< Markus 5 >
1 Og de kom over på hin side av sjøen, til gerasenernes bygd.
Jesuh la axüisaw he Kalile tuili caye, Kerasa khawa pha lawki he.
2 Og da han var gått ut av båten, kom det straks mot ham ut av gravene en mann som var besatt av en uren ånd.
Mlawng üngka naw Jesuh a kco law la, ng’uhnün üngka naw lawki khawyaia awmnaka khyang mat naw ana khyum.
3 Han hadde sitt tilhold der i gravene, og de kunde ikke lenger binde ham, ikke engang med lenker;
Acun cun ng’uhnüna awmki, u naw mthiyüi am pi am ami khih thei;
4 for han hadde ofte vært bundet med fot-jern og lenker, og lenkene hadde han revet av sig, og fot-jernene hadde han sønderslitt, og ingen kunde rå med ham,
Khawveia mthiyüi am a kut la a khaw ami jah khih üng pi mthiyüie jah ksäkpat lü amcäm cäma a jah pawh. U naw pi am ami mcing theia vai aktä ktha mahki.
5 og han var alltid, natt og dag, i gravene og på fjellene og skrek og slo sig selv med stener.
Amhmüp amthan ng’uhnün he la khawmcung hea cit hü lü ngpyang lü, amät la amät lung am ng’at kyu lü awmki.
6 Og da han så Jesus langt borte, løp han til og falt ned for ham,
Jesuh akhawsang üngka naw a hmuh üng a veia dawng lü a ma ngdäng lü,
7 og ropte med høi røst: Hvad har jeg med dig å gjøre, Jesus, du den høieste Guds Sønn? Jeg besverger dig ved Gud at du ikke må pine mig!
“Jesuh, ak'hlüng säih Mhnama Capa aw! i ni nglak na se ni? Ä na na mkhuimkha vaia Pamhnama ngming am ning nghui na veng,” ti lü, angsanga ngpyangki.
8 For han sa til ham: Far ut av mannen, du urene ånd!
(Acukba a tinak cun Jesuh naw, “Ngmüimkhya kse aw, hina khyang üngka naw lut lawa,” ti lü, a ksenaka phäha kyaki).
9 Og han spurte ham: Hvad er ditt navn? Og han sa til ham: Legion er mitt navn; for vi er mange.
Acunüng Jesuh naw, “Na ngming u ni?” ti se, Ani naw, “Ka ngming cun ‘Apä ni’ keimi cun khawjah kami lawki tinaka kyaki” a ti.
10 Og han bad ham meget at han ikke måtte drive dem ut av bygden.
Acun käna ngmüimkhya kse he naw khaw üngka naw ä a jah ksät vaia Jesuh aktäa a nghuinak.
11 Men det gikk en stor svinehjord og beitet der ved fjellet,
Acuia mcung peia vawk khawjah ami jah mcah awmki.
12 Og de bad ham: Send oss inn i svinene, så vi kan fare i dem!
Acuna ngmüimkhya naw Jesuh üng, “Vawk hea veia jah tüia, acuia kami lut khai,” ti u lü, ami nghuinak.
13 Og han gav dem lov til det. Og de urene ånder fór ut og fór i svinene; og hjorden styrtet sig ut over stupet ned i sjøen, omkring to tusen i tallet, og druknet i sjøen.
Jesuh naw ami luh vaia ti se, ngmüimkhya kse he cun khyang üngka naw lut law u lü vawk hea k’uma lutki he. Thawng nghngih lawkia vawk he cun ami van tuilia dawng u lü, kdang üng ngtäng u lü tui üng ngcumki he.
14 Og de som gjætte dem, tok flukten, og fortalte det i byen og i bygden. Og folk kom ut for å se hvad som hadde hendt.
Vawk sämki he dawng u lü, mlüh k’um la ngnam k’uma jah va mtheh u se khyang he cun i thawnhlawki ti cun teng khai hea lawki he.
15 Og de kom til Jesus og så den besatte sitte påklædd og ved sans og samling, han som hadde vært besatt av legionen, og de blev forferdet.
Jesuha veia law u lü yai pä hea awmnaka khyang cun ngsuingsa lü akdawa a na ngaw se ami hmuh üng, aktäa kyüei lawki he.
16 Og de som hadde sett det, fortalte dem hvorledes det var gått med den besatte, og om svinene.
Acun hmuki he naw khawyai he awmnaka khyang ikba a awm la, vawk he ihawkba ami kya cun khyang he üng pi ami jah mtheh be.
17 Og de begynte å be ham at han vilde dra bort fra deres landemerker.
Acuna, Jesuh naw ami khaw a ceh tak vaia ami nghuinak.
18 Og da han gikk i båten, bad den besatte om å få være med ham.
Jesuh mlawnga khana a kai be üng khawyai hea awmnak khawia khyang naw, “Na hlawnga cit hnga vang” ti lü a nghuinak.
19 Og han gav ham ikke lov, men sa til ham: Gå hjem til dine og fortell dem hvor store ting Herren har gjort imot dig, og at han har miskunnet sig over dig!
Cunsepi Jesuh naw mah lü, “Na ima cit be lü, Bawipa naw na phäha ihlawka a pawh la na khana m'yeneinak a tak jah va mtheha,” a ti.
20 Og han gikk bort og begynte å kunngjøre i Dekapolis hvor store ting Jesus hadde gjort imot ham; og alle undret sig.
Acunüng, acuna khyang naw cit lü Jesuh naw a phäha a pawh peta mawng cun Mlüh Xa üng va sang hü se ngjaki avan cäiki he.
21 Og da Jesus var faret over med båten til hin side igjen, samlet meget folk sig om ham; og han var ved sjøen.
Jesuh tuilia caye kama mlawng am va pek se, acuia khyang khawjah a veia ngcun lawki he.
22 Og det kom en av synagoge-forstanderne ved navn Jairus; og da han så ham, falt han ned for hans føtter,
Sinakok mkhawng Jairuh ngmingnaki mat lawki naw Jesuh a hmuh üng a khaw kunga ngdäng lü,
23 og han bad ham meget og sa: Min datter ligger på det siste; kom og legg dine hender på henne, så hun må bli frelst og leve!
“Ka ca, nghnumica aktäa mhnatei ve, phet be lü a xüngseinak vaia law lü na kut a khana mtaih lawa” ti lü aknuia a nghuinak.
24 Og han gikk bort med ham, og meget folk fulgte ham, og de trengte ham.
Acunüng Jesuh a veia cit se khyang khawjah naw läk law u lü a hnuma kcung lawki he naw ami hneh.
25 Og der var en kvinne som hadde hatt blodsott i tolv år;
Acuia nghnumi kum xaleinghngih a thi put lü khuikhaki mat awmki.
26 og hun hadde lidt meget av mange læger og satt til alt det hun eide, og hadde ikke hatt nogen hjelp av det, men var heller blitt verre;
Seibawi khawjah naw ami ngnünak, ngui a tak avan am ngsawiei sepi am kyäpei be lü ksehlen law bawki.
27 da hun hadde hørt ryktet om Jesus, kom hun midt iblandt folket og rørte bakfra ved hans klædebon.
Jesuh ami ti a ngjak üng a hnua khyang hea ksunga lawki.
28 For hun sa: Kan jeg få røre, om det så bare er ved hans klær, så blir jeg helbredet.
“A suisak dänga hleng ka hneh üng ta ka phet be khai ni,” tia ngai kyuki.
29 Og straks uttørkedes hennes blods kilde, og hun kjente i sitt legeme at hun var helbredet for sin plage.
Jesuha suisak a hneh. Acun la a thia put ngdüm lü a pumsa üng natnak daw bekia a sim.
30 Og Jesus kjente straks hos sig selv den kraft som gikk ut fra ham, og han vendte sig om i hopen og sa: Hvem var det som rørte ved mine klær?
Acun la Jesuh naw a johit amät üngka naw akcea lut lawki ti a ksing la khyang hea ksunga nghlat lü, “U ni ka suisak hnetki?” a ti.
31 Og hans disipler sa til ham: Du ser at folket trenger dig på alle kanter, og du sier: Hvem var det som rørte ved mig?
Axüisaw he naw, “Hinkba khyang khawjah naw ning hneh u se hmu ye lü, ‘U ni na hnetki’ na tiki hin” ami ti.
32 Og han så sig om for å få øie på henne som hadde gjort dette.
Cunsepi Jesuh naw hnetki hmu khaia nghlat lü teng hü se,
33 Men kvinnen kom redd og skjelvende, for hun visste hvad som var skjedd med henne, og hun falt ned for ham og sa ham hele sannheten.
Nghnumi naw kyüh lü ngxet lü amät üng ihawkba akya ksingki naw law lü Jesuha ma ngdäng lü, a thawnhlawk akcang naküt a mtheh.
34 Da sa han til henne: Datter! din tro har frelst dig; gå bort i fred, og vær helbredet for din plage!
Acunüng Jesuh naw, “Ka canghnu aw, na jumnak naw ning dawsak be ve. Dim’yenak am cita, na natnak üngka naw yai bea,” a ti.
35 Mens han ennu talte, kom det folk fra synagoge-forstanderen og sa: Din datter er død; hvorfor umaker du mesteren lenger?
Acukba ana ngthuhei k’um üng khyang avang Sinakok mkhawng Jairuha im üngka naw law u lü, “I vaia Saja na kbawngkbaieiki ni? Na canu thihpäng ye se,” ami ti law.
36 Men Jesus hørte det ord som blev sagt, og sa til synagoge-forstanderen: Frykt ikke, bare tro!
Jesuh naw ami pyen ia am msui lü Sinakok mkhawnga veia, “Ä kyüha, a jum dänga juma,” a ti.
37 Og han lot ingen følge med sig uten Peter og Jakob og Johannes, Jakobs bror.
Acunüng Jesuh naw Pita, Jakuk la a na Johana thea u pi a hlawnga am ngkhahpüi.
38 Og de kom til synagoge-forstanderens hus, og han så en larmende hop og folk i stor gråt og jammer,
Jairuha ima ami law üng Jesuh naw ana üicai u lü, ana mbawikyapki he a jah hmu üng,
39 og han gikk inn og sa til dem: Hvorfor larmer og gråter I? Barnet er ikke død; hun sover.
Im k’uma lut lü, “I vaia üicai u lü nami kyapki ni? Hnasen cun thiki am ni, ipki ni,” a ti.
40 Og de lo ham ut. Men han driver alle ut, og tar med sig barnets far og mor og dem som var med ham, og går inn der hvor barnet var.
Acun he naw ami yaihei. Acuna Jesuh naw ami van kpunga a jah tüih käna hnasena a pa la a nu, acunüng amät jah a ngkhahpüi he am hnasen ami msännaka a jah luhpüi.
41 Og han tar barnet ved hånden og sier til henne: Talita kumi; det er utlagt: Pike! jeg sier dig: Stå op!
Acunüng, hnasen cun a kut üng kpang lü, “Talita, Kumi,” a ti, acun cun “Nghnumica aw, tho lawa ti veng!” tinaka kyaki.
42 Og straks stod piken op og gikk omkring; for hun var tolv år gammel. Og de blev storlig forferdet.
Acun la angxita nghnumica cun tho law lü cit hüki. (Ani cun kum xaleinghngih lawki). Acunüng avan cäi lawki he.
43 Og han bød dem strengt at ikke nogen skulde få dette å vite; og han sa at de skulde gi henne noget å ete.
Cunsepi, Jesuh naw u üng pi ä ami mtheh vaia jah ksük lü, “A ei vai iyaw pe ua,” a ti.