Markus 15
1 Og straks om morgenen holdt ypperstepresten samråd med de eldste og de skriftlærde, hele rådet, og de bandt Jesus, og førte ham bort og overgav ham til Pilatus.
Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.
2 Og Pilatus spurte ham: Er du jødenes konge? Han svarte ham og sa: Du sier det.
Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.
3 Og yppersteprestene førte mange klagemål imot ham.
Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.
4 Da spurte Pilatus ham atter: Svarer du ikke et ord? Se hvor svære klagemål de fører mot dig!
Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.
5 Men Jesus svarte ikke mere, så Pilatus undret sig.
Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
6 Men på høitiden pleide han å gi dem en fange fri, hvem de bad om.
Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
7 Nu var det en som hette Barabbas; han var kastet i fengsel sammen med nogen oprørere som hadde gjort et mord under oprøret;
Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
8 og folket kom op og begynte å be Pilatus om det som han alltid pleide å gjøre.
Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
9 Da svarte han dem og sa: Vil I jeg skal gi eder jødenes konge fri?
Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
10 For han visste at det var av avind yppersteprestene hadde overgitt ham til ham.
Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
11 Men yppersteprestene egget folket op til å be om at han heller skulde gi dem Barabbas fri.
Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
12 Da svarte Pilatus atter og sa til dem: Hvad vil I da jeg skal gjøre med ham som I kaller jødenes konge?
Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
13 De ropte igjen: Korsfest ham!
Då ropade de åter: Korsfäst honom.
14 Pilatus sa til dem: Hvad ondt har han da gjort? Men de ropte enda sterkere: Korsfest ham!
Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
15 Da nu Pilatus vilde gjøre folket til lags, gav han dem Barabbas fri og lot Jesus hudstryke og overgav ham til å korsfestes.
Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
16 Og stridsmennene førte ham bort, inn i gården, det er borgen, og kalte hele vakten sammen,
Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
17 og de klædde ham i en purpurkappe, og flettet en tornekrone og satte på ham,
Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
18 og begynte å hilse ham: Vær hilset, du jødenes konge!
Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
19 Og de slo ham i hodet med et rør og spyttet på ham og falt på kne og hyldet ham.
Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
20 Og da de hadde spottet ham, tok de purpurkappen av ham og klædde ham i hans egne klær. Så førte de ham ut for å korsfeste ham.
Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
21 Og det møtte dem en mann som kom ute fra landet, Simon fra Kyrene, far til Aleksander og Rufus; ham tvang de til å bære hans kors.
Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
22 Og de førte ham til stedet Golgata, det er utlagt: Hodeskallestedet,
Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
23 og de gav ham vin med myrra i; men han tok den ikke.
Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
24 Og de korsfestet ham og delte hans klær imellem sig og kastet lodd om hvad hver skulde få.
Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
25 Det var den tredje time da de korsfestet ham.
Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
26 Og innskriften med klagemålet imot ham lød: Jødenes konge.
Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
27 Og sammen med ham korsfestet de to røvere, en på hans høire og en på hans venstre side;
Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
28 og Skriften blev opfylt, som sier: Og han blev regnet blandt ugjerningsmenn.
Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
29 Og de som gikk forbi, spottet ham, og rystet på hodet og sa: Tvi dig, du som bryter ned templet og bygger det op igjen på tre dager!
Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
30 frels dig selv og stig ned av korset!
Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
31 Likeså spottet også yppersteprestene ham sig imellem sammen med de skriftlærde og sa: Andre har han frelst, sig selv kan han ikke frelse!
Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.
32 La nu Messias, Israels konge, stige ned av korset, så vi kan se det og tro! Også de som var korsfestet sammen med ham, hånte ham.
Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.
33 Og da den sjette time var kommet, blev det mørke over hele landet like til den niende time.
Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.
34 Og ved den niende time ropte Jesus med høi røst: Elo'i! Elo'i! lama sabaktani? det er utlagt: Min Gud! Min Gud! hvorfor har du forlatt mig?
Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
35 Og da nogen av dem som stod der, hørte det, sa de: Se, han roper på Elias!
Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.
36 Men en løp frem og fylte en svamp med eddik og stakk den på et rør og gav ham å drikke og sa: Vent, la oss se om Elias kommer for å ta ham ned!
Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.
37 Men Jesus ropte med høi røst og utåndet.
Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
38 Og forhenget i templet revnet i to stykker fra øverst til nederst.
Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.
39 Men da høvedsmannen, som stod like imot ham, så at han utåndet med et sådant rop, sa han: Sannelig, denne mann var Guds Sønn!
Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.
40 Men der var også nogen kvinner som så på i frastand; blandt dem var også Maria Magdalena og Maria, mor til Jakob den yngre og Joses, og Salome,
Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.
41 som hadde fulgt ham og tjent ham da han var i Galilea, og mange andre kvinner som hadde draget op med ham til Jerusalem.
Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.
42 Og da det alt var blitt aften - det var beredelses-dagen, det er dagen før sabbaten -
Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,
43 kom Josef av Arimatea, en høit aktet rådsherre, som også ventet på Guds rike, og han vågde sig til å gå inn til Pilatus og be om Jesu legeme.
Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.
44 Men Pilatus undret sig om han alt skulde være død,
Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.
45 og han kalte høvedsmannen for sig og spurte ham om det var lenge siden han døde; og da han hadde fått det å vite av høvedsmannen, gav han liket til Josef.
Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.
46 Og Josef kjøpte fint linklæde og tok ham ned og svøpte ham i linklædet og la ham i en grav som var uthugget i klippen, og veltet en sten for døren til graven.
Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.
47 Men Maria Magdalena og Maria, mor til Joses, så hvor han blev lagt.
Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.
