1 Mosebok 9
1 Og Gud velsignet Noah og hans sønner, og sa til dem: Vær fruktbare og bli mange og opfyll jorden!
Och Gud välsignade Noah och hans söner, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller jordena.
2 Og frykt og redsel for eder skal være over alle dyr på jorden og over alle fugler under himmelen, over alt det som rører sig på jorden, og over alle fiskene i havet; i eders hånd er de gitt.
Edor fruktan och rädsla vare öfver all djur på jordene, öfver alla foglar under himmelen, och öfver allt det som kräker på jordene, och alle fiskar i hafvet vare gifne i edra hand.
3 Alt det som rører sig og lever, skal I ha til føde; likesom jeg gav eder de grønne urter, gir jeg eder alt dette.
Allt det som röres och lefver, det vare eder till mat; såsom gröna örter hafver jag allt det gifvit eder.
4 Men kjøtt med dets sjel i, det er dets blod, skal I ikke ete.
Allena äter icke kött, det ännu lefver i sinom blod.
5 Men for eders eget blod vil jeg kreve hevn; av hvert dyr vil jeg kreve hevn for det, og av mennesket, av enhvers bror, vil jeg kreve hevn for menneskets liv.
Förty, jag vill ock hämnas öfver edar kropps blod, och vill hämnat uppå all djur, och vill hämnas menniskones lif på hvarjo och ena mennisko, eho hon är.
6 Den som utøser menneskets blod, ved mennesket skal hans blod utøses; for i Guds billede skapte han mennesket.
Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskom utgjutit varda. Förty Gud hafver gjort menniskona efter sitt beläte.
7 Og vær I fruktbare og bli mange, vrimle på jorden og bli mange på den!
Varer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jordene, att I uppfyllen henne.
8 Og Gud sa til Noah og til hans sønner, som var med ham:
Yttermera sade Gud till Noah, och hans söner med honom:
9 Nu vil jeg oprette min pakt med eder og med eders efterkommere,
Si, jag gör med eder ett förbund, och med edra säd efter eder;
10 og med alt levende som er hos eder, både fugler og fe og alle de ville dyr som er hos eder, alt som gikk ut av arken, alt som lever på jorden.
Och med allom lefvandom djurom som med eder äro, i foglar, i fänad, och i allom djurom, som på jordene när eder äro; af allt det som utur arkenom gånget är, ehvad djur det är på jordene.
11 Jeg opretter min pakt med eder, og aldri mere skal alt kjød utryddes ved vannflom, og aldri mere skal der komme en vannflom som ødelegger jorden.
Och vill göra mitt förbund med eder i så måtto, att härefter skall nu icke mer allt kött förderfvadt varda med flodsens vatten, och skall härefter ingen mer flod komma, den jordena förderfva skall.
12 Og Gud sa: Dette er tegnet på den pakt som jeg gjør mellem mig og eder og alt levende som er hos eder, til evige tider:
Och Gud sade: Detta är tecknet till mitt förbund, som jag gjort hafver emellan mig och eder, och all lefvande djur med eder härefter till evig tid.
13 Min bue setter jeg i skyen, og den skal være et tegn på pakten mellem mig og jorden.
Min båga hafver jag satt i skynom, den skall vara tecknet till mitt förbund emellan mig och jordena.
14 Og når jeg fører skyer over jorden, og buen sees i skyen,
Och när så sker, att jag förer skyn öfver jordena, så skall man se min båga i skynom.
15 da vil jeg komme i hu den pakt som er mellem mig og eder og alt levende av alt kjød, og vannet skal aldri mere bli en flom som ødelegger alt kjød.
Och så skall jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och all lefvande djur i hvart och ett kött, att icke mer skall komma flod härefter, den allt kött förderfva skall.
16 Og buen skal stå i skyen, og jeg vil se på den og komme i hu den evige pakt mellem Gud og alt levende av alt kjød som er på jorden.
Derföre skall min båge vara i skynom, att jag skall se uppå honom, och tänka uppå det eviga förbund emellan Gud och all lefvande djur i hvarjo och eno kötte, som på jordene är.
17 Og Gud sa til Noah: Dette er tegnet på den pakt jeg har oprettet mellem mig og alt kjød som er på jorden.
Det samma sade ock Gud till Noah: Detta skall vara tecknet till det förbund, som jag gjort hafver emellan mig och allt kött på jordene.
18 Noahs sønner, som gikk ut av arken, var Sem, Kam og Jafet; og Kam var far til Kana'an.
Noahs söner, som utur arkenom gingo, äro desse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren till Canaan.
19 Disse tre var Noahs sønner, og fra dem bredte menneskene sig ut over hele jorden.
Dessa tre äro Noahs söner, af hvilkom all land besatt vordo.
20 Og Noah var jorddyrker, og han var den første som plantet en vingård.
Och Noah begynte till och vardt en åkerman, och plantade vingård.
21 Og han drakk av vinen og blev drukken, og han klædde sig naken inne i sitt telt.
Och då han drack af vinet, vardt han drucken, och låg oskyld uti sine hyddo.
22 Og da Kam, Kana'ans far, så sin far ligge naken, fortalte han det til begge sine brødre, som var utenfor.
Då nu Ham, Canaans fader, såg sins faders blygd, sade han det bådom sinom brödrom, som ute voro.
23 Da tok Sem og Jafet et klæde og la det på sine skuldrer og gikk baklengs inn og dekket over sin fars blusel; og de vendte sine øine bort, så de ikke så sin fars blusel.
Då togo Sem och Japhet ett kläde, och lade på bägges deras skuldror, och gingo baklänges till, och öfvertäckte deras faders blygd, och deras ansigte var ifrå vändt, så att de deras faders blygd icke sågo.
24 Da så Noah våknet av sitt rus, fikk han vite hvad hans yngste sønn hadde gjort imot ham.
Som nu Noah uppvaknade af sino vine, och fick veta hvad hans yngste son honom gjort hade, sade han:
25 Da sa han: Forbannet være Kana'an! trælers træl skal han være for sine brødre.
Förbannad vare Canaan, och vare en träl under alla trälar ibland hans bröder.
26 Så sa han: Lovet være Herren, Sems Gud, og Kana'an være deres træl!
Och sade yttermera: Lofvad vare Herren Sems Gud, och Canaan vare hans träl.
27 Gud gjøre det vidt for Jafet, han skal bo i Sems telter, og Kana'an være deres træl!
Gud förvidge Japhet, och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan vare hans träl.
28 Efter vannflommen levde Noah ennu tre hundre og femti år.
Och Noah lefde efter flodena trehundrade och femtio år.
29 Og alle Noahs dager blev ni hundre og femti år; så døde han.
Så att hans hela ålder vardt niohundrade och femtio år, och blef död.
