2 Samuel 22
1 David kvad denne sang for Herren den dag da Herren hadde utfridd ham av alle hans fienders hånd og av Sauls hånd.
Ary Davida nanao izao fihirana izao ho an’ i Jehovah tamin’ ny andro namonjen’ i Jehovah azy tamin’ ny tanan’ ny fahavalony rehetra, indrindra fa tamin’ ny tànan’ i Saoly,
2 Og han sa: Herren er min klippe og min festning og min redder,
ka hoy izy: Jehovah no harambatoko sy batery fiarovana ho ahy ary Mpamonjy ahy,
3 min klippefaste Gud, som jeg setter min lit til, mitt skjold og min frelses horn, min borg og min tilflukt, min frelser; fra vold frelser du mig.
Andriamanitra vatolampiko, Izy no ialofako, Ampingako sy tandroko famonjena Izy ary fiarovana avo ho ahy sy fandosirako; Ry Mpamonjy ahy, mahafaka ahy amin’ ny fampahoriana Hianao.
4 Jeg påkaller den Høilovede, Herren, og blir frelst fra mine fiender.
Miantso an’ i Jehovah Izay mendrika hoderaina aho, Ka dia vonjena ho afaka amin’ ny fahavaloko.
5 Dødens bølger omspente mig, fordervelsens strømmer forferdet mig.
Fa nihodidina tamiko ny onjan’ ny fahafatesana. Ary ny riaky ny faharatsiana nampahatahotra ahy.
Ny famatoran’ ny fiainan-tsi-hita nihodidina tamiko, nisakana ahy ny fandriky ny fahafatesana. (Sheol h7585)
7 I min trengsel påkalte jeg Herren, og jeg ropte til min Gud; han hørte fra sitt tempel min røst, og mitt skrik kom for hans ører.
Fony azom-pahoriana aho, dia niantso an’ i Jehovah, eny, Andriamanitro no nitarainako; nihaino ny feoko tao an-tempoliny Izy, ary ny fitarainako dia efa tonga eo an-tsofiny.
8 Da rystet og bevet jorden, himmelens grunnvoller skalv, og de rystet; for hans vrede var optendt.
Dia nihozongozona sy nihorohoro ny tany, ary ny fiorenan’ ny lanitra nihorohoro, eny, nihozongozona ireo, satria tezitra Jehovah.
9 Det steg røk op av hans nese, og fortærende ild fra hans munn; glør brente ut av ham.
Nisy setroka nisavoana teo am-bavorony, ary afo avy teo am-bavany no nandevona ka nisy vainafo nidedadeda teo aminy.
10 Og han bøide himmelen og steg ned, og det var mørke under hans føtter.
Dia naondriny ny lanitra, ka nidina Izy; Ary aizim-pito no teo ambanin’ ny tongony.
11 Og han fór på kjeruber og fløi, og han lot sig se på vindens vinger.
Dia nitaingina kerobima Izy ka nanidina, eny, niseho teo amin’ ny ela-drivotra Izy.
12 Og han gjorde mørke til skjul rundt omkring sig, vannmasser, tykke skyer.
Efa nanao ny maizina ho tranony manodidina Azy Izy, dia fivorian-drano sy rahona matevina
13 Frem av glansen foran ham brente gloende kull.
Ary avy teo amin’ ny famirapiratana teo anatrehany nisy vainafo nidedadeda.
14 Herren tordnet fra himmelen, den Høieste lot sin røst høre.
Dia nampikotroka tany an-danitra Jehovah, ny Avo Indrindra niloa-peo.
15 Og han utsendte piler og spredte dem omkring - lyn og forvirret dem.
Dia nandefa zana-tsipìka Izy ka nampiely ny fahavaloko, ary nampandeha helatra ka nampifanaritaka azy.
16 Da kom havets strømmer til syne; jordens grunnvoller blev avdekket ved Herrens trusel, for hans neses åndepust.
Dia hita ny fitoeran-dranomasina, ary niseho ny fanambanin’ ny tany, noho ny teny mafy nataon’ i Jehovah, noho ny fifofofofon’ ny fofonain’ ny vavorony.
17 Han rakte sin hånd ut fra det høie, han grep mig; han drog mig op av store vann.
Naninjitra ny tànany avy tany ambony Izy ka nandray ahy; nanintona ahy niala tamin’ ny rano be Izy.
18 Han fridde mig ut fra min sterke fiende, fra mine avindsmenn; for de var mig for mektige.
Namonjy ahy tamin’ ny fahavaloko mahery Izy sy tamin’ izay nankahala ahy, satria tsy leoko ireny.
19 De overfalt mig på min motgangs dag; men Herren blev min støtte.
Nisakana ahy tamin’ ny andro nahitako loza ireny, nefa Jehovah no niseho ho Mpanohana ahy.
20 Og han førte mig ut i fritt rum; han frelste mig, for han hadde behag i mig.
Dia nitondra ahy ho any amin’ ny malalaka Izy; namonjy ahy Izy, satria tiany aho.
21 Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, han betalte mig efter mine henders renhet.
Nanisy soa ahy araka ny fahamarinako Jehovah; Araka ny fahadiovan’ ny tanako no namaliany ahy.
22 For jeg tok vare på Herrens veier og vek ikke i ondskap fra min Gud;
Fa nitandrina ny lalan’ i Jehovah aho ka tsy mba nanao ratsy hialana tamin’ Andriamanitro;
23 for alle hans lover hadde jeg for øie, og fra hans bud vek jeg ikke,
Ny fitsipiny rehetra dia teo anatrehako, ary ny lalàny tsy mba nialako;
24 og jeg var ulastelig for ham og voktet mig vel for min synd.
Tsy nanan-tsiny taminy aho sady niaro tena tsy ho azon’ ny fahotako;
25 Og Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, efter min renhet for hans øine.
Koa namaly ahy araka ny fahamarinako Jehovah, dia araka ny fahadiovako teo imasony.
26 Mot den fromme viser du dig from, mot den rettvise stridsmann viser du dig rettvis,
Ny olona tsara no isehoanao fa tsara; Ny tena olo-marina no isehoanao fa marina;
27 mot den rene viser du dig ren, mot den forvendte viser du dig vrang.
Ny madio no isehoanao fa madio; Ary ny mpiolakolaka kosa no isehoanao fa lalin-tsaina.
28 Elendige folk frelser du, men dine øine er mot de overmodige; dem fornedrer du.
Fa ny olona ory dia vonjenao; Fa ny masonao manandrina ny mpiavonavona, ka aetrinao ireny.
29 For du er mitt lys, Herre, og Herren opklarer mitt mørke.
Fa Hianao no jiroko, Jehovah ô; Jehovah mampahazava ny fahamaizinako.
30 For ved dig stormer jeg løs på fiendeskarer, ved min Gud springer jeg over murer.
Fa Hianao no ahazoako mitsarapaka hamely ny miaramila iray toko; Ary Andriamanitro no ahazoako mitsambikina mihoatra ny manda.
31 Gud, hans vei er fullkommen; Herrens ord er rent, han er et skjold for alle dem som setter sin lit til ham.
Raha ny amin’ Andriamanitra, dia marina ny lalany; Ny tenin’ i Jehovah dia voazaha toetra amin’ ny memy; Jehovah no ampingan’ izay rehetra mialoka aminy.
32 For hvem er Gud foruten Herren, og hvem er en klippe foruten vår Gud?
Fa iza no Andriamanitra afa-tsy Jehovah? Ary iza no vatolampy afa-tsy Andriamanitsika?
33 Gud, han er mitt sterke vern og leder den ulastelige på hans vei.
Izany Andriamanitra izany no fiarovana mafy ho ahy; Mitondra ny marina amin’ ny lalany Izy.
34 Han gir ham føtter likesom hindene og stiller mig på mine høider.
Ary manao ny tongony ho tahaka ny an’ ny dieravavy Izy; Mampitoetra ahy eo amin’ ny fitoerako avo Izy.
35 Han oplærer mine hender til krig, så mine armer spenner kobberbuen.
Mampianatra ny tanako hiady Izy, ka mahahenjana tsipìka varahina ny sandriko.
36 Og du gir mig din frelse til skjold, og din mildhet gjør mig stor.
Omenao ahy ny ampingan’ ny famonjenao; Ary ny fahamoram-panahinao no mahalehibe ahy.
37 Du gjør rummet vidt for mine skritt under mig, og mine ankler vakler ikke.
Halalahinao ny lalana hodiaviko, ka tsy mangovitra ny hato-tongotro.
38 Jeg vil forfølge mine fiender og ødelegge dem, og jeg vender ikke tilbake før jeg har gjort ende på dem.
Manenjika ny fahavaloko aho ka mandripaka azy; Ary tsy mba miverina aho mandra-pahalany ritrany.
39 Jeg gjør ende på dem og knuser dem, så de ikke kan reise sig; de faller under mine føtter.
Mandringana sy mandripaka azy aho, ka tsy maharina izy; Lavo eo ambanin’ ny tongotro izy.
40 Og du omgjorder mig med kraft til krig, du bøier mine motstandere under mig.
Hianao mampisikina ahy hery hiady; Aripakao ho ambaniko izay mitsangana hamely ahy.
41 Og mine fiender lar du vende mig ryggen, mine avindsmenn utrydder jeg.
Ary ataonao miamboho ahy ny fahavaloko; Ka aringako izay mankahala ahy.
42 De ser sig om, men der er ingen frelser - efter Herren, men han svarer dem ikke.
Miherikerika izy, fa tsy misy mpamonjy, eny, maniry an’ i Jehovah izy, fa tsy mamaly azy Izy.
43 Og jeg knuser dem som jordens støv; jeg sønderknuser dem, tramper dem ned som søle på gatene.
Torotoroiko madinika tahaka ny vovo-tany izy; Hoseko tahaka ny fotaka eny an-dalana izy ka apariako.
44 Og du redder mig fra mitt folks kamper, du bevarer mig til å være hode for hedninger; folkeferd som jeg ikke kjenner, tjener mig.
Mamonjy ahy amin’ ny fifanoheran’ ny oloko Hianao sy miaro ahy ho lohan’ ny firenen-tsamy hafa; ny firenena tsy fantatro aza dia manompo ahy.
45 Fremmede kryper for mig; bare de hører om mig, blir de mig lydige.
Ny hafa firenena mikoy ahy; Raha vao mahare ny lazako fotsiny ihany aza izy, dia manoa ahy.
46 Fremmede visner bort og går bevende ut av sine borger.
Ny hafa firenena dia mihaketraka ka miala amin-kovitra avy ao amin’ ny fiarovany mafy.
47 Herren lever, og priset er min klippe, og ophøiet er min frelses klippefaste Gud,
Velona Jehovah; isaorana anie ny Vatolampiko; Asandratra anie Andriamanitry ny vatolampy famonjena ahy,
48 den Gud som gir mig hevn og legger folkeferd under mig,
Dia Andriamanitra, Izay manao famaliana ho ahy ka mampanaiky ny firenena ahy,
49 og som fører mig ut fra mine fiender; over mine motstandere ophøier du mig, fra voldsmannen redder du mig.
Dia Ilay mitondra ahy ho afaka amin’ ny fahavaloko; eny, manandratra ahy ho ambonin’ izay mitsangana hanohitra ahy Hianao ary mamonjy ahy amin’ ny olon-dozabe;
50 Derfor vil jeg prise dig, Herre, blandt hedningene og lovsynge ditt navn.
Koa Izany no hiderako Anao eny amin’ ny firenen-tsamy hafa, Jehovah ô, sy hankalazako ny anaranao.
51 Han gjør frelsen stor for sin konge, og han gjør miskunnhet mot sin salvede, mot David og mot hans ætt til evig tid.
Manao famonjen-dehibe ho an’ ny mpanjaka voatendriny Izy ary mamindra fo amin’ ny voahosony, dia amin’ i Davida sy ny taranany mandrakizay.
