Salmenes 102
1 En bønn av en elendig, når han vansmekter og utøser sin sorg for Herrens åsyn. Herre, hør min bønn og la mitt rop komme til dig!
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Skjul ikke ditt åsyn for mig på den dag jeg er i nød! Bøi ditt øre til mig! På den dag jeg roper, skynd dig å svare mig!
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 For mine dager er faret bort som en røk, og mine ben er forbrent som en brand.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Mitt hjerte er stukket som en urt og fortørket; for jeg har glemt å ete mitt brød.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 For mine lydelige sukks skyld henger mine ben ved mitt kjøtt.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 Jeg ligner pelikanen i ørkenen, jeg er som uglen på øde steder.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 Jeg våker og er blitt som en enslig fugl på taket.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 Hele dagen spotter mine fiender mig; de som raser mot mig, sverger ved mig.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 For jeg eter aske som brød og blander min drikk med gråt
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 for din vredes og din harmes skyld; for du har løftet mig op og kastet mig bort.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 Mine dager er som en hellende skygge, og selv visner jeg som en urt.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 Men du, Herre, du troner til evig tid, og ditt minne varer fra slekt til slekt.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Du vil reise dig, du vil forbarme dig over Sion; for det er tiden til å være det nådig, timen er kommet.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 For dine tjenere elsker dets stener, og de ynkes over dets støv.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Og hedningene skal frykte Herrens navn, og alle jordens konger din herlighet.
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 For Herren har bygget Sion, han har åpenbaret sig i sin herlighet.
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 Han har vendt sig til de hjelpeløses bønn, og han har ikke foraktet deres bønn.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Dette skal bli opskrevet for den kommende slekt, og det folk som skal skapes, skal love Herren.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 For han har sett ned fra sin hellige høide, Herren har fra himmelen skuet til jorden
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 for å høre den fangnes sukk, for å løse dødens barn,
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 forat de i Sion skal forkynne Herrens navn og hans pris i Jerusalem,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 når de samler sig, folkeslagene og rikene, for å tjene Herren.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 Han har bøiet min kraft på veien, han har forkortet mine dager.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 Jeg sier: Min Gud, ta mig ikke bort midt i mine dager! Dine år varer fra slekt til slekt.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Fordum grunnfestet du jorden, og himlene er dine henders gjerning.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 De skal forgå, men du blir stående; de skal alle eldes som et klæde, som et klædebon omskifter du dem, og de omskiftes,
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 men du er den samme, og dine år får ingen ende.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 Dine tjeneres barn skal bo i ro, og deres avkom skal stå fast for ditt åsyn.
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
