Jobs 13
1 Se, alt sammen har mitt øie sett, mitt øre hørt og merket sig.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 Det I vet, vet også jeg; jeg står ikke tilbake for eder.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Men jeg vil tale til den Allmektige, og jeg har lyst til å rettferdiggjøre mig for Gud.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 Men I spinner løgn sammen, I er alle dårlige læger.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 Gid I vilde tie stille! Det skulde bli regnet eder til visdom.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hør nu på min tilrettevisning og merk på refselsene fra mine leber!
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Vil I tale urett til forsvar for Gud, og vil I til hans forsvar tale svik?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Vil I ta hans parti, eller vil I være sakførere for Gud?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Vil det gå eder godt når han ransaker eder, eller vil I narre ham, som en narrer et menneske?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 Han vil tukte eder, om I i lønndom tar parti for ham.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Vil ikke hans høihet forferde eder, og redselen for ham falle over eder?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Eders tankesprog er askesprog; eders skanser blir til skanser av ler.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Ti, la mig være, så jeg kan tale, så får det komme over mig hvad det vil!
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Hvorfor skulde jeg bære mitt kjøtt mellem mine tenner? Jeg vil legge mitt liv i min hånd.
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Se, han vil drepe mig - jeg venter på ham; jeg vil bare rettferdiggjøre mine veier for hans åsyn.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 Også det skal bli mig til frelse; for ingen gudløs kommer for hans åsyn.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Hør da nøie på mitt ord og la min forklaring trenge inn i eders ører!
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Se, jeg har saken i orden; jeg vet jeg skal få rett.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Hvem er den som vil gå i rette med mig? Ja, da vil jeg tie og opgi ånden.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Bare to ting må du ikke gjøre mot mig, da skal jeg ikke skjule mig for ditt åsyn:
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Ta din hånd bort fra mig, og la ikke dine redsler forferde mig!
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Så kall da, og jeg skal svare; eller la mig tale, og svar du mig!
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 Hvor mange misgjerninger og synder har jeg? La mig få vite min brøde og min synd!
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Hvorfor skjuler du ditt åsyn og holder mig for din fiende?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Vil du skremme et bortblåst blad og forfølge det tørre strå? -
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 siden du idømmer mig så hårde lidelser og lar mig arve min ungdoms misgjerninger
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 og setter mine føtter i stokken og vokter på alle mine veier og drar en ring om mine fotsåler,
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 og dette gjør du mot en som tæres bort som makk-ett tre, som et klædebon møllet har ett.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
