Salomos Ordsprog 29
1 En mann som er ofte straffet og allikevel gjør sin nakke stiv, vil i et øieblikk bli sønderbrutt, og der er ingen lægedom.
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
2 Når de rettferdige kommer til makten, gleder folket sig; men når en ugudelig mann hersker, sukker folket.
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
3 En mann som elsker visdom, gleder sin far; men den som holder vennskap med skjøger, øder sitt gods.
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
4 En konge trygger sitt land ved rett; men en mann som tar imot gaver, bryter det ned.
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
5 En mann som smigrer for sin næste, setter op et garn for hans fot.
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
6 En ond manns misgjerning er en snare for ham, men den rettferdige skal juble og glede sig.
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
7 Den rettferdige tar sig av småfolks sak; den ugudelige skjønner sig ikke på noget.
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
8 Spottere egger op byen, men vismenn stiller vreden.
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
9 Når en vismann går i rette med en dåre, så blir dåren vred og ler, og der blir ingen ro.
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
10 De blodtørstige hater den ustraffelige, men de rettsindige søker å redde hans liv.
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
11 All sin vrede lar dåren strømme ut, men den vise holder vreden tilbake og stiller den.
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
12 Når en hersker akter på løgnens ord, blir alle hans tjenere ugudelige.
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
13 Den fattige og den som undertrykker ham, møtes; Herren gir begges øine deres lys.
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
14 En konge som dømmer småfolk rettferdig, hans trone står fast for alle tider.
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
15 Ris og tukt gir visdom; men en gutt som er overlatt til sig selv, gjør sin mor skam.
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
16 Når de ugudelige får makt, får synden makt; men de rettferdige skal se deres fall med glede.
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
17 Tukt din sønn, så skal han bli dig til glede og vederkvege din sjel!
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
18 Uten åpenbaring blir folket tøilesløst; men lykkelig er den som holder loven.
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
19 Ved ord lar en træl sig ikke tukte; for han skjønner dem nok, men adlyder dem ikke.
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
20 Har du sett en mann som forhaster sig i sine ord - det er mere håp for dåren enn for ham.
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
21 Forkjæler en sin træl fra ungdommen av, så vil han til sist være sønn i huset.
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
22 Den som er snar til vrede, vekker trette, og en hastig mann gjør ofte det som er ondt.
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
23 Et menneskes stolthet fører ham til fall, men den ydmyke vinner ære.
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
24 Den som deler med en tyv, hater sitt liv; han hører opropet til ed og gir allikevel ingen oplysning.
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
25 Menneskefrykt fører i snare, men den som setter sin lit til Herren, han blir berget.
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
26 Mange søker en herskers yndest, men fra Herren kommer en manns rett.
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
27 En urettferdig mann er en vederstyggelighet for de rettferdige, og en vederstyggelighet for den ugudelige er den som lever rett.
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
