Jobs 6

1 Da tok Job til orde og sa:

Dia namaly Joba ka nanao hoe:

2 Gid min gremmelse blev veid, og min ulykke samtidig lagt på vekten!

Enga anie ka holanjaina tokoa ny fahasosorako, ka hampifandaniaina amin’ ny mizana izy sy ny fahoriako!

3 For nu er den tyngre enn havets sand; derfor var mine ord tankeløse.

Fa ankehitriny mavesatra noho ny fasika any an-dranomasina ny fahoriako, koa dia nirediredy aho.

4 For den Allmektiges piler sitter i mig, og min ånd drikker deres gift; Guds redsler stiller sig op imot mig.

Fa ny zana-tsipiky ny Tsitoha mitsatoka amiko, ka mifoka ny poizina avy aminy ny fanahiko; Ary ny fampitahorana Andriamanitra milahatra hamely ahy.

5 Skriker vel et villesel midt i det grønne gress? Eller brøler en okse foran sitt fôr?

Maneno va ny boriki-dia, raha eo amin’ ny vilona? Na mimàmà va ny omby, raha eo amin’ ny fihinany?

6 Hvem vil ete det som det ingen smak er i, uten salt? Eller er det smak i eggehvite?

Azo hanina va ny matsatso, raha tsy asian-tsira? Na mba misy tsirony va ny tafotsin’ atody?

7 Det byr mig imot å røre ved det; det er for mig som utskjemt mat.

Ny zavatra izay nolaviko tsy hotendrena, dia ireny no tsy maintsy haniko, na dia maharikoriko ahy aza.

8 Gid min bønn måtte bli hørt, og Gud vilde opfylle mitt håp!

Enga anie ka ho azoko izay angatahiko, ary homen’ Andriamanitra ahy anie izay iriko!

9 Og måtte det behage Gud å knuse mig, å slippe løs sin hånd og avskjære min livstråd!

Ka ho sitrak’ Andriamanitra anie ny hanorotoro ahy! Eny, halefany anie ny tànany ka hahamaito ny aiko,

10 Da hadde jeg ennu en trøst, og jeg skulde springe av glede midt i den skånselløse smerte; for jeg har ikke fornektet den Helliges ord.

Dia hahita fiononana amin’ izany aho ka hiravoravo na dia amin’ ny fangirifiriana tsy mifaditrovana aza, satria tsy nandà ny tenin’ ny Iray Masìna aho.

11 Hvad kraft har jeg, så jeg kunde holde ut, og hvad blir enden med mig, så jeg kunde være tålmodig?

Inona moa ny heriko, no hanantena aho? Ary hanao ahoana moa ny farako, no hanindry fo aho?

12 Er da min kraft som stenens kraft? Eller er mitt kjøtt av kobber?

Herim-bato va ny heriko? Na varahina va ny nofoko?

13 Er jeg da ikke aldeles hjelpeløs? Er ikke all utsikt til frelse fratatt mig?

Tsy efa foana va ny hery ho entiko mamonjy tena, ary tsy efa nakifika hiala amiko va ny faharetana?

14 Den ulykkelige burde møte kjærlighet hos sin venn, selv om han opgir frykten for den Allmektige.

Izay efa mivarahontsana dia tokony hiantran’ ny sakaizany. Fandrao mahafoy ny fahatahorana ny Tsitoha izy.

15 Men mine brødre har sviktet som en bekk, som strømmer hvis vann skyller over,

Ny rahalahiko mampihambo manana ahy tahaka ny ranotrambo, dia tahaka ny mason-drano any an-dohasahan-driaka, izay malaky ritra,

16 som er grumset av is, og som det skjuler sig sne i;

Izay mainty azon’ ny ranomandry Sady iafenan’ ny oram-panala;

17 men på den tid de treffes av solens glød, tørkes de ut; når det blir hett, svinner de bort.

Fa raha taninin’ ny hainandro izy, dia levona; raha maina ny andro, dia ritra eo amin’ ny fitoerany izy;

18 Karavaner som er på veien til dem, bøier av; de drar op i ørkenen og omkommer.

Mivilivily no fandehany tankina izy ka levona.

19 Temas karavaner speidet efter dem, Sjebas reisefølger satte sitt håp til dem;

Ny antokon’ i Tema mitazana, ny andian’ i Sheba manantena azy;

20 de blev til skamme, fordi de stolte på dem; de kom dit og blev skuffet.

Very hevitra ireo, satria samy nanampo; tonga teo izy, kanjo nangaihay.

21 Således er I nu blitt til intet; I ser ulykken og blir redde.

Fa ankehitriny efa tsinontsinona ianareo; Nahita ny fahoriana ianareo ka raiki-tahotra.

22 Har jeg vel bedt eder at I skulde gi mig noget eller bruke noget av eders gods til beste for mig,

Moa aho va efa nanao hoe: Omeo aho, ka mahafoiza zavatra ho ahy amin’ ny fanananareo,

23 at I skulde frelse mig av fiendens hånd og løskjøpe mig fra voldsmenn?

Ary vonjeo amin’ ny tanan’ ny fahavalo aho, ka afaho amin’ ny tanan’ ny mpitohatoha?

24 Lær mig, så skal jeg tie, og vis mig hvori jeg har faret vill!

Mampianara ahy, dia hangina aho; Ary ampahafantaro izay nahadisoako aho.

25 Hvor kraftige er ikke rettsindige ord! Men hvad gagn er det i en refselse fra eder?

Endrey ny herin’ ny teny marina! Fa mba mahavoa inona kosa moa ny anatra ataonareo?

26 Tenker I på å refse ord? Ord av en fortvilet mann hører jo vinden til.

Ny amin’ ny teniko ihany va no ananaranareo ahy? Fa ho amin’ ny rivotra ny tenin’ ny olona mamoy fo.

27 Endog om en farløs kunde I kaste lodd og kjøpslå om eders venn.

Eny, fa na dia ny kamboty aza dia ataonareo loka, ary ny sakaizanareo dia ataonareo varotra.

28 Men gjør nu så vel å se på mig! Skulde jeg vel ville lyve eder midt op i ansiktet?

Fa ankehitriny, masìna ianareo, mba atreho kely aho, dia ho hitanareo fa tsy handainga tsy akory aho.

29 Vend om, la det ikke skje urett! Vend om, jeg har ennu rett i dette.

Masìna ianareo, diniho indray aho, ary aoka tsy hisy fitsarana tsy marina; eny, diniho indray aho, fa mbola ao ihany ny fahamarinako.

30 Er det urett på min tunge, eller skulde min gane ikke merke hvad som er ondt?

Moa misy heloka va eo amin’ ny lelako?