Jobs 40
1 Og Herren blev ved å svare Job og sa:
Och Herren svarade Job, och sade:
2 Vil du som klandrer den Allmektige, vil du trette med ham? Du som laster Gud, må svare på dette!
Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
3 Da svarte Job Herren og sa:
Job svarade Herranom, och sade:
4 Nei, jeg er for ringe; hvad skulde jeg svare dig? Jeg legger min hånd på min munn.
Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
5 En gang har jeg talt, men jeg tar ikke mere til orde - ja to ganger, men jeg gjør det ikke mere.
Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
6 Og Herren svarte Job ut av stormen og sa:
Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
7 Omgjord dine lender som en mann! Jeg vil spørre dig, og du skal lære mig.
Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
8 Vil du endog gjøre min rettferdighet til intet? Vil du dømme mig skyldig, så du får rett?
Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
9 Har du slik en arm som Gud, og kan du tordne med en røst som hans?
Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
10 Pryd dig med majestet og høihet og klæ dig i glans og herlighet!
Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
11 La din vrede strømme frem og se på alle overmodige og ydmyk dem!
Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
12 Se på alle overmodige og bøi dem og tred de ugudelige ned der de står!
Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
13 Skjul dem alle i støvet, bind deres ansikter fast i mørket!
Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
14 Da skal også jeg prise dig, fordi din høire hånd kan hjelpe dig.
Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
15 Se på Behemot, som jeg har skapt like så vel som dig; den eter gress som en okse.
Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
16 Se hvad kraft den har i sine lender, og hvad styrke den har i sine bukmuskler!
Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
17 Den strekker sin hale som en seder; senene i dens lår er sammenslynget.
Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
18 Dens ben er som kobberrør, dens knokler som jernstenger.
Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
19 Den er den ypperste av Guds skapninger; av sin skaper fikk den sitt sverd.
Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
20 Fjellene bærer fôr for den, og alle ville dyr leker der.
Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
21 Under lotusbusker hviler den, i ly av rør og siv.
Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
22 Lotusbusker gir den tak og skygge, piletrærne ved bekken omgir den.
Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
23 Selv om strømmen går stri blir den ikke redd; den er trygg om så en Jordan fosser frem mot dens gap.
Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
24 Kan nogen fange den så den ser det? Kan nogen dra en snare gjennem dens nese?
Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.
