Jobs 5

1 Rop du bare! Er det vel nogen som svarer dig? Og til hvem av de hellige vil du vende dig?

Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

2 For harme slår dåren ihjel, og vrede dreper den tåpelige.

Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

3 Jeg så en dåre skyte røtter; men med ett måtte jeg rope ve over hans bolig.

Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

4 Hans barn var uten hjelp; de blev trådt ned i porten, og det var ingen som frelste dem.

Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

5 De hungrige åt op hans avling, ja, midt ut av torner hentet de den, og snaren lurte på hans gods.

Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

6 For ikke skyter ulykke op av støvet, og møie spirer ikke frem av jorden;

Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

7 men mennesket fødes til møie, likesom ildens gnister flyver høit i været.

nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

8 Men jeg vilde vende mig til Gud og overlate min sak til ham,

Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

9 han som gjør store, uransakelige ting, under uten tall,

åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

10 som sender regn utover jorden og lar vann strømme utover markene,

åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

11 som ophøier de ringe og lar de sørgende nå frem til frelse,

när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

12 som gjør de kløktiges råd til intet, så deres hender ikke får utrettet noget som varer,

Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

13 han som fanger de vise i deres kløkt og lar de listiges råd bli forhastet;

han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

14 om dagen støter de på mørke, og om middagen famler de som om natten.

mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

15 Og således frelser han den fattige fra sverdet, fra deres munn og fra den sterkes hånd,

Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

16 og det blir håp for den ringe, og ondskapen må lukke sin munn.

Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

17 Ja, salig er det menneske Gud refser, og den Allmektiges tukt må du ikke akte ringe!

Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

18 For han sårer, og han forbinder; han slår, og hans hender læger.

Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

19 I seks trengsler skal han berge dig, og i den syvende skal intet ondt røre dig.

Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

20 I hungersnød frir han dig fra døden og i krig fra sverdets vold.

I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

21 For tungens svepe skal du være skjult, og du skal ikke frykte når ødeleggelsen kommer.

När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

22 Ødeleggelse og hunger skal du le av, og for jordens ville dyr skal du ikke frykte;

Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

23 for med markens stener står du i pakt, og markens ville dyr holder fred med dig.

ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

24 Og du skal få se at ditt telt er trygt, og ser du over din eiendom, skal du intet savne.

Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

25 Og du skal få se at din ætt blir tallrik, og dine efterkommere som jordens urter.

Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

26 Du skal i fullmoden alder gå i graven, likesom kornbånd føres inn sin tid.

I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

27 Se, dette er det vi har utgransket, og således er det. Hør det og merk dig det!

Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.