< Mak 7 >
1 Mach, wɨram untɨm Judand mɨŋam hamb nchonjɨrɨnd entaŋam mpehɨromŋganj. Mbɨ nchonjɨrɨnd enta han mpehɨroŋɨn are mbɨndɨŋ omanampɨra han usɨmah re unsa mɨnamŋgɨrɨm. Az wɨram untɨm Farisind hamb nchonjɨrɨnd entaŋam aŋkarɨpɨr mpehɨromŋganj. Mbɨ uŋkɨ eŋgweŋgwɨnd ampɨraŋ we ekwaŋg ai yamb imah re unsa mɨnamŋgɨrɨm. Mbɨ enta emŋgemŋga nchonjɨrɨv sɨmŋganj haŋam nchɨ tor sɨhomɨŋai yamb nand akŋ usuzɨnd enta han mpehɨromŋganj. Mach ave, wɨram kɨra ya Mosesɨnd injambɨr ahe sɨkahɨnd hamb, wɨram untɨm Farisind hamen awakŋi aiampɨra ohɨra Jerusalem erere Jisasɨnd pɨŋ aimŋgɨmar. Mbɨ ai wamŋgɨz Jisasɨnd sezɨr hamb mbɨndɨŋ omanampɨra ŋoz usi mɨnamŋgɨm, kɨrɨm mbɨ Yakŋ Ohɨrand ampɨn insɨŋ enta kɨvahɨnsɨnd ñi namŋgɨmar.
Alors les pharisiens et quelques scribes, venus de Jérusalem, se rassemblèrent près de Jésus;
et ils virent que quelques-uns de ses disciples prenaient leur repas avec des mains qui n'avaient pas été purifiées, c'est-à-dire non lavées.
Or, les pharisiens, et les Juifs en général, ne mangent pas sans se laver les mains soigneusement, observant en cela la tradition des anciens;
et, lorsqu'ils reviennent des places publiques, ils ne mangent pas non plus sans faire leurs ablutions. Il y a aussi beaucoup d'autres coutumes qu'ils observent par tradition, comme de laver les coupes et les vases de terre ou de cuivre.
5 Avɨz mbɨ Jisasɨh amarɨmŋgɨmar. Utɨndɨv amakɨr sezarɨv nchonjɨrɨnd enta han mpehɨromah ramŋgi arɨmŋgɨmar. Mbɨ mbɨndɨŋ omanampɨra ŋoz usi mɨnamŋgɨm ave mbɨ Yakŋ Ohɨrand ampɨn insɨŋ enta kɨvahɨnsɨnd ñi namŋgɨj arɨmŋgɨmar.
Les pharisiens et les scribes demandèrent donc à Jésus: Pourquoi tes disciples ne suivent-ils pas la tradition des anciens, et prennent-ils leur repas avec des mains qu'ils n'ont pas purifiées?
6 Az Jisasɨv ndɨŋ kamar. Andɨŋ wɨram kɨra yosand amar. Amɨ ya imbɨr akŋ kamŋgɨrɨnaŋg, kɨrɨm amɨ ya kehan mɨmpehɨromŋgɨrɨm amar. Aisaiah, wɨram Yakŋ Ohɨrand ya injambɨr ahe kahɨnd hamb, mbɨ andɨŋndɨv mɨŋun kamar amar. Yakŋ Ohɨrav Aisaiah kaz ya mbɨkɨr han njɨhame hanave mpamar. Osa anchɨ kehamb ihɨnd ensa han mbɨndɨŋ karupɨrɨŋon mamah ŋambiahamŋgɨj arar mpamar amar. Kɨrɨm mbɨ mbɨndɨŋ mpɨ han yandɨv meŋgwamŋgɨrɨm arar mpamar amar.
Il leur répondit: Ésaïe a bien prophétisé à votre sujet, hypocrites, ainsi qu'il est écrit: «Ce peuple m'honore des lèvres; mais son coeur est bien éloigné de moi.
7 Mbɨ wɨramɨnd entaŋam sɨkamŋgɨj arar mpamar amar. Ave mban Yakŋ Ohɨrand enta arar kamŋgɨj arar mpamar amar. Ave mbɨ handɨv ihɨnd ensa han mamah oreŋgeŋg yan ŋambiahamŋgɨj arar mpamar amar.
C'est en vain qu'ils me rendent un culte, enseignant des préceptes qui ne sont que des commandements d'hommes.»
8 Amɨ Yakŋ Ohɨrand enta han erere wɨramɨnd entaŋam aŋkarɨpɨr mpehɨromŋgɨrɨn amar.
Vous abandonnez le commandement de Dieu, et vous observez la tradition des hommes!
9 Mach, Jisasɨv mbahon kamar. Amandɨŋ entaŋam mpehɨroŋɨn are, amɨ handɨv Yakŋ Ohɨrand enta han ontamŋgɨrɨn amar.
Il leur disait aussi: Vous annulez fort bien le commandement de Dieu, pour maintenir votre tradition.
10 Mach, Mosesɨv kamar amar. Amɨ yaŋar onarɨnd kwɨŋ ñi mbɨndɨŋ njɨhiŋam ŋamb arar kamar amar. Mach, Mosesɨv mbahon kamar amar. Wɨramb mɨŋɨr wanɨrɨh ya kɨvah kandari hamb, mbɨ maz arar kamar amar.
Car Moïse a dit: «Honore ton père et ta mère» et: «Que celui qui maudira son père ou sa mère soit puni de mort.»
11 Kɨrɨm nend amar. Amɨ Yakŋ Ohɨrand ya han njɨhamɨmah re mbanave kamŋgɨrɨn amar. Wɨramb mɨŋɨr wanɨrɨh kaŋɨnj, nzɨ hanɨhan ihɨnd han ŋe andɨŋ imbɨr hɨrawɨmɨñaŋg, kɨrɨm nend arar kaŋɨnj arar kamŋgɨrɨn amar. Nzɨ hanɨhan ihɨnd han ŋe Yakŋ Ohɨra ndɨh eŋgwin arar kaŋɨnj arar kamŋgɨrɨn amar.
Mais vous, vous dites: Si un homme dit à son père ou à sa mère: Tout ce dont je pourrais t'assister est corban, — c'est-à-dire: un don fait à Dieu —,
12 Wɨram mbanamb hanavɨz amɨ ndɨn kamŋgɨrɨn amar. Amɨ hanɨhan amakɨr han ŋe yaŋar onar hɨrawɨmɨn arar kamŋgɨrɨn amar.
dans ce cas, il ne lui est plus permis de rien faire pour son père ou pour sa mère.
13 Mach, enta amɨ sɨmŋgɨrɨn hamb raz, amɨ Yakŋ Ohɨrand ya han ŋambiŋgwɨmŋgɨz, Yakŋ Ohɨrand ya hamb aŋkarɨpɨr mah amar. Amɨ enta akŋ pɨr akŋ han si wɨram emŋgemŋga han hanavav sɨkamŋgɨrɨn amar.
Voilà comment vous anéantissez la parole de Dieu par la tradition que vous avez établie! Et vous faites beaucoup d'autres choses semblables.
14 Mach, Jisasɨv ekwaŋg wɨram akŋ anchɨ akŋ han oreŋgɨz aimŋgɨmar. Aimŋgɨz kamar. Amɨ mɨŋam ihɨnd ya njɨhame omanenta wavar amar.
Alors, ayant appelé de nouveau la foule, il leur dit: Écoutez-moi tous et comprenez:
15 Hanɨhan han wɨramb ŋe namŋgɨj han, wɨramb han ŋe ne wɨram kɨvah mahevakarɨndɨram amar. Njɨhi kɨvah kɨvah wɨramb njɨhamŋgɨj han, wɨramb njɨhi kehan njɨhame si wɨram kɨvah ahevakarɨndari amar.
Rien de ce qui est hors de l'homme et qui entre en lui, ne peut le souiller; mais ce qui sort de lui, voilà ce qui souille l'homme!
[Si quelqu'un a des oreilles pour entendre, qu'il entende!]
17 Mach, Jisasɨv wɨram akŋ anchɨ akŋ han erere oramɨŋ we ahevohe ñɨzand sezɨrɨv ndɨn ya ahɨmbɨnd ondo handɨv amarɨmŋgɨmar.
Quand il fut rentré dans la maison, loin de la foule, ses disciples l'interrogèrent sur cette parabole.
18 Az ndɨŋɨh kamar. Andɨŋez njɨhi mah oh a amar. Amɨ mɨwamŋgɨrɨm toh amar. Mɨrunsa injambɨrɨŋ ñɨz wɨramb ŋe namŋgɨj han, wɨramb han ŋe ne wɨram kɨvah mahevakarɨndɨram amar. Mɨrunsa kehamb mpɨ unchaŋ we akand empaŋam we akoramɨŋ oj amar. Ave unsa nanɨnd kehamb wɨram kɨvah mɨsɨrɨm amar. (Jisasɨnd ya ondo han mbanɨmb: Yakŋ Ohɨrav waz mɨrunsa endɨraparam nanɨnd han mbɨkɨr ampɨn insɨ han imbɨrvamun ñɨj.)
Et il leur dit: Vous aussi, vous êtes donc sans intelligence? Ne comprenez-vous pas que rien de ce qui entre, du dehors, dans l'homme, ne peut le souiller?
En effet, cela n'entre pas dans son cœur, mais passe dans le ventre et est rejeté dans quelque lieu secret: ainsi sont purifiés tous les aliments.
20 Ave Jisasɨv mbahon kamar. Njɨhi kɨvah kɨvah wɨramb njɨhamŋgɨj han, wɨramb njɨhi kehan njɨhame si wɨram kɨvah ahevakarɨndari amar.
Il disait donc: Ce qui sort de l'homme, voilà ce qui souille l'homme!
21 Njɨhi kɨvah kɨvah, osamen anchɨmen ndand, akɨm ŋaŋ, wɨram mamta oror, ntichij, enta kɨvah kɨvah, wɨram yosa kahɨnd, yahɨrɨz asambar ndand, ambarawɨrɨwɨr, ya mapɨŋ kah, Yakŋ Ohɨra yarahe kah, nzonam arar kah, wɨram njɨhi mah Yakŋ Ohɨrandɨv mɨnjɨhamɨrɨm, han enta kɨvah kɨvah wɨramb njɨhamŋgɨj kehamb wɨram kɨvah sɨj amar.
Car, c'est du dedans, c'est du cœur des hommes que sortent les mauvaises pensées, les impudicités,
les vols, les meurtres, les adultères, la cupidité, les méchancetés, la fraude, la débauche, le regard envieux, la calomnie, l'orgueil, le dérèglement de l'esprit.
Toutes ces mauvaises passions sortent du dedans et, souillent l'homme.
24 Mach, Jisasɨv ŋaiahe isupɨr mban erere isupɨr aiampɨra Tairɨnd handɨh omar. We oram ahevohe ñi ndɨŋ erokare kamar. Wɨram emŋgavaŋg kamŋgɨmɨn amar. Jisasɨv mbah ñɨñmbɨri arar kamŋgɨmɨn amar. Kɨrɨm nend. Osa anchɨ hamb Jisasɨv oramɨŋ ñɨmar han, han wamŋgɨmar.
Puis Jésus partit de là, et il s'en alla vers les frontières de Tyr et de Sidon. Étant entré dans une maison, il ne voulait pas que personne le sût; mais il ne put rester caché.
25 Mach, anchɨ emŋga nanch mbɨkɨr han itɨ kɨvahɨnsɨnd hamb Jisasɨv ñɨmar han njɨhamɨmar. Anchɨ kehan untɨm Judand mah. Ndɨn untɨm Fonisiand isupɨr Siriand. Az mach, pams haŋon mbɨ Jisasɨnd pɨŋ ai andamesa mpɨrorɨzɨŋgwɨmar. Ave mbɨ Jisasɨh amarɨmar. Itɨ kɨvah hamb ihɨnd nanchɨŋ ŋgɨŋe awarohe ñɨñmbɨri amar. Amɨ itɨ kɨvah han kiaŋgwɨn ihɨnd nanch han erere etoz amar.
En effet, une femme, dont la fille était possédée d'un esprit impur, ayant entendu parler de lui, entra aussitôt et, se jeta à ses pieds.
Cette femme était grecque, syro-phénicienne de nation. Et elle le suppliait de chasser le démon hors de sa fille.
27 Avɨz Jisasɨv ndɨn kamar. Arɨ nornanchɨnd unsa han ŋe uvi nor han meŋkwanarɨm amar. Arɨ nornanch ŋoz unsa han eŋkwanararɨŋ amar.
Jésus lui dit: Laisse d'abord les enfants se rassasier; car il ne convient pas de prendre le pain des enfants pour le jeter aux petits chiens.
28 Avɨz mbɨ Jisasɨh mbɨŋ ke kamar. Wɨram Ohɨra, han mɨŋun amar. Kɨrɨm uvi nor hambez antɨm kwɨŋ ñi unsa ekeka nornanchɨv hɨrɨzɨŋgamŋgɨj han namŋgɨjaŋg amar.
Mais elle répondit et lui dit: Assurément, Seigneur; pourtant les petits chiens mangent, sous la table, quelques miettes des enfants.
29 Az Jisasɨv kamar. Amɨ ya han imbɨrun kan amar. Handɨv itɨ kɨvah hamb nancharɨh ndɨh ereri amar. Amɨ ekwaŋg ov amar.
Alors il lui dit: A cause de cette parole, va, le démon est sorti de ta fille!
30 Hanave kaz anchɨ mbanamb mbɨkɨr oramɨŋ ekwaŋg we waz itɨ kɨvah hamb etoz, nanchɨrɨv antɨmɨŋ ŋgañɨmar.
Et quand elle fut de retour dans sa maison, elle trouva l'enfant couchée sur le lit, et le démon chassé.
31 Mach, Jisasɨv isupɨr aiampɨra Tairɨnd erere ekwaŋg we aiampɨra Saidon ahevakarɨmar. Ahevakare avɨhohe isupɨr ohɨra Dekapolis uhɨmɨŋun akoke yamb ohɨra ondɨhondɨh Galilind ahevakarɨmar.
Jésus, ayant quitté les frontières de Tyr, revint par Sidon vers la mer de Galilée, en traversant le territoire de la Décapole.
32 Ahevakare handɨh ñɨzand wɨram emŋgemŋga hamb wɨram njemɨn kɨvahɨnsɨnd han ŋe ndɨn hɨraimŋgɨmar. Mbɨ ya hɨreŋɨnd kanj. Mach, mbɨ wɨram kehan hɨrai Jisasɨh ndɨn omanaka insɨŋ ŋgamamɨndɨv mbahon mbahon amarɨmŋgɨmar.
On lui amena un sourd, qui parlait difficilement; et on le pria de poser la main sur lui.
33 Avɨz Jisasɨv wɨram mban ŋe osa anchɨ han erere hɨrohe, mbon ikumun ñɨmŋgɨmar. Ñɨmŋgɨz Jisasɨv omanamp mbɨkɨr han njemɨn ŋkiŋg ŋkiŋg sɨhoŋamar. Sɨhoŋe omanamp mbɨkɨr han mpɨñ atazivi wɨram mband zɨhina han mparɨwamar.
L'ayant emmené à l'écart, loin de la foule, Jésus lui mit les doigts dans les oreilles, et, avec sa salive, il lui toucha la langue.
34 Mach, Jisasɨv ñaŋ sɨhawarohe wɨr aŋkarɨpɨr savɨzɨŋgwi ndɨn kamar. Efata amar. (Jisasɨnd ya mbanand ondo han mbanɨmb: njemɨn uyaki amar.)
Puis, levant les yeux au ciel, il soupira et lui dit: Ephphatah! c'est-à-dire: Ouvre toi!
35 Hanave kaz njemɨn mbɨkɨr hamb uyakaz zɨhina mbɨkɨr hamb imbɨr raz, ya omanenta kamar.
Alors les oreilles du sourd furent ouvertes; sa langue fut aussitôt déliée, et il parlait distinctement.
36 Avɨz Jisasɨv osa anchɨ han erokare kamar. Wɨram emŋgemŋga kamŋgɨmɨn amar. Az nend. Jisasɨv ndɨŋ erokarɨzaŋg, osa anchɨ hamb ya aŋkarɨpɨr kampɨhe Jisasɨv utuhutuh sɨmar handɨv kamŋgɨmar.
Jésus leur défendit de le dire à personne; mais plus il le leur défendait, plus ils en parlaient.
37 Ave ndɨŋ zɨŋɨmb aŋkarɨpɨr pɨrorɨŋgaz kamŋgɨmar. Aia arɨmŋgɨmar. Jisasɨv utuhutuh omanenta raj arɨmŋgɨmar. Njemɨn kɨvahɨnsɨnd han, Jisasɨv ndɨŋ omanenta sɨz mbɨ njɨhamŋgɨj arɨmŋgɨmar. Ave karupɨr mahɨnsɨnd han, Jisasɨv ndɨŋez omanenta sɨz mbɨ kamŋgɨj arɨmŋgɨmar.
Et ils étaient dans le plus grand étonnement et disaient: Il a bien fait toutes choses: il fait entendre les sourds et, parler les muets!