< 1 Tessalonikerne 3 >

1 Derfor, da vi ikke lenger kunde holde det ut, fant vi det best å bli alene tilbake i Aten,
Ka ueh uh thai pawt dongah Athens bueng ah hnoo ham ka lungtlun uh coeng.
2 og vi sendte Timoteus, vår bror og Guds tjener i Kristi evangelium, for å styrke eder og formane eder om eders tro,
Timothy, mamih kah manuca neh Khrih kah olthangthen ah Pathen kah bibipuei te nangmih aka duel ham neh nangmih te tangnah dongah hloephloei ham kan tueih uh.
3 at ikke nogen måtte bli vaklende i disse trengsler. I vet jo selv at vi er satt til det;
He phacip phabaem dongah ngingai ham moenih. He ham na om uh te amah la na ming uh.
4 for da vi var hos eder, sa vi eder også forut at vi vilde komme til å lide trengsel, som det også gikk, og som I vet.
Nangmih taengah ka om uh vaengah pataeng lawn ham ka cai uh te nangmih taengah ka thui coeng. Te dongah a thoeng vanbangla na ming uh.
5 Derfor sendte jeg da også bud, da jeg ikke lenger kunde holde det ut, for å få vite om eders tro, om fristeren skulde ha fristet eder og vårt arbeide skulde bli forgjeves
He he ka ueh tloel dongah nangmih kah tangnah he ming ham ni kan tueih. Aka cuekcawn loh nangmih n'cuekcawn koinih kaimih kah thatlohnah tah a tlongtlai la om mai mahpawt nim.
6 Men nu, da Timoteus er kommet til oss fra eder og har båret oss godt budskap om eders tro og kjærlighet, og om at I alltid har oss i vennlig minne og lenges efter å se oss, likesom vi lenges efter eder,
Tedae nangmih lamloh kaimih taengla Timothy ha pawk tih nangmih kah tangnah neh lungnah khaw, kaimih poekkoepnah, a then la na khueh uh taitu te khaw, kaimih bangla nangmih khaw kaimih hmuh ham na rhingda uh te khaw kaimih ham olthangthen a phong.
7 så blev vi da, brødre, trøstet over eder i all vår nød og trengsel, ved eders tro.
Te dongah manuca rhoek, kaimih kah kueknah neh phacip phabaem cungkuem ah nangmih kah tangnah rhangneh nangmih ham khaw ka mong uh.
8 For nu lever vi, såfremt I står fast i Herren.
Te dongah nangmih te Boeipa ah na cak uh atah n'hing uh coeng.
9 For hvad takk kan vi gi Gud til vederlag for eder, for all den glede som vi har over eder for vår Guds åsyn,
Nangmih kongah mamih Pathen kah hmaiah ka omngaih uh. Te omngaihnah cungkuem kongah nangmih yueng la Pathen te mebang uemonah nen nim n'sah thai ve.
10 idet vi natt og dag inderlig beder om å få se eders åsyn og bøte på det som ennu fattes i eders tro?
Nangmih maelhmai hmuh ham neh nangmih kah tangnah dongah vawtthoeknah te moeh ham khoyin khothaih a puehdaih la ka bih uh.
11 Men han, vår Gud og Fader, og vår Herre Jesus styre vår vei til eder!
A pa Pathen mah neh mamih kah Boeipa Jesuh loh nangmih taengla kaimih kah longpuei hoihaeng pawn saeh.
12 Og eder gi Herren rikdom og overflod av kjærlighet til hverandre og til alle, likesom vi har den til eder,
Te dongah Boeipa loh nangmih m'pungtai sak saeh lamtah lungnah te khat neh khat soah khaw, hlang boeih soah khaw, kaimih bangla nangmih soah khaw baecoih saeh.
13 forat han kan styrke eders hjerter, så de blir ulastelige i hellighet for vår Guds og Faders åsyn, når vår Herre Jesus kommer med alle sine hellige!
Mamih kah Pathen neh Pa hmaikah cimcaihnah dongah, mamih kah Boeipa Jesuh neh a hlangcim rhoek boeih kah a lonah dongah nangmih kah thinko te cuemthuek la duel uh. Amen.

< 1 Tessalonikerne 3 >