Salomos Ordsprog 13
1 En vis sønn hører på sin fars tilrettevisning, men en spotter hører ikke på irettesettelse.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 Av sin munns frukt nyter en mann godt, men de troløses hu står til vold.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 Den som vokter sin munn, bevarer sitt liv; den som lukker sine leber vidt op, ham blir det til ulykke.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 Den late attrår og får intet, men de flittige næres rikelig.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 Den rettferdige hater løgnaktige ord, men den ugudelige gjør det som ondt og skammelig er.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Rettferdighet verner den som lever ustraffelig, men ugudelighet feller den som gjør synd.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 Den ene ter sig som en rik mann og har dog slett ingen ting, og den andre ter sig som en fattig mann og har dog meget gods.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 En manns rikdom er løsepenger for hans liv, men den fattige er det ingen som truer.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 De rettferdiges lys skinner lystig, men de ugudeliges lampe slukner.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Ved overmot voldes bare trette, men hos dem som lar sig råde, er visdom.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Lett vunnet rikdom minker, men den som samler litt efter litt, øker sitt gods.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Langvarig venting gjør hjertet sykt, men et opfylt ønske er et livsens tre.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Den som forakter ordet, ødelegger sig selv; men den som frykter budet, han får lønn.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 Den vises lære er en livsens kilde, ved den slipper en fra dødens snarer.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Ved god forstand vinner en menneskenes yndest, men de troløses vei er hård.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Hver den som er klok, går frem med forstand, men en dåre utbreder dårskap.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 Et ugudelig sendebud faller i ulykke, men et trofast bud er lægedom.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Armod og skam får den som ikke vil vite av tukt; men den som akter på refselse, blir æret.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 Opfylt ønske er søtt for sjelen, men å holde sig fra det onde er en vederstyggelighet for dårer.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 Søk omgang med de vise, og du skal bli vis; men dårers venn går det ille.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Ulykke forfølger syndere, men rettferdige lønnes med godt.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 Den gode efterlater arv til barnebarn, men synderens gods er gjemt til den rettferdige.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 De fattiges nyland gir meget føde; men mangen rykkes bort fordi han ikke gjør det som rett er.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 Den som sparer sitt ris, hater sin sønn; men den som elsker ham, tukter ham tidlig.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 Den rettferdige eter så han blir mett, men de ugudeliges buk blir tom.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
