Jobs 39

1 Kjenner du tiden når stengjetene føder, og gir du akt på hindenes veer?

Fantatrao va ny fotoana fiterahan’ ny osi-dia any amin’ ny harambato? Voahevitrao va ny fiterahan’ ny dieravavy?

2 Teller du månedene til de skal bære, og vet du tiden når de føder?

Mahisa ny andro ahatanterahany va ianao? Ary fantatrao va ny fotoana fiterahany?

3 De bøier sig, føder sine unger og blir fri for sine smerter.

Miondrika izy ka teraka, sady alefany ny faharariany.

4 Deres unger blir kraftige og vokser op ute på marken; de løper bort og kommer ikke tilbake til dem.

Donga ny zanany, mihalehibe any an-efitra ireny; Mivoaka izy ka tsy mety miverina intsony.

5 Hvem har gitt villeslet dets frihet, hvem løste dets bånd,

Iza moa no nandefa ny boriki-dia ho karenjy? Ary iza no namaha ny fatoran’ ny boriki-dia,

6 det som jeg gav ørkenen til hus og saltmoen til bolig?

Izay nomeko ny tani’ hay ho fitoerany ary ny tanin-tsira ho fonenany?

7 Det ler av byens ståk og styr; driverens skjenn slipper det å høre.

Ihomehezany ny fitabatabana ao an-tanàna; Tsy ahoany akory ny fiantsoantson’ ny mpampandeha;

8 Hvad det leter op på fjellene, er dets beite, og det søker efter hvert grønt strå.

Any an-tendrombohitra rehetra any no fihinanany, ary mitady ny zava-maitso rehetra izy.

9 Har vel villoksen lyst til å tjene dig? Vil den bli natten over ved din krybbe?

Mba mety manompo anao va ny ombimanga na handry ao am-pahitrao amin’ ny alina?

10 Kan du binde villoksen med rep til furen? Vil den harve dalene efter dig?

Mahafatotra ny ombimanga amin’ ny mahazaka ho ao am-bavasanao va ianao? Na mety manaraka anao handravona bainga any an-dohasaha va izy?

11 Kan du stole på den, fordi dens kraft er så stor, og kan du overlate den ditt arbeid?

Azonao itokiana va izy satria lehibe ny heriny? Ary havelanao hataony va ny asanao?

12 Kan du lite på at den fører din grøde hjem, og at den samler den til din treskeplass?

Azonao itokiana hitondra ny varinao mody va izy sy hanangona izany ho eo am-pamoloanao?

13 Strutsen flakser lystig med vingene; men viser dens vinger og fjær moderkjærlighet?

Mikopakopaka noho ny fifaliana ny elatry ny ostritsa; Nefa mahalemy fanahy azy va ny elany sy ny volony?

14 Nei, den overlater sine egg til jorden og lar dem opvarmes i sanden,

Tsia, fa mandao ny atodiny ao amin’ ny tany izy ka mamela azy ho afanain’ ny vovoka,

15 og den glemmer at en fot kan klemme dem itu, og markens ville dyr trå dem i stykker.

Ary tsy ahiny izay ho voaporitry ny tongotra ireo. Na ho voahitsaky ny bibi-dia.

16 Den er hård mot sine unger, som om de ikke var dens egne; den er ikke redd for at dens møie skal være spilt.

Tsy tia ny zanany izy fa ataony hoatra ny tsy azy ireny; Efa very foana izay nisasarany, nefa tsy ahoany akory izany;

17 For Gud nektet den visdom og gav den ingen forstand.

Fa efa nampanadinoin’ Andriamanitra ny fahendrena izy, ary Tsy nomeny anjara fahalalana.

18 Men når den flakser i været, ler den av hesten og dens rytter.

Raha mikopakopak’ elatra toa hanidina izy, dia ihomehezany ny soavaly sy ny mpitaingina azy.

19 Gir du hesten styrke? Klær du dens hals med bevrende man?

Moa manome hery ny soavaly va ianao, na manarona vombo mihofahofa ny vozony?

20 Lar du den springe som gresshoppen? Dens stolte fnysen er forferdelig.

Mahay mampitsipika azy tahaka ny valala va ianao? Mahatsiravina ny hamafin’ ny fiefonefony!

21 Den skraper i jorden og gleder sig ved sin kraft; så farer den frem mot væbnede skarer.

Mihehy ao amin’ ny lohasaha izy ka mifalifaly noho ny heriny; Mandroso hanetra ny ady izy.

22 Den ler av frykten og forferdes ikke, og den vender ikke om for sverd.

Mihomehy ny tahotra izy, fa tsy mety mivadi-po. Ary tsy mianotra amin’ ny sabatra.

23 Over den klirrer koggeret, blinkende spyd og lanse.

Mifioka eny amboniny ny zana-tsipìka sy ny lefona manelatselatra ary ny lefom-pohy.

24 Med styr og ståk river den jorden op, og den lar sig ikke stagge når krigsluren lyder.

Miriotra mafy amin’ ny fahavinirana sy ny fahatezerana izy ka tsy mety mijanona intsony, rehefa maneno ny anjomara.

25 Hver gang luren lyder, sier den: Hui! Og langt borte værer den striden, høvedsmenns tordenrøst og hærskrik.

Na oviana na oviana no anenoan’ ny anjomara dia mihiaka izy. Ary manimbolo ny ady izy, raha mbola lavitra, dia ny akoralava sy ny fitabataban’ ny manamboninahitra.

26 Skyldes det din forstand at høken svinger sig op og breder ut sine vinger mot Syden?

Ny fahendrenao va no mampanidina ny hitsikitsika sy mampamelatra ny elany hianatsimo?

27 Er det på ditt bud at ørnen flyver så høit, og at den bygger sitt rede oppe i høiden?

Noho ny didinao va no iakaran’ ny voromahery sy anaovany ny akaniny eny an-dringiringy?

28 Den bor på berget og har nattely der, på tind og nut.

Eny amin’ ny harambato no itoerany sy anaovany ny akaniny, dia eo an-tampon’ ny harambato sy ao amin’ ny fiarovana.

29 Derfra speider den efter føde; langt bort skuer dens øine.

Any no itazanany remby; Mahatsinjo lavitra ny masony.

30 Dens unger drikker blod, og hvor der er lik, der er den.

Mitsentsitra rà ny zanany, ary izay itoeran’ ny faty dia any izy.