Salomos Ordsprog 7
1 Min sønn, bevar mine ord og gjem mine bud hos dig!
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Bevar mine bud, så skal du leve, bevar min lære som din øiesten!
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bind dem på dine fingrer, skriv dem på ditt hjertes tavle!
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Si til visdommen: Du er min søster, og kall forstanden din kjenning,
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 forat den må bevare dig fra annen manns hustru, fra fremmede kvinner, som taler glatte ord.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 For jeg så engang ut av vinduet på mitt hus, gjennem mitt gitter,
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 og da så jeg blandt de uerfarne, jeg blev var blandt de unge en uforstandig gutt,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 som gikk forbi på gaten ved hennes hjørne og gikk frem på veien til hennes hus,
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 i skumringen, da dagen var til ende, i dyp natt og mørke.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Da kom en kvinne ham i møte i en skjøges klær og med svikefullt hjerte.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Vill er hun og kåt; hennes føtter er ikke i ro i hennes hus.
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Snart er hun på gater, snart på torver, og ved hvert hjørne lurer hun.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Og hun tok fatt på ham og kysset ham, og med frekt åsyn sa hun til ham:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 Takkoffer skulde jeg bære frem, og idag har jeg innfridd mine løfter;
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 derfor gikk jeg ut for å møte dig, for å søke dig op, og jeg fant dig.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Jeg har bredt tepper over min seng, brokete tepper av egyptisk garn.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Jeg har strødd mitt leie med myrra, aloë og kanel.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Kom, la oss beruse oss i kjærlighet inntil morgenen, fryde oss i elskov!
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For min mann er ikke hjemme, han er reist langt bort;
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 pengepungen tok han med sig, først ved fullmåne kommer han hjem.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 Hun fikk lokket ham ved sin sterke overtalelse, ved sine glatte leber forførte hun ham.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Han følger henne straks, lik en okse som går til slakterbenken, som i fotjern, hvormed dåren tuktes,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 inntil pilen kløver hans lever - likesom fuglen haster til snaren og ikke vet at det gjelder dens liv.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Så hør nu på mig, barn, og akt på min munns ord!
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 La ikke ditt hjerte vende sig til hennes veier, forvill dig ikke inn på hennes stier!
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For mange som har fått ulivssår, har hun fellet, og mangfoldige er de hun har slått ihjel;
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
