Salomos Ordsprog 12
1 Den som elsker tukt, elsker kunnskap; men den som hater refselse, er dum.
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Den gode får nåde hos Herren, men den svikefulle mann fordømmer han.
Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 Ugudelighet hjelper intet menneske til å stå støtt, men de rettferdiges rot rokkes ikke.
Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 En god hustru er sin manns krone, men en dårlig er som råttenhet i hans ben.
En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 De rettferdige tenker bare på det som rett er; de ugudeliges råd er svik.
De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 De ugudelige taler alltid om å lure efter blod, men de opriktiges munn frelser dem.
De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 De ugudelige kastes over ende, og så er de ikke mere; men de rettferdiges hus står fast.
De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 En mann roses alt efter som han har forstand, men den hvis hjerte er forvendt, blir til forakt.
I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Bedre er en småkårsmann som har en tjener, enn en som vil være storkar, men ikke har brød.
Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 Den rettferdige har omsorg for sin buskap, men den ugudeliges hjerte er hårdt.
Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Den som dyrker sin jord, mettes med brød; men den som jager efter tomme ting, er uten forstand.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 Den ugudelige attrår det som er en snare for de onde; men de rettferdige gir Gud fast rot.
Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 I lebenes synd ligger en ond snare, men den rettferdige kommer ut av trengsel.
Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 Av sin munns frukt mettes en mann med godt, og hvad et menneskes hender har gjort, det gjengjeldes ham.
Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 Dårens vei er rett i hans egne øine, men den som hører på råd, er vis.
Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 Dårens vrede blir kjent samme dag, men den som skjuler krenkelser, er klok.
Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 Den som er ærlig i sine ord, taler sannhet, men et falskt vidne taler svik.
Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 Mange taler tankeløse ord, som stikker likesom sverd; men de vises tunge er lægedom.
Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 Sannhets lebe blir fast for all tid, men falskhets tunge bare et øieblikk.
Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 Det er svik i deres hjerte som smir ondt; men de som råder til fred, får glede.
De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 Det rammer ikke den rettferdige noget ondt, men de ugudelige får ulykke i fullt mål.
Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Falske leber er en vederstyggelighet for Herren, men de som går frem med ærlighet, er ham til velbehag.
En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 Et klokt menneske skjuler det han vet, men dårers hjerte roper ut sin dårskap.
En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 Den flittiges hånd kommer til å styre, men lathet blir træl.
De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 Sorg i en manns hjerte trykker det ned, men et godt ord gleder det.
Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 Den rettferdige veileder sin næste, men de ugudeliges vei fører dem vill.
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 Lathet steker ikke sin fangst, men flid er en kostelig skatt for et menneske.
Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 På rettferds sti er liv, og en ryddet vei fører ikke til døden.
På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
