Mak 5
1 Mach, Jisasɨv mbɨkɨr sezɨrmen we yamb ohɨra ondɨhondɨh Galilind ŋkiŋg handɨh evahetohe, isupɨr aiampɨra Gerasa ikwɨm handɨh ahevɨkɨrorɨmŋgɨmar.
Så kommo de öfver hafvet, in i de Gadareners ängd.
2 Ahevɨkɨrore utɨŋg han erere ŋgahaŋkwamŋgɨz wɨram itɨ kɨvahɨnsɨnd hamb itɨ okahahɨnd aiampɨra handɨh ñi erere Jisasɨnd pɨŋ aimar.
Och straxt han steg utu skeppet, lopp emot honom, utu grifter, en man besatt med den orena andan;
3 Wɨram kehamb itɨ okahahɨnd aiampɨra handɨh ñanj. Eŋambɨr han wɨram emŋgemŋga hamb ndɨn ŋe kɨrɨpaŋ vɨhe kɨrɨm nend ramŋganj. Ndɨn kɨrɨpa aŋkarɨpɨrɨŋez vɨhamŋganjaŋg, hanez nendaŋg.
Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kedjor.
4 Wɨram aiampɨrand hamb kɨrɨpa aŋkarɨpɨrɨŋ mbɨkɨr oman andam vɨhamŋgɨzandaŋg, nend ranj. Mbɨ kɨrɨm orakazɨŋganj. Avɨz wɨram emŋgavaŋg ndɨn aminjinj han, nend ranj.
Förty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom.
5 Wɨram kehamb zuhɨnd rapɨrɨnd itɨ okahahɨnd aiampɨra handɨh ñanj. Mach aparɨma handɨhez ñɨñ kwa awarar yupɨr mbɨkɨr han nsɨham han ŋɨmbɨmb mbonaŋg ekazɨŋganj.
Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar.
6 Mach, wɨram mbanamb waz Jisasɨv taŋɨpɨron ñɨzand aŋɨraŋɨr ai Jisasɨnd pɨŋ andamesa mpɨrorɨzɨŋgwɨmar.
Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom.
7 Az Jisasɨv itɨ kɨvah han mbahon kamar. Amɨ wɨram mbanan erere etov amar. Avɨz itɨ kɨvah hamb kwa aŋkarɨpɨr aware kamar. Jisas Nan Yakŋ Ohɨra ñaŋ ohɨrand Nor amar. Amɨ yan utɨ sɨŋɨn are ain amar? Yakŋ Ohɨrav yan werɨzand nan kin amar. Amɨ yan kɨvah sɨmɨn amar.
Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig.
Då sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande.
9 Avɨz Jisasɨv kamar. Amakɨr ensa han uñɨman amar. Az itɨ kɨvah mbanamb kamar. Arɨŋ ohɨron amar. Ave arɨŋɨnd ensa han Wɨram Ohɨron Aŋkwɨnd amar.
Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.
10 Ave mbɨ mbahon mbahon amarɨmar. Ave amɨ arɨŋ kiaŋgwɨn isupɨr mban erere etomɨrɨŋ amar.
Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.
11 Mach, mɨra untɨm ohɨra hamb aparɨma ikwɨm handɨh ñɨhɨri nanan ndahɨrɨmŋgɨmar.
Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;
12 Az itɨ kɨvah kɨvah hamb mɨra untɨm ohɨra han we Jisasɨh mbahon mbahon mbanave kamŋgɨmar. Arɨŋ kan we mɨra untɨm ohɨra keŋ ŋgwevetom arɨmŋgɨmar.
Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.
13 Az Jisasɨv kamar. Aria amar. Amɨ we ŋgwevetovar amar. Mach, mbɨ hanave kaz itɨ kɨvah kɨvah mbanamb wɨram mban erere we mɨra untɨm ohɨra mbanaŋ pamuh pamuh rar ŋgwevetomŋgɨmar. Ŋgwevetomŋgɨz mɨra untɨm ohɨra mbanamb ŋondɨrahe aŋkarɨpɨron aŋɨraŋɨr we yamb isantu handɨh pɨraŋgore yamb unchaŋ kŋirorɨŋgwɨmŋgɨmar. Kŋirorɨngwi yamb ne mamŋgɨmar. Mach, mɨra untɨm ohɨra han mbanave 2000.
Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet.
14 Mach, mɨra mbanamb hanavɨmŋgɨz wɨram kɨra mɨra wehɨrehɨrɨnd hamb kɨrɨm kɨrorɨmŋgɨmar. Kɨrore we osa anchɨ aiampɨrand han, mach osa anchɨ aiampɨra injambɨr ñɨmŋganj hanez enta Jisasɨv sɨmar handɨv ya kamŋgɨmar. Kamŋgɨz osa anchɨ hamb han njɨhame mbɨ han waŋɨn are aimŋgɨmar.
Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var;
15 Osa anchɨ hamb ai Jisasɨnd pɨŋ ahevɨkɨrore wamŋgɨz wɨram Jisasɨv itɨ kɨvah kɨvah kiaŋgworaŋgwɨmar hamb ndɨnmen ñɨmar. Njɨhi mbɨkɨr hamb uyakaz mbɨ imɨn epe ŋkañɨmar. Mach, osa anchɨ hamb han we ezandɨkŋɨmŋgɨmar.
Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade.
16 Az wɨram mɨra wehɨrehɨrɨnd hamb Jisasɨv wɨram itɨ kɨvahɨnsɨnd han mach mɨra akŋ han enta hanave sɨz wamŋgɨmar handɨv osa anchɨ han yaya han sɨkamŋgɨmar.
Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen.
17 Mbɨ ya han kamŋgɨz osa anchɨ hamb njɨhame ŋondɨrahe Jisasɨh mbahon mbahon amarɨmŋgɨmar. Amɨ isupɨr arɨŋɨnd mban erere ui emŋgaŋ imbɨr etomɨn oh arɨmŋgɨmar.
Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.
18 Az Jisasɨv han njɨhame ŋaiahe etoŋɨn are utɨŋg unchaŋ ŋkwuzand wɨram Jisasɨv itɨ kɨvah kiaŋgworaŋgwɨmar mbanamb ai Jisasɨh amarar kamar. Nzɨ nan imbɨr mpehɨromɨñ oh a amar.
Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.
19 Az ndɨn kamar. Nend amar. Amɨ amakɨr oramɨŋ we amakɨr zɨŋgɨr han kav amar. Anɨŋnsar Ohɨrav yan akŋɨn ñi yan omanenta sɨndɨsi arar kav amar.
Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.
20 Az mach, wɨram mbanamb ŋaiahe isupɨr Dekapolis handɨh we Jisasɨv ndɨn omanenta sɨmar handɨv kah ndamar. Avɨz osa anchɨ hamb njɨhame njɨhi osapɨr njɨhakɨramŋgɨmar.
Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.
21 Mach, Jisasɨv utɨŋg mban ŋe ekwaŋg yamb ohɨra ondɨhondɨh ŋkiŋg evahaimar. Evahai ahevakare yamb ampaŋ ñɨzand wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb ai aŋkwezawi ndɨn ondɨhore ñɨhɨrɨmŋgɨmar.
Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.
22 Ndɨn ondɨhore ñɨmŋgɨzand wɨram emŋga hamb aimar, mbɨkɨr ensa Jairus. Ndɨn wɨram anɨŋnsar Yakŋ Ohɨrand marɨvai oramɨnd. Mbɨ ai Jisas we ndɨn pɨŋ andamesa mpɨrorɨzɨŋgwɨmar.
Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;
23 Mbɨ mbahon mbahon Jisas mbanavav amarɨmar. Nanch ihɨnd hamb mahoror ohɨransɨnd ñɨñmbɨri amar. Ave mbɨ ndɨhon mandari toh amar. Amɨ ai amakɨr omanaka ndɨn insɨŋ ŋgamɨn mahoror mbɨkɨr hamb kwevɨrɨz mbɨ imbɨrun ñɨndari amar.
Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.
24 Az Jisasɨv ŋaiahe ndɨnmen omar. Oz ozand wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb ndɨn mpehɨrohe ikwɨm ikwɨm ondɨhore ñɨhɨrɨhɨr ndahɨrɨmŋgɨmar.
Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.
25 Mach, anchɨ emŋga hamb handɨh ñɨmar. Mbɨ ukɨnd osapɨr war oman ŋkiŋkiŋg undɨmaj ñɨmar.
Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.
26 Mbɨ ukɨnd osapɨr ñɨñ imbɨr randarin arar uvita kɨrand pɨŋ ndandand nsɨham nor mɨŋam ŋkaranj. Avɨz uvita kɨra hamb ndɨn omanenta sɨmŋgɨzandaŋg, nend ranj. Uvita hamb anchɨ mban yupɨr pɨrɨvɨr mamah eŋgwamŋganj. Mahoror mbɨkɨr hamb kɨrɨm ohɨrar omar.
Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne.
27 Mach, osa anchɨ emŋgemŋgav Jisasɨndɨv ya kamŋgɨzand anchɨ mbanamb njɨhame njɨhi kɨrɨm ŋamar. Ŋe mbonaŋg ke mbonaŋg njɨhamɨmar. Nzɨ we Jisasɨnd yupɨr hɨrahɨr osapɨr han mparɨwaŋ mahoror ihɨnd hamb imbɨr randari amar. Hanave njɨhame mbɨ osa anchɨmen we Jisasɨh mpehɨrohe yupɨr hɨrahɨr osapɨr mbɨkɨr han mparɨwamar.
Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder;
Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda.
29 Mparɨwaz mbɨkɨr ntɨ hamb kɨrɨm okarawɨmar. Okarawɨz mach yupɨr mbɨkɨr hamb imbɨr ñɨz anchɨ mbanamb han wamar.
Och straxt förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, att hon botad var utaf den plågon.
30 Mach, yupɨr hɨrahɨr osapɨr han mparɨwazand Jisasɨnd aŋkarɨpɨr hamb anchɨ mbanaŋ ŋgwevoz Jisasɨv han we enarɨŋge osa anchɨ han amarɨmar. Uñɨmb ihɨnd yupɨr hɨrahɨr osapɨr han mparɨwi amar.
Och Jesus kändet straxt i sig sjelf, att kraft utgången var af honom; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?
31 Az sezɨr mbɨkɨr hamb kamŋgɨmar. Osa anchɨ hamb nan ondɨhore kwaravɨzu kwaravɨzaimŋgi han wan oh arɨmŋgɨmar. Amɨ utɨndɨv kan, uñɨmb yan mparɨwi, arar kan arɨmŋgɨmar.
Och hans Lärjungar sade till honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom vid mig?
32 Kɨrɨm Jisasɨv uñɨmb mbɨkɨr yupɨr hɨrahɨr osapɨr han mparɨwamar han waŋɨn arar handɨv mbah werɨmar.
Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade.
33 Werer ñɨzand anchɨ mbanamb ihɨnd mahoror hamb ndɨh mach ri arar ke ezandɨkŋɨmar. Az mbɨkɨr oman andam hamb ntahorɨzand mbɨ Jisasɨnd pɨŋ ai andamesa mpɨrorɨzɨŋgwɨmar. Mpɨrorɨzɨŋgwi ñi ndɨn kamar. Nzɨ imbɨr ñɨŋɨn are nan mparɨwin amar.
Men qvinnan fruktade och bäfvade; ty hon visste, hvad med henne skedt var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.
34 Az Jisasɨv ndɨn kamar. Nanch amar. Amakɨr njɨhi aŋkarɨpɨr hamb raz amakɨr ukɨnd osapɨr hamb ndɨh mach ri amar. We omanenta ñɨmb amar.
Då sade han till henne: Dotter, din tro hafver gjort dig helbregda; gack med frid, och var helbregda af dine plågo.
35 Mach, Jisasɨv hanave kazand wɨram kɨra emŋgemŋga oram Jairusɨnd hamb aimŋgɨmar. Mbɨ ai Jairusɨh wɨram anɨŋnsar Yakŋ Ohɨrand marɨvai oramɨŋ ntɨŋ ñanj han kamŋgɨmar. Amakɨr nanch hamb ndɨh mi arɨmŋgɨmar. Amɨ utɨndɨv Anɨŋzɨŋ entand han kɨr mbahon eŋgwan arɨmŋgɨmar.
Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones öfversta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak?
36 Avɨz Jisasɨv mbɨndɨŋ ya han njɨhameaŋg wɨram anɨŋnsar Yakŋ Ohɨrand marɨvai oramɨnd han kɨrɨm kamar. Amɨ ezandɨkŋɨmɨn amar. Yakŋ Ohɨrand aŋkarɨpɨr handɨv njɨhi aŋkarɨpɨr ŋe njɨhamb amar.
Men straxt Jesus hörde talet, som sades, sade han till Synagogones öfversta: Frukta dig intet; allenast tro.
37 Mach, hanave ke mbɨ Pita, Jems, mach Jemsɨnd ranɨr Jon hanave mpahɨroŋɨn are wɨram emŋgemŋga han erokare kamar. Amɨ mbanaŋ ñɨmbar amar.
Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.
38 Mach, mbɨ we Jairusɨnd oramɨŋ ahevɨkɨrore wamŋgɨz wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb handɨh ñi itɨ ŋgwañ ohɨra ekeh irɨwazaz ihɨrɨv ohɨra sɨmŋgɨmar.
Och så kom han i Synagogones öfverstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto.
39 Hanavav ñɨmŋgɨzand Jisasɨv oram unchaŋ ahevohe ndɨŋɨh kamar. Amɨ utɨndɨv itɨ ŋgwañ ekeh ihɨrɨv ohɨra sɨmŋgɨmbɨran amar. Nanch mbanamb mɨmam amar. Mbɨ ikwɨ ŋgañɨñɨmbɨri amar.
Och han gick in, och sade till dem: Hvad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofver.
40 Az mbɨ han njɨhame ndɨn ŋɨñ kah aŋkwamŋgɨmar. Avɨz Jisasɨv osa anchɨ han kiaŋgworaŋgwɨz mbɨ oram han erere ahevohe injambɨrɨŋ ñɨmŋgɨmar. Ahevohe ñɨmŋgɨzand Jisasɨv nanch hand mɨŋɨr wanɨr han mach sezɨr undɨmapam hanez ŋɨmbimar. Ŋɨmbi sam nanch hamb mamta me ŋgañɨmar handɨh mpahɨrahevomar.
Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in der pigan låg.
41 Ave Jisasɨv omanaka mbɨkɨr han ŋgɨŋe ndɨn kamar. Talita kum amar. (Jisasɨnd ya mbanand ondo han: Nanch, nzɨ nan kin, amɨ ŋaiahav en.)
Och fattade pigona vid handena, sägande till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.
42 Mach, Jisasɨv hanave kaz nanch mbanamb kɨrɨm ŋaiahe ndamar. Ndazand mbɨ han wamŋgɨz mbɨkɨr mɨŋɨr wanɨrɨnd zɨŋɨmb pɨrorɨŋgaz njɨhi osapɨr njɨhakɨramamŋgɨmar. Nanch mbanand war han oman ŋkiŋkiŋg undɨmaj.
Och straxt stod pigan upp, och gick; och hon var vid tolf år gammal. Och de vordo öfvermåtton förskräckte.
43 Mach avɨz, Jisasɨv mɨŋɨr wanɨrɨh ya aŋkarɨpɨr ke erokare kamar. Amɨ osa anchɨ emŋgemŋga han enta mban wamŋgɨn handɨv kamŋgɨmɨn amar. Amɨ nanch mban unsa kɨrɨm eŋkwanambar amar.
Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta; och böd gifva henne äta.
