Salomos Ordsprog 8

1 Hør, visdommen roper, og forstanden lar sin røst høre.

Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2 Oppe på hauger ved veien står hun, der hvor stiene møtes;

Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

3 ved siden av portene, ved byens utgang, i inngangen til portene roper hun høit:

Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

4 Til eder, I menn, roper jeg, og min røst lyder til menneskenes barn.

Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

5 Lær klokskap, I enfoldige, og lær forstand, I uforstandige!

Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

6 Hør! Om store ting taler jeg, og jeg oplater mine leber med rettvishet;

Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

7 min tunge taler sannhet, og ugudelighet er en vederstyggelighet for mine leber.

Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8 Alle min munns ord er rette, det er intet falskt eller vrangt i dem.

Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

9 De er alle sammen likefremme for den forstandige og rette for dem som har funnet kunnskap.

De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Ta imot min tilrettevisning istedenfor sølv, og ta imot kunnskap fremfor utsøkt gull!

Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

11 For visdom er bedre enn perler, og ingen skatt kan lignes med den.

Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 Jeg, visdommen, har klokskap i eie, og jeg forstår å finne kloke råd.

Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 Å frykte Herren er å hate ondt; stolthet og overmot, ond ferd og en falsk munn hater jeg.

Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 Mig tilhører råd og sann innsikt, jeg er forstand, mig hører styrke til.

Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Ved mig regjerer kongene, og ved mig fastsetter fyrstene hvad rett er.

Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Ved mig styrer herskerne og høvdingene, alle dommere på jorden.

Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 Jeg elsker dem som elsker mig, og de som søker mig, skal finne mig.

Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

18 Hos mig er rikdom og ære, gammelt arvegods og rettferdighet.

Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

19 Min frukt er bedre enn gull, ja det fineste gull, og den vinning jeg gir, er bedre enn utsøkt sølv.

Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 På rettferds vei vandrer jeg, midt på rettens stier;

På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 derfor gir jeg dem som elsker mig, sann rikdom til arv og fyller deres forrådskammere.

till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 Herren skapte mig som sitt første verk, før sine andre gjerninger, i fordums tid.

HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

23 Fra evighet er jeg blitt til, fra først av, før jorden var.

Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 Da avgrunnene ennu ikke var til, blev jeg født, da der ennu ikke fantes kilder fylt med vann.

Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Før fjellene blev senket ned, før haugene blev til, blev jeg født,

Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 før han hadde skapt jord og mark og jorderikes første muldklump.

när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 Da han bygget himmelen, var jeg der, da han slo hvelving over avgrunnen.

När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

28 Da han festet skyene oventil, da han bandt avgrunnens kilder,

när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 da han satte grense for havet, så vannene ikke går lenger enn han byder, da han la jordens grunnvoller -

när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

30 da var jeg verksmester hos ham, og jeg var hans lyst dag efter dag, jeg lekte alltid for hans åsyn;

då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 jeg lekte på hele hans vide jord, og min lyst hadde jeg i menneskenes barn.

jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 Og nu, barn, hør på mig! Salige er de som følger mine veier.

Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Hør på min tilrettevisning og bli vise og forakt den ikke!

Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 Salig er det menneske som hører på mig, så han våker ved mine dører dag efter dag og vokter mine dørstolper.

Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 For den som finner mig, finner livet og får nåde hos Herren.

Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

36 Men den som ikke finner mig, skader sig selv; alle de som hater mig, elsker døden.

Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.