Jobs 36
1 Og Elihu blev ved og sa:
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Vent litt på mig, så jeg kan få sagt dig min mening! For ennu er der noget å si til forsvar for Gud.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Jeg vil hente min kunnskap langt borte fra, og jeg vil vise at min skaper har rett.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 For sannelig, mine ord er ikke falske; en mann med fullkommen kunnskap har du for dig.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Se, Gud er sterk, men han akter ikke nogen ringe; han er sterk i forstandens kraft.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Han lar ikke en ugudelig leve, og de undertrykte hjelper han til deres rett.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 Han tar ikke sine øine fra de rettferdige, og hos konger på tronen lar han dem sitte all deres tid høit hedret.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 Og om de blir bundet med lenker og fanget i ulykkens snarer,
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 så vil han dermed foreholde dem deres gjerninger, deres synder, at de viste sig gjenstridige,
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 og åpne deres øre for advarselen og formane dem til å vende om fra det onde.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 Om de da hører og tjener ham, så får de leve sine dager i lykke og sine år i herlighet og glede.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Hører de ikke, da skal de gjennembores av spydet og omkomme i sin uforstand.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 Men mennesker med gudløst sinn huser vrede; de roper ikke til Gud når han legger dem i bånd.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 De dør i ungdommen, og deres liv ender som tempel-bolernes.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 Han frelser de ulykkelige ved deres ulykke og åpner deres øre ved trengselen.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Også dig lokker han ut av trengselens svelg til en åpen plass hvor det ikke er trangt; og ditt bord skal være fullt av fete retter.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Men er du full av den ugudeliges brøde, så skal brøde og dom følges at.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 La bare ikke vrede lokke dig til spott, og la ikke den store bot lokke dig på avvei!
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Kan vel ditt skrik fri dig ut av trengsel, og kan vel alt ditt strev og slit utrette det?
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Stund ikke efter natten, den natt da hele folkeslag blåses bort fra sitt sted!
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Vokt dig, vend dig ikke til synd! For det har du mere lyst til enn til å lide.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Se, Gud er ophøiet i sin kraft; hvem er en læremester som han?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Hvem har foreskrevet ham hans vei, og hvem kan si: Du gjorde urett?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Kom i hu at du ophøier hans gjerning, den som menneskene har sunget om!
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 All verden ser på den med lyst; menneskene skuer den langt borte fra.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Se, Gud er stor, og vi forstår ham ikke; hans års tall er uutgrundelig;
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 han drar vanndråper op til sig, og av tåken siler regnet ned;
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 fra skyene strømmer det og drypper ned over mange mennesker.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Kan også nogen forstå hvorledes skyene breder sig ut, hvorledes det braker fra hans telt?
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Se, han breder ut sitt lys omkring sig og dekker det med havets røtter.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 For således straffer han folkeslag, men gir også føde i overflod.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 Han dekker sine hender med lys og byder det å fare ut mot fienden.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 Hans tordenbrak bærer bud om ham; endog feet varsler når han rykker frem.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
