Jobs 41
1 Kan du dra Leviatan op med en krok og trykke dens tunge ned med et snøre?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Kan du sette en sivline i dens nese og gjennembore dens kjeve med en krok?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Vil den rette mange ydmyke bønner til dig eller tale blide ord til dig?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Vil den gjøre en pakt med dig, så du kan få den til din træl for all tid?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Kan du leke med den som med en fugl og binde den fast for dine små piker?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Kan et lag av fiskere kjøpslå om den, stykke den ut mellem kjøbmennene?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Kan du fylle dens hud med spyd og dens hode med harpuner?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Prøv å legge hånd på den! Den strid skal du komme til å minnes og ikke gjøre det igjen!
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Nei, den som våger slikt, hans håp blir sveket; allerede ved synet av den styrter han til jorden.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Ingen er så djerv at han tør tirre den; hvem tør da sette sig op imot mig?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Hvem gav mig noget først, så jeg skulde gi ham vederlag? Alt under himmelen hører mig til.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Jeg vil ikke tie om dens lemmer, om dens store styrke og dens fagre bygning.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Hvem har dradd dens klædning av? Hvem tør komme innenfor dens dobbelte rad av tenner?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Hvem har åpnet dens kjevers dør? Rundt om dens tenner er redsel.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Stolte er skjoldenes rader; hvert av dem er tillukket som med et fast segl.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 De ligger tett innpå hverandre, og ingen luft trenger inn imellem dem.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Det ene skjold henger fast ved det andre; de griper inn i hverandre og skilles ikke at.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Når den nyser, stråler det frem lys, og dens øine er som morgenrødens øielokk.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Bluss farer ut av dens gap, gnister spruter frem.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Fra dens nesebor kommer røk som av en gryte som koker over siv.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Dens ånde tender kull i brand, og luer går ut av dens gap.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 På dens hals har styrken sin bolig, og angsten springer foran den.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Dens doglapper sitter fast; de er som støpt på den og rører sig ikke.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Dens hjerte er fast som sten, fast som den underste kvernsten.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Når den hever sig, gruer helter; av redsel mister de sans og samling.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Rammes den med sverd, så biter det ikke på den, heller ikke lanse, pil eller kastespyd.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Den akter jern som strå, kobber som ormstukket tre.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Buens sønn jager den ikke på flukt; slyngens stener blir som halm for den.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Stridsklubber aktes som halm, og den ler av det susende spyd.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 På dens buk sitter skarpe skår, den gjør spor i dyndet som efter en treskeslede.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Den får dypet til å koke som en gryte; den får havet til å skumme som en salvekokers kjele.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Efter den lyser dens sti; dypet synes å ha sølvhår.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Det er intet på jorden som er herre over den; den er skapt til ikke å reddes.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Alt som er høit, ser den i øiet; den er en konge over alle stolte dyr.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
