Jobs 17
1 Min ånd er brutt, mine dager utslukket; bare graver har jeg for mig.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Sannelig, spott omgir mig på alle kanter, og mitt øie må dvele ved deres trettekjære ferd.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Så sett nu et pant, gå i borgen for mig hos dig selv! Hvem skulde ellers gi mig håndslag?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Du har jo lukket deres hjerte for innsikt; derfor vil du ikke la dem vinne.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 Den som forråder venner, så de blir til bytte, hans barns øine skal tæres bort.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 Jeg er satt til et ordsprog for folk; jeg er en mann som blir spyttet i ansiktet.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Mitt øie er sløvt av gremmelse, og alle mine lemmer er som en skygge.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Rettskafne forferdes over dette, og den skyldfrie harmes over den gudløse;
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 men den rettferdige holder fast ved sin vei, og den som har rene hender, får enn mere kraft.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Men I - kom bare igjen alle sammen! Jeg finner dog ikke nogen vismann blandt eder.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Mine dager er faret forbi, mine planer sønderrevet - mitt hjertes eiendom!
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Natt gjør de til dag, lyset, sier de, er nærmere enn det mørke som ligger like for mig.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 roper til graven: Du er min far, til makken: Du er min mor og min søster,
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 hvor er da mitt håp? Mitt håp - hvem øiner det?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
