Jobs 38
1 Og Herren svarte Job ut av et stormvær og sa:
Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
2 Hvem er han som formørker mitt råd med ord uten forstand?
Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
3 Nuvel, omgjord dine lender som en mann! Så vil jeg spørre dig, og du skal lære mig.
Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
4 Hvor var du da jeg grunnfestet jorden? Si frem hvis du vet det!
Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
5 Hvem fastsatte vel dens mål? Vet du det? Eller hvem spente målesnor ut over den?
Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
6 Hvor blev dens støtter rammet ned, eller hvem la dens hjørnesten,
Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
7 mens alle morgenstjerner jublet, og alle Guds sønner ropte av fryd?
Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
8 Og hvem lukket for havet med dører, da det brøt frem og gikk ut av mors liv,
Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
9 da jeg gjorde skyer til dets klædebon og skodde til dets svøp
Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
10 og merket av en grense for det og satte bom og dører
Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
11 og sa: Hit skal du komme og ikke lenger, her skal dine stolte bølger legge sig?
Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
12 Har du i dine dager befalt morgenen å bryte frem, har du vist morgenrøden dens sted,
Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
13 forat den skulde gripe fatt i jordens ender, og de ugudelige rystes bort fra den?
Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
14 Jorden tar da form likesom ler under seglet, og tingene treder frem som et klædebon,
Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
15 og de ugudelige unddras sitt lys, og den løftede arm knuses.
Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
16 Er du kommet til havets kilder, og har du vandret på dypets bunn?
Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
17 Har dødens porter vist sig for dig, og har du sett dødsskyggens porter?
Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
18 Har du sett ut over jordens vidder? Si frem dersom du kjenner alt dette!
Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
19 Hvor er veien dit hvor lyset bor? Og mørket - hvor er dets sted,
Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
20 så du kunde hente det frem til dets område, så du kjente stiene til dets hus?
Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
21 Du vet det vel; dengang blev du jo født, og dine dagers tall er stort.
Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
22 Er du kommet til forrådskammerne for sneen, og har du sett forrådshusene for haglet,
Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
23 som jeg har opspart til trengselens tid, til kampens og krigens dag?
Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
24 Hvad vei følger lyset når det deler sig, og østenvinden når den spreder sig over jorden?
Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
25 Hvem har åpnet renner for regnskyllet og vei for lynstrålen
Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
26 for å la det regne over et øde land, over en ørken hvor intet menneske bor,
Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
27 for å mette ørk og øde og få gressbunnen til å gro?
Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
28 Har regnet nogen far? Eller hvem har avlet duggens dråper?
Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
29 Av hvis liv er vel isen gått frem, og himmelens rim - hvem fødte det?
Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
30 Vannet blir hårdt som sten, og havets overflate stivner.
Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
31 Kan du knytte Syvstjernens bånd, eller kan du løse Orions lenker?
Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
32 Kan du føre Dyrekretsens stjernebilleder frem i rette tid, og Bjørnen med dens unger - kan du styre deres gang?
Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
33 Kjenner du himmelens lover? Fastsetter du dens herredømme over jorden?
Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
34 Kan din røst nå op til skyen, så en flom av vann dekker dig?
Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
35 Kan du sende ut lynene, så de farer avsted, så de sier til dig: Se, her er vi?
Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
36 Hvem har lagt visdom i de mørke skyer, eller hvem har lagt forstand i luftsynet?
Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
37 Hvem teller skyene med visdom, og himmelens vannsekker - hvem heller vannet ut av dem,
Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
38 når støvet flyter sammen til en fast masse, og jordklumpene henger fast ved hverandre?
När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
39 Jager du rov for løvinnen, og metter du de grådige ungløver,
Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
40 når de dukker sig ned i sine huler og ligger på lur i krattet?
Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
41 Hvem lar ravnen finne sin mat, når dens unger skriker til Gud og farer hit og dit uten føde?
Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
