< Matteus 9 >
1 Og han gikk i båten og fór over og kom til sin egen by.
Shuning bilen u kémige chüshüp déngizdin ötüp, özi turghan sheherge qaytip keldi.
2 Og se, de førte til ham en mann som var verkbrudden, og som lå på en seng; og da Jesus så deres tro, sa han til den verkbrudne: Vær frimodig, sønn! dine synder er dig forlatt.
We mana, kishiler zembilge yatquzulghan bir palechni uning aldigha élip keldi. Eysa ularning ishenchini körüp héliqi palechke: — Oghlum, yüreklik bol, gunahliring kechürüm qilindi, — dédi.
3 Og se, nogen av de skriftlærde sa ved sig selv: Denne spotter Gud.
Andin mana, Tewrat ustazliridin beziliri könglide: «Bu adem kupurluq qiliwatidu!» dep oylidi.
4 Da Jesus så deres tanker, sa han: Hvorfor tenker I så ondt i eders hjerter?
Ularning könglide néme oylawatqanliqini bilgen Eysa ulargha: — Néme üchün könglünglarda rezil oylarda bolisiler?
5 For hvad er lettest, enten å si: Dine synder er dig forlatt, eller å si: Stå op og gå?
«Gunahliring kechürüm qilindi» déyish asanmu yaki «Ornungdin tur, mang!» déyishmu? — dédi we yene ulargha: —
6 Men forat I skal vite at Menneskesønnen har makt på jorden til å forlate synder - da sier han til den verkbrudne: Stå op og ta din seng og gå hjem til ditt hus!
Emma hazir silerning Insan’oghlining yer yüzide gunahlarni kechürüm qilish hoquqigha ige ikenlikini bilishinglar üchün, — u palech késelge: — Ornungdin tur, orun-körpengni yighishturup öyüngge qayt, — dédi.
7 Og han stod op og gikk hjem til sitt hus.
Héliqi adem ornidin turup öyige qaytti.
8 Men da folket så det, blev de forferdet og priste Gud, som hadde gitt mennesker en sådan makt.
Buni körgen top-top ademler qorqushup, insanlargha bundaq hoquqni bergen Xudani ulughlashti.
9 Og da Jesus gikk videre derfra, så han en mann ved navn Matteus sitte på tollboden; og han sa til ham: Følg mig! Og han stod op og fulgte ham.
Eysa u yerdin chiqip aldigha kétiwétip, baj yighidighan orunda olturghan, Matta isimlik bir [bajgirni] kördi. U uninggha: — Manga egeshkin! — dédi. We Matta ornidin turup, uninggha egeshti.
10 Og det skjedde da han satt til bords i hans hus, se, da kom mange toldere og syndere og satt til bords med Jesus og hans disipler.
We shundaq boldiki, Eysa [Mattaning] öyide méhman bolup dastixanda olturghanda, nurghun bajgirlar we gunahkarlarmu kirip, Eysa we uning muxlisliri bilen hemdastixan boldi.
11 Og da fariseerne så det, sa de til hans disipler: Hvorfor eter eders mester med toldere og syndere?
Buni körgen Perisiyler uning muxlislirigha: — Ustazinglar némishqa bajgir we gunahkarlar bilen bir dastixanda yep-ichip olturidu?! — dédi.
12 Men da Jesus hørte det, sa han: De friske trenger ikke til læge, men de som har ondt.
Bu gepni anglighan Eysa: — Saghlam ademler emes, belki bimarlar téwipqa mohtajdur.
13 Men gå bort og lær hvad det er: Jeg har lyst til barmhjertighet og ikke til offer. For jeg er ikke kommet for å kalle rettferdige, men for å kalle syndere.
Siler bérip [muqeddes yazmilardiki]: «Izdeydighinim qurbanliqlar emes, belki rehim-shepqet» déyilgen shu sözning menisini ögininglar; chünki men heqqaniylarni emes, belki gunahkarlarni chaqirghili keldim, dédi.
14 Da kom Johannes' disipler til ham og sa: Hvorfor faster vi og fariseerne så meget, men dine disipler faster ikke?
Shu waqitlarda, Yehya [peyghemberning] muxlisliri Eysaning yénigha kélip uninggha: — Némishqa biz we Perisiyler pat-pat roza tutimiz, lékin sizning muxlisliringiz tutmaydu? — dep sorashti.
15 Og Jesus sa til dem: Kan vel brudesvennene sørge så lenge brudgommen er hos dem? Men de dager skal komme da brudgommen blir tatt fra dem, og da skal de faste.
Eysa jawaben: — Toyi boluwatqan yigit téxi toyda hemdastixan oltughan chaghda, toy méhmanliri haza tutup oltursa qandaq bolidu!? Emma shu künler kéliduki, yigit ulardin élip kétilidu, ular shu künde roza tutidu.
16 Ingen setter en lapp av ukrympet tøi på et gammelt klædebon; for lappen river med sig et stykke av klædebonet, og riften blir verre.
Héchkim kona könglekke yéngi rexttin yamaq salmaydu. Undaq qilsa, yéngi yamaq [kiriship], kiyimni tartip yirtiwétidu. Netijide, yirtiq téximu yoghinap kétidu.
17 Heller ikke fyller de ny vin i gamle skinnsekker; ellers revner sekkene, og vinen spilles, og sekkene ødelegges; men de fyller ny vin i nye skinnsekker, så blir begge deler berget.
Shuningdek, héchkim yéngi sharabni kona tulumlargha qachilimaydu. Eger undaq qilsa, [sharabning échishi bilen] tulumlar yérilip kétidu-de, sharabmu tökülüp kétidu hem tulumlarmu kardin chiqidu. Shuning üchün kishiler yéngi sharabni yéngi tulumlargha qachilaydu; shundaq qilghanda, her ikkilisi saqlinip qalidu.
18 Mens han talte dette til dem, se, da kom en synagoge-forstander og falt ned for ham og sa: Min datter er nettop død; men kom og legg din hånd på henne, så vil hun leve.
U [Yehyaning muxlislirigha] bu sözlerni qiliwatqan waqtida, mana bir hökümdar kélip, uning aldigha bash urup: — Méning qizim hazirla ölüp ketti; emma siz bérip uninggha qolingizni tegküzüp qoysingiz, u tirilidu, dédi.
19 Og Jesus stod op og fulgte ham, og hans disipler gikk med.
Eysa ornidin turup, muxlisliri bilen bille uning keynidin mangdi.
20 Og se, en kvinne som hadde hatt blodsott i tolv år, trådte til bakfra og rørte ved det ytterste av hans klædebon;
We mana, yolda xun tewresh késilige giriptar bolghinigha on ikki yil bolghan bir ayal Eysaning arqisidin kélip, uning tonining péshini silidi.
21 for hun sa ved sig selv: Kan jeg bare få røre ved hans klædebon, så blir jeg helbredet.
Chünki u ichide «Uning tonini silisamla, choqum saqiyip kétimen» dep oylighanidi.
22 Men han vendte sig om, og da han så henne, sa han: Vær frimodig, datter! din tro har frelst dig. Og kvinnen blev helbredet fra samme stund.
Emma Eysa keynige burulup, uni körüp: — Qizim, yüreklik bol, ishenching séni saqaytti! dédi. Shuning bilen u ayal shu saette saqaydi.
23 Og da Jesus kom inn i synagoge-forstanderens hus og så fløitespillerne og hopen som larmet, sa han til dem:
Emdi Eysa héliqi hökümdarning öyige kirgende, ney chéliwatqan we haza tutup waysawatqan kishiler topini körüp,
24 Gå bort! Piken er ikke død; hun sover. Og de lo ham ut.
ulargha: — Chiqip kétinglar, bu qiz ölmidi, belki uxlawatidu, dédi. [Shuni anglap] köpchilik uni mesxire qildi.
25 Men da han hadde drevet hopen ut, gikk han inn og tok henne ved hånden; og piken stod op.
Kishiler chiqiriwétilgendin kéyin, u qizning yénigha kirip, uning qolini tutiwidi, qiz ornidin turdi.
26 Og ryktet om dette kom ut i hele landet deromkring.
Bu toghrisidiki xewer pütün yurtta pur ketti.
27 Og da Jesus gikk derfra, fulgte der ham to blinde, som ropte: Miskunn dig over oss, du Davids sønn!
Eysa u yerdin chiqqanda, ikki qarighu uning keynidin kélip: — I Dawutning oghli, bizge rehim qilghaysiz! — dep nida qilishti.
28 Og da han var kommet inn i huset, gikk de blinde til ham og Jesus sa til dem: Tror I at jeg kan gjøre dette? De sa til ham: Ja, Herre!
U öyge kirgendin kéyin, shu ikki qarighu uning aldigha keldi. Eysa ulardin: — Siler méning bu ishqa qadir ikenlikimge ishinemsiler? — dep soridi. — I Rebbim, ishinimiz, — dep jawab berdi ular.
29 Da rørte han ved deres øine og sa: Det skje eder efter eders tro!
U qolini ularning közlirige tegküzüp turup: — Ishenchinglar boyiche bolsun! déwidi,
30 Og deres øine blev oplatt. Og Jesus talte strengt til dem og sa: Se til at ingen får vite det!
Ularning közliri échildi. Eysa ulargha: Bu ishni héchkimge éytmanglar! dep qattiq tapilidi.
31 Men de gikk ut og utbredte ryktet om ham i hele landet deromkring.
Lékin ular u yerdin chiqipla, uning nam-shöhritini pütkül yurtqa yéyiwetti.
32 Da nu disse gikk bort, se, da førte de til ham et stumt menneske, som var besatt.
Ular chiqip kétiwatqanda, kishiler jin chaplashqan bir gachini uning aldigha élip keldi.
33 Og da den onde ånd var drevet ut, talte den stumme. Og folket undret sig og sa: Aldri har slikt vært sett i Israel.
Uninggha chaplashqan jinning heydilishi bilenla, héliqi adem zuwan’gha keldi. Xalayiq intayin heyranuhes bolup: — Bundaq ish Israilda zadi körülüp baqmighan, — déyishti.
34 Men fariseerne sa: Det er ved de onde ånders fyrste han driver de onde ånder ut.
Lékin Perisiyler: — U jinlarni jinlarning emirige tayinip qoghlaydiken, déyishti.
35 Og Jesus gikk omkring i alle byene og landsbyene og lærte folket i deres synagoger og forkynte evangeliet om riket og helbredet all sykdom og all skrøpelighet.
We Eysa barliq sheher we yéza-qishlaqlarni kézip, ularning sinagoglirida telim bérip, ersh padishahliqidiki xush xewerni jakarlidi we herxil késellerni we herxil méyip-ajizlarni saqaytti.
36 Og da han så folket, ynkedes han inderlig over dem; for de var ille medfarne og forkomne, lik får som ikke har hyrde.
Lékin u top-top ademlerni körüp ulargha ich aghritti, chünki ular xarlinip padichisiz qoy padiliridek panahsiz idi.
37 Da sa han til sine disipler: Høsten er stor, men arbeiderne få;
Shuning bilen u muxlislirigha: — Hosul derweqe köp iken, biraq [hosul élish üchün] ishleydighanlar az iken.
38 bed derfor høstens herre at han vil drive arbeidere ut til sin høst!
Shunga hosulning Igisidin, Öz hosulingni yighiwélishqa ishlemchilerni jiddiy ewetkeysen, dep tilenglar, — dédi.