Salomos Ordsprog 26
1 Som sne om sommeren og som regn i høsttiden, slik høver ære for en dåre.
Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
2 Som spurven i fart, som svalen i flukt, slik er det med en uforskyldt forbannelse - den rammer ikke.
Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
3 Svepe for hesten, tømme for asenet, og kjepp for dårers rygg!
Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
4 Svar ikke dåren efter hans dårskap, forat du ikke selv skal bli ham lik!
Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
5 Svar dåren efter hans dårskap, forat han ikke skal bli vis i egne øine!
Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
6 Den som sender bud med en dåre, han hugger føttene av sig, han må tåle slem medfart.
Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
7 Visne henger benene på den lamme og likeså ordsprog i munnen på dårer.
Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
8 Lik den som legger sten i slyngen, er den som gir en dåre ære.
Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
9 Som en torn i en drukken manns hånd, slik er et ordsprog i dårers munn.
Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
10 En mester får alt i stand, men den som leier en dåre, er lik den som leier en som går forbi.
En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
11 Lik hunden som vender tilbake til sitt eget spy, er en dåre som kommer igjen med sin dårskap.
Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
12 Ser du en mann som er vis i egne øine - det er mere håp for dåren enn for ham.
När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
13 Den late sier: Det er en løve på veien, en løve i gatene.
Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
14 Døren dreier sig på sitt hengsel, og den late snur sig på sitt leie.
En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
15 Den late stikker sin hånd fatet; han gider ikke føre den tilbake til sin munn.
Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
16 Den late er visere i egne øine enn syv som svarer med forstand.
En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
17 Lik den som tar fatt i øret på en hund som løper forbi, er den som lar sig egge til vrede over en trette som ikke kommer ham ved.
Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
18 Lik en gal mann som kaster ut brandpiler og skyter og dreper,
Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
19 er en mann som har sveket sin venn og så sier: Jeg spøker jo bare!
Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
20 Når det er forbi med veden, slukner ilden, og når det ingen øretuter er, stilles trette.
Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
21 Som kull blir til glør, og som ved nærer ild, slik voldes kiv av en trettekjær mann.
Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
22 En øretuters ord er som velsmakende retter, og de trenger ned i hjertets indre.
Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
23 Lik et lerkar som er overdratt med bly-glette, er brennende leber sammen med et ondt hjerte.
En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
24 Med sine leber skaper den hatefulle sig til, men i sitt indre gjemmer han svik.
Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
25 Når han gjør sin røst blid, så tro ham ikke! For der er syv vederstyggeligheter i hans hjerte.
Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
26 Den hatefulle skjuler sig i svik, men hans ondskap blir åpenbar i forsamlingen.
Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
27 Den som graver en grav, skal falle i den, og den som velter en sten op, på ham skal den rulle tilbake.
Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
28 En løgnaktig tunge hater dem som den har knust, og en falsk munn volder fall.
En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
