Esaias 3

1 For se, Herren, Israels Gud, hærskarenes Gud, tar bort fra Jerusalem og Juda støtte og stav, hver støtte av brød og hver støtte av vann,

Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;

2 helt og krigsmann, dommer og profet, spåmann og eldste,

Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;

3 høvedsmann over femti og hver høit aktet mann, rådsherre og håndverksmester og kyndig åndemaner.

Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;

4 Og jeg vil sette barn til styrere over dem, og guttekåthet skal herske over dem.

Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.

5 Blandt folket skal den ene undertrykke den andre, hver mann sin næste; den unge skal sette sig op mot den gamle, den ringeaktede mot den høit ærede.

Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.

6 Når en da tar fatt på en annen i hans fars hus og sier: Du har en kappe, du skal være vår fyrste, og denne ruin skal være under din hånd,

Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.

7 så skal han samme dag svare og si: Jeg vil ikke være læge, og i mitt hus er det intet brød og ingen klær; I skal ikke sette mig til folkets fyrste.

Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.

8 For Jerusalem snubler, og Juda faller, fordi deres tunge og deres gjerninger er mot Herren, de trosser hans herlighets øine.

Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.

9 Uttrykket i deres ansikter vidner mot dem, og om sin synd taler de åpent som folket i Sodoma, de dølger den ikke; ve deres sjeler, for de volder sig selv ulykke!

De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.

10 Si om den rettferdige at det går ham godt! For han skal ete frukten av sine gjerninger.

Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.

11 Ve den ugudelige! Ham går det ille; for det hans hender har gjort, skal gjøres mot ham selv.

Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.

12 Mitt folks herskere er barn, og kvinner råder over det. Mitt folk! Dine førere er forførere, og den vei du skal gå, har de ødelagt.

Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.

13 Herren treder frem for å føre sak, og han står der for å dømme folkene.

Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.

14 Herren møter i retten sitt folks eldste og dets høvdinger: I har avgnaget vingården! I har rov fra de fattige i husene hos eder!

Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.

15 Hvorledes kan I tråkke mitt folk ned og knuse de fattige? sier Herren, Israels Gud, hærskarenes Gud.

Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?

16 Og Herren sa: Fordi Sions døtre er overmodige og går med kneisende nakke og lar øinene løpe om, går og tripper og klirrer med sine fotringer,

Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;

17 skal Herren gjøre Sions døtres isse skurvet, og Herren skal avdekke deres blusel.

Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.

18 På den dag skal Herren ta bort de prektige fotringer og soler og halvmåner,

På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,

19 øredobbene og kjedene og slørene,

Kedjor, armspänne, hufvor,

20 hodeprydelsene og fotkjedene og beltene og lukteflaskene og tryllesmykkene,

Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,

21 signetringene og neseringene,

Ringar, ännespann,

22 høitidsklærne og kåpene og de store tørklær og pungene,

Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,

23 speilene og de fine linneter og huene og florslørene.

Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.

24 Og det skal skje: I stedet for balsam skal det være stank, og for belte rep, og for kunstig krusede krøller skallet hode, og for vid kappe trang sekk, brennemerke for skjønnhet.

Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.

25 Dine menn skal falle for sverdet, og dine helter i krigen.

Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.

26 Og hennes porter klager og sørger, og utplyndret sitter hun på jorden.

Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.