Salomos Ordsprog 3
1 Min sønn! Glem ikke min lære og la ditt hjerte bevare mine bud!
Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
2 For langt liv og mange leveår og fred skal de gi dig i rikt mål.
Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
3 La ikke kjærlighet og trofasthet vike fra dig, bind dem om din hals, skriv dem på ditt hjertes tavle!
Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
4 Så skal du finne nåde og få god forstand i Guds og menneskers øine.
Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
5 Sett din lit til Herren av hele ditt hjerte, og stol ikke på din forstand!
Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
6 Tenk på ham på alle dine veier! Så skal han gjøre dine stier rette.
Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
7 Vær ikke vis i egne øine, frykt Herren og vik fra det onde!
Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
8 Det skal være lægedom for din kropp og gi ny styrke til dine ben.
Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
9 Ær Herren med gaver av ditt gods og med førstegrøden av all din avling!
Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
10 Så skal dine lader fylles med overflod og dine persekar flyte over av most.
Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
11 Min sønn! Forakt ikke Herrens tukt og vær ikke utålmodig når han refser dig!
Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
12 For den Herren elsker, ham refser han, som en far refser den sønn han har kjær.
Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
13 Salig er det menneske som har funnet visdom, det menneske som vinner forstand;
Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
14 for det er bedre å vinne den enn å vinne sølv, og det utbytte den gir, er bedre enn gull.
Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
15 Den er kosteligere enn perler, og alle dine skatter kan ikke lignes med den.
Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
16 Langt liv har den i sin høire hånd, rikdom og ære i sin venstre.
Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
17 Dens veier er fagre veier, og alle dens stier fører til lykke.
Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
18 Den er et livsens tre for dem som griper den, og hver den som holder fast på den, må prises lykkelig.
Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
19 Herren grunnfestet jorden med visdom; han bygget himmelen med forstand.
Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
20 Ved hans kunnskap vellet de dype vann frem, og ved den lar skyene dugg dryppe ned.
Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
21 Min sønn! La dem ikke vike fra dine øine, bevar visdom og klokskap!
Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
22 Så skal de være liv for din sjel og pryd for din hals.
Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
23 Da skal du vandre din vei trygt og ikke støte din fot.
Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
24 Når du legger dig, skal du ikke frykte, og når du har lagt dig, skal din søvn være søt.
Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
25 Da trenger du ikke å være redd for uventet skrekk, eller for uværet når det kommer over de ugudelige!
Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
26 For Herren skal være din tillit, og han skal bevare din fot fra å fanges.
Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
27 Nekt ikke de trengende din hjelp, når det står i din makt å gi den!
Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
28 Si ikke til din næste: Gå bort og kom igjen, jeg skal gi dig imorgen - når du kan gjøre det straks!
Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
29 Legg ikke op onde råd mot din næste, når han kjenner sig trygg hos dig!
Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
30 Trett ikke med et menneske uten årsak, når han ikke har gjort dig noget ondt!
Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
31 Misunn ikke en voldsmann, og velg ikke nogen av alle hans veier!
Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
32 For en falsk mann er en vederstyggelighet for Herren, men med de opriktige har han fortrolig samfund.
Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
33 Herrens forbannelse er over den ugudeliges hus, men de rettferdiges bolig velsigner han.
Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
34 Spotterne spotter han, men de ydmyke gir han nåde.
Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
35 De vise arver ære, men dårene får skam til lønn.
De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
