Salomos Ordsprog 19
1 Bedre er en fattig som vandrer i ustraffelighet, enn en mann med falske leber, som tillike er en dåre.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Også den som ikke bruker omtanke, går det ille, og den som er for snar på foten, treder feil.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Menneskets egen dårskap ødelegger hans vei, men i sitt hjerte vredes han på Herren.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Rikdom skaper mange venner, den fattige blir skilt fra sin venn.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Et falskt vidne skal ikke bli ustraffet, og den som taler løgn, skal ikke komme unda.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Mange smigrer for den gavmilde, og enhver er venn med den som er rundhåndet.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Den fattiges frender hater ham alle; enda mere holder hans venner sig borte fra ham. Han jager efter ord som ikke er å finne.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Den som vinner forstand, elsker sitt liv; den som holder fast ved visdom, finner lykke.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Et falskt vidne skal ikke bli ustraffet, og den som taler løgn, skal omkomme.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Vellevnet høver ikke for en dåre, enda mindre høver det for en træl å herske over fyrster.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Et menneskes klokskap gjør ham langmodig, og det er hans ære at han overser krenkelser.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 En konges vrede er som løvens brøl, men hans yndest som dugg på urter.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 En uforstandig sønn er bare til ulykke for sin far, og en kvinnes tretter er et stadig takdrypp.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Hus og gods er en arv fra foreldre, men en forstandig kvinne er en gave fra Herren.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Dovenskap senker i dyp søvn, og den late skal hungre.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Den som holder budet, holder sig selv i live; den som ikke akter på sin ferd, skal miste sitt liv.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Den som forbarmer sig over den fattige, låner til Herren, og Herren skal gjengjelde ham hans velgjerning.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Tukt din sønn, for det er ennu håp; men la dig ikke drive til å drepe ham!
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Den hvis vrede er stor, bør bøte; for dersom du hjelper ham, får du gjøre det atter og atter.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Hør på råd og ta imot tukt, så du kan bli vis til slutt!
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Det er mange tanker i en manns hjerte, men Herrens råd skal få fremgang.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Et menneskes miskunnhet er hans glede, og en fattig er lykkeligere enn en stormann som lyver.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 Herrens frykt fører til liv, og mett får en gå til hvile uten å bli hjemsøkt med ulykke.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Den late stikker sin hånd i fatet, men fører den ikke engang tilbake til sin munn.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Slå spotteren, så vil den uforstandige bli klok; vis den forstandige til rette, så vil han komme til innsikt og kunnskap.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Den som bruker vold mot sin far og jager sin mor bort, er en dårlig, en skamløs sønn.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Hold op, min sønn, med å høre på formaning, når du allikevel bare forviller dig bort fra kunnskaps ord!
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Et ugudelig vidne spotter det som rett er, og de gudløses munn sluker urett.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Straffedommer er fastsatt for spotterne og pryl for dårers rygg.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
