Salomos Ordsprog 30
1 Agurs, Jakes sønns ord og utsagn. Så talte mannen til Itiel, til Itiel og Ukkal:
Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
2 Jeg er for ufornuftig til å kalles menneske; manns forstand har jeg ikke.
Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
3 Jeg har ikke lært visdom og har ikke kunnskap om den Hellige.
Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
4 Hvem fór op til himmelen og fór ned? Hvem samlet været i sine never? Hvem bandt vannet i et klæde? Hvem satte alle jordens grenser? Hvad er hans navn, og hvad er hans sønns navn? Du vet det jo.
Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
5 Alt Guds ord er rent; han er et skjold for dem som tar sin tilflukt til ham.
All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
6 Legg ikke noget til hans ord, forat han ikke skal straffe dig, og du stå som en løgner!
Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
7 To ting beder jeg dig om, nekt mig dem ikke, før jeg dør:
Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
8 La falskhet og løgnens ord være langt borte fra mig! Gi mig ikke armod og heller ikke rikdom! La mig ete mitt tilmålte brød,
Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
9 forat jeg ikke når jeg blir mett, skal fornekte dig og si: Hvem er Herren? og ikke når jeg blir fattig, stjele og forbanne min Guds navn!
Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
10 Baktal ikke en tjener for hans herre, forat han ikke skal banne dig, og du dra skyld over dig!
Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
11 Der er en ætt som banner sin far og ikke velsigner sin mor,
Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
12 en ætt som er ren i sine egne øine og dog ikke har tvettet sig for sitt eget skarn,
Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
13 en ætt - hvor stolte er ikke dens øine, og dens øielokk, hvor hever de sig ikke! -
Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
14 en ætt hvis tenner er sverd, og hvis jeksler er kniver, som eter arminger ut av landet og fattige ut av menneskenes tall.
Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
15 Blodiglen har to døtre: Gi hit! Gi hit! Der er tre som aldri blir mette, fire som aldri sier: Nok!
Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
16 Det er dødsriket og det ufruktbare morsliv, jorden, som aldri blir mett av vann, og ilden, som aldri sier: Nok! (Sheol h7585)
Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
17 Et øie som spotter far og forakter lydighet mot mor, det skal ravnene ved bekken hakke ut, og ørneunger skal ete det.
Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
18 Det er tre ting som er mig for underlige, og fire som jeg ikke skjønner:
Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
19 Ørnens vei på himmelen, ormens vei over stenen, skibets vei på havet og en manns vei til en jomfru.
Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
20 Slik bærer en horkvinne sig at: Hun eter og tørker sin munn og sier: Jeg har ikke gjort noget ondt.
Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
21 Under tre skjelver jorden, og under fire kan den ikke holde ut:
Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
22 under en træl når han blir konge, og en dåre når han blir mett av brød,
En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
23 under en forsmådd kvinne når hun blir gift, og en tjenestepike når hun arver sin frue.
En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
24 Det er fire som er små på jorden og allikevel overvettes vise:
Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
25 Maurene er ikke noget sterkt folk, og enda lager de sin føde om sommeren;
Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
26 fjellgrevlingene er ikke noget kraftig folk, og enda bygger de sitt hus i berget;
Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
27 gresshoppene har ingen konge, og enda drar de alle ut, skare efter skare;
Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
28 firfislen kan du gripe med hendene, og allikevel finnes den i kongelige palasser.
Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
29 Det er tre som skrider vakkert frem, og fire som har en vakker gang:
Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
30 Løven, som er en helt blandt dyrene, og som ikke vender om for nogen,
Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
31 hesten med gjord om lendene, bukken, og en konge i spissen for sitt folk.
En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
32 Har du vært så uforstandig at du har ophøiet dig, eller har du tenkt på ondt, da legg hånden på din munn!
Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
33 For trykk på melk gir smør, og trykk på nese gir blod, og trykk på vrede gir trette.
Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
