
36 Og han slo alt førstefødt i deres land, førstegrøden av all deres kraft.
Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37 Og han førte dem ut med sølv og gull, og det fantes ingen i hans stammer som snublet.
Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38 Egypten gledet sig da de drog ut; for frykt for dem var falt på dem.
Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredte ut en sky til dekke og ild til å lyse om natten.
Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40 De krevde, og han lot vaktler komme og mettet dem med himmelbrød.
De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
41 Han åpnet klippen, og det fløt vann; det løp gjennem det tørre land som en strøm.
Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
42 For han kom i hu sitt hellige ord, Abraham, sin tjener,
Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
43 og han førte sitt folk ut med glede, sine utvalgte med fryderop,
Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44 og han gav dem hedningefolks land, og hvad folkeslag med møie hadde vunnet, tok de til eie,
Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45 forat de skulde holde hans forskrifter og ta vare på hans lover. Halleluja!
för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
