Salmenes 104
1 Min sjel, lov Herren! Herre min Gud, du er såre stor, høihet og herlighet har du iklædd dig.
Misaora an’ i Jehovah, ry fanahiko. Jehovah Andriamanitro ô, lehibe indrindra Hianao, Famirapiratana sy voninahitra no fitafinao,
2 Han hyller sig i lys som i et klædebon, han spenner himmelen ut som et telt,
Mitafy ny mazava tahaka ny lamba Izy Ary mamelatra ny lanitra tahaka ny lay,
3 han som tømrer i vannene sine høie saler, han som gjør skyene til sin vogn, som farer frem på vindens vinger.
Ary mametraka ny rairain-drihan’ ny tranony amin’ ny rano, Sady manao ny rahona matevina ho kalesiny ka mandeha amin’ ny elatry ny rivotra,
4 Han gjør vinder til sine engler, luende ild til sine tjenere.
Ary manao ny rivotra ho irany Sy ny lelafo ho mpanompony.
5 Han grunnfestet jorden på dens støtter, den skal ikke rokkes i all evighet.
Nanorina ny tany tambonin’ ny fanorenany Izy, Mba tsy hihetseha-ny mandrakizay doria.
6 Du hadde dekket den med dype vann som med et klædebon; vannene stod over fjellene.
Ny rano lalina no nasaronao azy tahaka ny lamba; Nandifotra ny tendrombohitra aza ireny.
7 For din trusel flydde de, for din tordens røst for de hastig bort.
Noho ny teny mafy nataonao dia nandositra ny tendrombohitra, Noho ny feon’ ny kotrokoranao dia nirifatra izy
8 De steg op til fjellene, fór ned i dalene, til det sted du hadde grunnfestet for dem.
Nisondrotra ny tendrombohitra, nietry ny lohasaha ho any amin’ izay namboarinao hitoerany.
9 En grense satte du, som de ikke skal overskride; de skal ikke vende tilbake for å dekke jorden.
Efa nasianao fetra tsy hihoarany izy Mba tsy hiverina hanarona ny tany.
10 Han lar kilder springe frem i dalene; mellem fjellene går de.
Mampandeha loharano eny amin’ ny lohasaha Izy; Eny anelanelan’ ny tendrombohitra no alehan’ ireny,
11 De gir alle markens dyr å drikke; villeslene slukker sin tørst.
Ka isotroan’ ny bibi-dia rehetra, Sy analan’ ny boriki-dia ny hetahetany;
12 Over dem bor himmelens fugler; mellem grenene lar de høre sin røst.
Eo amboniny no itoeran’ ny voro-manidina; Ary eo amin’ ny ran-tsan-kazo no anenoany.
13 Han vanner fjellene fra sine høie saler; av dine gjerningers frukt mettes jorden.
Manondra-drano ny tendrombohitra avy amin’ ny tranony ambony Izy; Ny vokatry ny asanao no mahavoky ny tany.
14 Han lar gress gro for feet og urter til menneskets tjeneste, til å få brød frem av jorden.
Mampaniry ahitra ho an’ ny biby fiompy Izy Sy anana hahasoa ny olona. Ary mamoaka hanina avy amin’ ny tany.
15 Og vin gleder menneskets hjerte, så den gjør åsynet mer skinnende enn olje, og brød styrker menneskets hjerte.
Ary divay izay mampifaly ny olona, ka mampinendonendo ny tavany mihoatra noho ny diloilo, Ary mofo hanohanana ny ain’ ny olona.
16 Herrens trær mettes, Libanons sedrer som han har plantet,
Voky ny hazon’ i Jehovah, Dia ny sederan’ i Libanona, izay namboleny;
17 der hvor fuglene bygger rede, storken som har sin bolig i cypressene.
Izay anaovan’ ny voron-kely ny akaniny; Ary ny vano, dia ao amin’ ny kypreso no anaovany ny tranony.
18 De høie fjell er for stengjetene, klippene er tilflukt for fjellgrevlingene.
Ny tendrombohitra avo dia ho an’ ny osi-dia; Ny harambato no fiarovana ho an’ ny hyraka.
19 Han gjorde månen til å fastsette tidene; solen kjenner sin nedgangstid.
Nanao ny volana ho fotoana Izy, Ary ny masoandro mahalala ny filentehany.
20 Du gjør mørke, og det blir natt; i den rører sig alle dyrene i skogen.
Mahatonga aizina Hianao, dia tonga ny alina, Ka mivezivezy ny biby rehetra any an’ ala;
21 De unge løver brøler efter rov, for å kreve sin føde av Gud.
Ny liona tanora mierona maniry toha Ka mitady ny haniny avy amin’ Andriamanitra.
22 Solen går op, de trekker sig tilbake og legger sig i sine boliger.
Miposaka ny masoandro, dia miverina ireny, Ary ao an-davany no amitsahany.
23 Mennesket går ut til sin gjerning og til sitt arbeid inntil aftenen.
Fa ny olona kosa mivoaka ho any amin’ ny taozavany, Sy ny asany mandra-paharivan’ ny andro.
24 Hvor mange dine gjerninger er, Herre! Du gjorde dem alle viselig; jorden er full av det du har skapt.
Endrey ny hamaroan’ ny asanao, Jehovah ô! Fahendrena no nanaovanao azy rehetra; Henika ny zavatra nataonao ny tany.
25 Der er havet, stort og vidtstrakt; der er en vrimmel uten tall, der er dyr, både små og store.
Indro ny ranomasina sady lehibe no malalaka, Any no misy zava-mihetsiketsika tsy tambo isaina, Dia zava-miaina, na kely na lehibe.
26 Der går skibene, Leviatan, som du skapte til å leke sig der.
Any no alehan’ ny sambo Sy ny trozona, izay noforoninao hilaolao any.
27 Alle venter de på dig, at du skal gi dem deres føde i sin tid.
Ireo rehetra ireo miandry Anao, Mba homenao ny haniny amin’ ny fotoany.
28 Du gir dem, de sanker; du oplater din hånd, de mettes med godt.
Manome Hianao, dia manangona izy; Manokatra ny tananao Hianao, dia voky ny soa izy;
29 Du skjuler ditt åsyn, de forferdes; du drar deres livsånde tilbake, de dør og vender tilbake til sitt støv.
Manafina ny tavanao Hianao, dia raiki-tahotra izy; Alainao indray ny ainy, dia maty izy Ka mody any amin’ ny vovoka nanalana azy,
30 Du sender din Ånd ut, de skapes, og du gjør jordens skikkelse ny igjen.
Maniraka ny Fanahinao Hianao, dia ary izy, Ary manavao ny tarehin’ ny tany Hianao.
31 Herrens ære være til evig tid! Herren glede sig i sine gjerninger!
Ho mandrakizay anie ny voninahitr’ i Jehovah; Aoka Jehovah hifaly amin’ ny asany.
32 Han som ser til jorden, og den bever, som rører ved fjellene, og de ryker.
Jereny ny tany, dia mihorohoro; Tendren’ ny tànany ny tendrombohitra, dia midonaka.
33 Jeg vil lovsynge Herren så lenge jeg lever; jeg vil synge for min Gud så lenge jeg er til.
Hihira ho an’ i Jehovah aho, raha mbola velona koa; Hankalaza an’ Andriamanitro aho, raha mbola miaina.
34 Måtte min tale tekkes ham! Jeg vil glede mig i Herren!
Ho maminy anie ny fisainako Azy; Izaho no hifaly amin’ i Jehovah.
35 Men måtte syndere utryddes av jorden, og ugudelige ikke mere finnes! Min sjel, lov Herren! Halleluja!
Ho lany ringana tsy ho etỳ amin’ ny tany ny mpanota, Ary ny ratsy fanahy tsy ho etỳ intsony. Misaora an’ i Jehovah, ry fanahiko. Haleloia.
