Mak 10
1 Mach, Jisasɨv isupɨr Judiand handɨh oŋɨn are, mbɨ aiampɨra han ererɨmar. Erere we yamb ŋkiŋg Jordand handɨh evahomar. Evahohe we yamb ŋkiŋg Jordand handɨh ekwaŋg evahai isupɨr Judiand handɨh aimar. Avɨz wɨram akŋ anchɨ akŋ ohɨron hamb ndɨn pɨŋ ai ekwaŋg aŋkwezawɨmŋgɨmar. Az Jisasɨv mbɨkɨr enta mpehɨro ndɨŋ ya sɨkanj.
Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.
2 Mach, wɨram untɨm Farisind hamb Jisasɨnd pɨŋ aimŋgɨmar. Ave mbɨ Jisasɨh ondo mpendɨŋ kamŋgɨmar. Arɨŋɨnd enta han, osa hamb mbɨkɨr anchɨ han imbɨr kiaŋgwɨmɨr han, han chonj oh o nend arɨmŋgɨmar.
Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.
3 Avɨz Jisasɨv ndɨŋ mbanave kamar. Mosesɨv andɨŋ utɨman enta mpehɨrondɨv eŋgwamar amar.
Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?
4 Az mbɨ ndɨn kamŋgɨmar. Mosesɨv kamar arɨmŋgɨmar. Osa hamb mbɨkɨr anchɨ ererɨŋɨn are mbɨ imbɨr anɨŋzɨŋ enta mpe ndɨn eŋgwe kiaŋgwɨz ondari arar kamar arɨmŋgɨmar.
Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.
5 Kɨrɨm Jisasɨv ndɨŋ mbanave kamar. Andɨŋ wɨram kɨra entachand raz, Mosesɨv enta mbanan anɨŋzɨŋ entaŋ mpe andɨŋ eŋgwamar amar.
Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.
6 Eŋambɨr mɨŋun han, Yakŋ Ohɨrav kɨrɨchɨn orɨchɨn han achake kaz, osa anchɨ hamb ahevɨkɨrorɨmŋgɨmar amar.
Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;
7 Handɨv wɨram hamb mbɨkɨr mɨŋɨr wanɨr han erere anchɨmen awakŋi ñɨmŋgɨj amar.
Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;
8 Ave undɨmaj hamb yupɨr pamɨnd ahevakarɨmŋgi amar. Yakŋ Ohɨrav hanave kaz, undɨmaj hamb yupɨr undɨmaj mɨñɨmŋgɨm nend, yupɨr pamɨnd emamp ahevakarɨmŋgi amar.
Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.
9 Avɨz, hanɨhan Yakŋ Ohɨrav awakŋorɨmar han wɨram hamb kiaŋgwɨmŋgɨmɨnj amar.
Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.
10 Mapɨŋ, Jisasɨv sezɨrmen oramɨŋ omŋgɨz, sezɨrɨv ya osav anchɨ erererɨnd mbandɨv ekwaŋg amarɨmŋgɨmar.
Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.
11 Az ndɨŋ mbanave kamar. Wɨram emŋgav anchɨr erere anchɨ emŋga han ŋandari han, wɨram kehamb anchɨrɨh enta kɨvah si anchɨ emŋga hamen enta kɨvah sɨz ndandɨramŋgi amar.
Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.
12 Mach, anchɨ emŋga hamb mamɨr erere osa emŋga han ŋandari han, anchɨ kehamb mamɨrɨh enta kɨvah si osa emŋga hamen enta kɨvah sɨz ndandɨramŋgi amar.
Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.
13 Osa anchɨ hamb Jisasɨv mbɨkɨr omanaka mbɨndɨŋ nornanch han insɨŋ ŋgamɨz are ndɨŋ Jisasɨnd pɨŋ hɨraimŋgɨmar. Kɨrɨm sezɨrɨv han we osa anchɨ kehan ya aŋkarɨpɨr ke kamŋgɨmar. Amɨ han sɨmŋgɨmɨn arɨmŋgɨmar.
Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.
14 Jisasɨv han waz, mbɨkɨr mpɨ hamb kɨvah ramar. Avɨz ndɨŋ mbanave kamar. Eramŋgɨn nornanch hamb yan pɨŋ aimŋgɨz amar. Amɨ ndɨŋ erokarɨmŋgɨmɨn amar. Wɨram hamb nornanch haremamp ñi, mbɨ Yakŋ Ohɨrand kwɨŋ ñɨndari amar.
Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
15 Nzɨ andɨŋ mɨŋun kin amar. Yakŋ Ohɨrand kwɨ han wɨram emŋgav ŋamah randari han, nornanchɨv ŋamŋgɨj hanaveaŋg, mbɨ mahevondɨram amar.
Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
16 Ave Jisasɨv nornanch han omanakaŋ ŋɨmbi, omanaka mbɨkɨr han zɨ umpɨr insɨŋ ŋgamɨ ŋgamɨ rar omar. Ave ndɨŋ omanenta sɨz are Yakŋ Ohɨra ya imbɨrɨŋ amarɨmar.
Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,
17 Mach ave, Jisasɨv ŋaiahe empasamɨŋ ozand, wɨram emŋga hamb aŋɨraŋɨr ndɨn pɨŋ ai andamesa mpɨrorɨzɨŋgwɨmar. Ave mbɨ ndɨn mbanave amarɨmar. Anɨŋzɨŋ entand, nan wɨram imbɨr amar. Nzɨ nzɨhanave re kɨpɨr icha ipɨra ñɨñɨnd han ŋaŋ ñɨndarin amar. (aiōnios g166)
Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
18 Avɨz Jisasɨv ndɨn mbanave kamar. Utɨndɨv yan imbɨr arar kan amar. Yakŋ Ohɨra pamuh, mbonam imbɨr amar.
Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.
19 Amɨ Yakŋ Ohɨrand enta akŋ anɨŋzɨŋ enta unchaŋ ñi han ndɨh warɨn amar. Amɨ osa anchɨ emŋgemŋga han mamah mamta orɨmŋgɨmɨn amar. Amɨ amakɨr anchɨ han erere anchɨ emŋga hamen enta kɨvah sɨz ndamŋgɨmɨn amar. Anchɨ hambez mbɨkɨr mamɨr han erere osa emŋga hamen enta kɨvah sɨz ndamŋgɨmɨnj amar. Amɨ akɨm ŋamŋgɨmɨn amar. Amɨ osa anchɨ emŋgemŋga han yosa si ya oramɨŋ hɨromŋgɨmɨn amar. Amɨ wɨram emŋgemŋgand hanɨhan han mamah erɨwazi ŋinchɨmŋgɨmɨn amar. Mach, amɨ yaŋar onarɨnd kwɨŋ ñɨhɨri mbɨndɨŋ yaŋam njɨhambar amar.
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.
20 Mach, wɨram mbanamb Jisasɨh mbanave kamar. Anɨŋzɨŋ entand amar. Nzɨ sai noron ñi enta akŋ mbanan mpehɨromanjin han hɨrandem hɨrai irɨh hanaveonaŋg ñɨjin amar.
Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.
21 Jisasɨv ndɨn werer nde mbɨkɨr njɨhi mpɨ han wɨram kehandɨv aŋkarɨpɨr ohɨra kɨvah eŋgwamar. Ave ndɨn mbanave kamar. Amakɨr kɨpɨr han, amɨ aŋkarɨpɨr pamuh nendon amar. Amɨ amakɨr hanɨhan han hɨron uŋkɨ eŋgwamŋgɨz, nsɨham nor han ŋe wɨram kɨra hanɨhan mah han eŋgwarɨmbɨv amar. Amɨ hanave ran, amakɨr hanɨhan imbɨr hamb Yakŋ Ohɨrand Aiampɨra Ohɨra Ñaŋ handɨh ñɨndari amar. Ave yan mpehɨraiv amar.
Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
22 Wɨram mbanan mbɨkɨr hanɨhan akŋ han imbɨr mah. Ave ya han njɨhamɨz mbɨkɨr emansɨŋ hamb kɨvah ramar. Handɨv mbɨ Jisasɨh ererɨz mbɨkɨr mpɨ hamb kɨr ohɨra ñɨmar.
Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
23 Mach, Jisasɨv werer nde mbɨkɨr sezɨrɨh kamar. Wɨram kɨra hanɨhan akŋnsɨnd hamb Yakŋ Ohɨrand kwɨŋ ñɨŋɨn are pɨrasɨndɨramŋgi amar.
Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!
24 Avɨz sezɨrɨv ya mbɨkɨr mban njɨhame ntamŋgɨmar. Kɨrɨm Jisasɨv ndɨŋ mbahon kamar. Nor kɨra amar. Wɨram hamb Yakŋ Ohɨrand kwɨŋ ñɨŋɨn are pɨrasɨndɨramŋgi amar.
Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.
25 Kamel hamb ewañɨhe imɨn sazɨnd mɨn han ŋgwevoŋɨn are mbɨ pɨrasaz mah amar. Kɨrɨm nsɨham nor wɨram hamb Yakŋ Ohɨrand kwɨŋ ñɨŋɨn are pɨrasɨndari amar.
Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
26 Mach, sezɨrɨv nte arazɨpazawi mbon mbon ya ke mbanave kamŋgɨmar. Yakŋ Ohɨrav uñɨman ekwaŋg ŋandari arɨmŋgɨmar.
Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?
27 Mach, Jisasɨv ndɨŋon wehɨrehɨr kamar. Wɨram hamb mbon han nend amar. Kɨrɨm Yakŋ Ohɨrav mbɨ imbɨr amar. Mbɨ hanɨhan utuhutuh han imbɨr sɨndari amar.
Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
28 Avɨz Pitav ya emŋga han Jisasɨh mbanave kamar. Wav amar. Arɨ arɨŋɨnd hanɨhan utuhutuh han erere nan mpehɨrairɨŋ amar.
Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig.
29 Az Jisasɨv kamar. Nzɨ andɨŋ mɨŋun kin amar. Wɨram hamb yandɨv mach Yakŋ Ohɨrand ya imbɨrɨndɨvez njɨhame oram yanɨr ranɨr mɨŋɨr wanɨr nornanch war ererɨndari hamb,
Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;
30 mbɨ hanɨhan mɨŋam ekwaŋg ŋandari amar. Wɨram mbanamb isupɨr mbanaŋ ñi han, Yakŋ Ohɨrav ndɨn hanɨhan han 100 emamp eŋgwandari amar. Ave mbɨ oram akŋ azɨŋunj namunj yaŋunj nornanch war akŋ ŋandari amar. Hanez wɨram emŋgemŋga hamb ndɨn enta kɨvah sɨndɨramŋgi amar. Kɨrɨm njɨmɨnj mbɨ kɨpɨr icha ipɨra ñɨñɨnd han ŋaŋ ñɨndari amar. (aiōn g165, aiōnios g166)
31 Wɨram akŋ irɨh mboz injore anɨŋnsar ñɨmŋgi hamb, mbɨ mapɨŋ ansam ñɨndɨramŋgi amar. Wɨram akŋ irɨh mapɨŋ ansam ñɨmŋgi hamb, mbɨ mboz injore anɨŋnsar ñɨndɨramŋgi amar.
Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.
32 Mach ave, Jisasɨv sezɨrmen empasam aiampɨra ohɨra Jerusalemɨnd handɨh awaromŋgɨmar. Jisasɨv mboz injore omar. Az sezɨrɨv njɨhakɨramamŋgɨmar. Osa anchɨ hamb ndɨŋ mpehɨro, mbɨ ezandɨkŋahambɨmŋgɨmar. Mach, Jisasɨv sezɨr oman ŋkiŋkiŋg undɨmaj han ekwaŋg ŋɨmbi ondo ake hanɨhan hamb ndɨnɨŋ ahevakarɨndari handɨv ndɨŋ ya sɨkamar.
Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:
33 Njɨhambar amar. Arɨ irɨh Jerusalemɨŋ awarombɨrarɨŋ amar. Awarorɨŋ mbɨ Wɨramɨnd Nor han ŋe ndɨn wɨram emŋgemŋgand oman insɨŋ ŋgamɨndɨramŋgi amar. Mbɨ ndɨn wɨram kɨra anɨŋnsar hanɨhan Yakŋ Ohɨrandɨv ahaz ore ŋgamamɨnd oman hand insɨŋ mach wɨram kɨra ya Mosesɨnd injambɨr ahe sɨkahɨnd oman hanez insɨŋ ŋgamɨndɨramŋgi amar. Ave ndɨndɨv ya oramɨŋ we ya vɨhe kandɨramŋgi amar. Mbɨ mandari arar kandɨramŋgi amar. Ave mbɨ ndɨn wɨram kɨra yimbɨm emŋgand oman insɨŋ ŋgamɨndɨramŋgi amar.
Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;
34 Ave wɨram kɨra kehamb ndɨn yarahoparahe, kɨrɨpa aŋkarɨpɨrɨŋ ndɨn ore kɨre mpɨñ atazɨpazivi, mach ndɨn mamta orɨŋgamɨndɨramŋgi amar. Kɨrɨm watɨm ñirɨnd arar mbɨ ekwaŋg ŋaiahandari amar.
Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.
35 Mach, Jemsɨh Jonɨh Sebedind nor kɨra undɨmaj hamb Jisasɨnd pɨŋ ai mbanave kamŋgɨmar. Anɨŋzɨŋ entand, arɨ undɨmaj nan amarɨŋɨn are rarɨŋ arɨmŋgɨmar. Arɨŋɨnd hanɨhan pamuhɨndɨv njɨhi aŋkarɨpɨr kɨvah njɨhamɨrɨŋ amɨ arɨŋɨndɨv kɨrɨmun randɨran arɨmŋgɨmar.
Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.
36 Az Jisasɨv ndɨŋ mbanave amarɨmar. Undɨmaj, andɨŋndɨv utɨzɨŋɨn are njɨhamŋgɨn amar.
Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?
37 Undɨmaj hamb ndɨn kamŋgɨmar. Wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb mɨŋam amakɨr kwɨŋ ñɨndɨramŋgi han, arɨ undɨmaj njɨhamɨrɨŋ han, wɨram emŋga hamb eran amakɨr oman mɨŋɨndɨŋ ŋkañɨz emŋgav amakɨr oman ovejɨndɨŋ ŋkañɨz arɨmŋgɨmar.
Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.
38 Kɨrɨm Jisasɨv undɨmaj han mbanave kamar. Amɨ undɨmaj yan hanɨhan kehandɨv amarɨmŋgɨn han omanenta mɨwamŋgɨrɨm amar. Sɨhomɨŋai yamb nand nzɨ naŋɨn are randarin kehan, amɨ haŋonaŋg imbɨr nandɨramŋgɨn oh a amar. Pɨrɨvɨr nzɨ ŋaŋɨn are randarin kehan, amɨ hanaveaŋg imbɨr ŋandɨramŋgɨn oh a amar.
Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes?
39 Avɨz mbɨ ndɨn kamŋgɨmar. Arɨ undɨmaj imbɨr arɨmŋgɨmar. Avɨz Jisasɨv ndɨŋ kamar. Mɨŋun amar. Sɨhomɨŋai yamb nand nzɨ nandarin mbanaŋ, amez haŋonaŋg nandɨramŋgɨn amar. Pɨrɨvɨr nzɨ ŋandarin han, amez ŋandɨramŋgɨnaŋg amar.
Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;
40 Kɨrɨm uñɨmb ihɨnd oman mɨŋɨndɨŋ ŋkañɨzand, ovejɨndɨŋ ŋkañɨndari han, han ihɨnd hanɨhan mah amar. Nzɨ hanɨhan kehan muyɨŋgwamɨm nend amar. Sam ŋkañɨnd kehan, han mbɨndɨŋ wɨram kɨra Yakŋ Ohɨrav ndɨŋndɨv uyɨŋgwamɨmar hamb amar.
Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.
41 Jisasɨnd sezɨr oman ŋkiŋkiŋg hamb ya Jemsɨv Jonmen amarɨmŋgɨmar kehan njɨhame undɨmaj han aŋkwɨ sɨmŋgɨmar.
När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
42 Az Jisasɨv ndɨŋ oreŋgɨz ndɨn pɨŋ ai aŋkwezawɨmŋgɨz ndɨŋ kamar. Amɨ wamŋgɨrɨnaŋg amar. Wɨram anɨŋnsar wɨram akŋ anchɨ akŋ yimbɨm emŋgemŋgand hamb, mbɨ mbɨndɨŋ untɨm han aŋkarɨpɨr kɨvah wehɨrɨmŋgɨj amar. Az mbɨndɨŋ wɨram kɨra ohɨra ohɨra hamb handɨv aŋkarɨpɨr ñɨmŋgɨz osa anchɨ hamb mbɨndɨŋ yaŋam mpehɨromŋgɨj amar.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;
43 Kɨrɨm enta mbanamb andɨŋmen ñɨmɨnj nend amar. Wɨram hamb andɨŋndɨv ensa ohɨransɨnd ñɨz are, mbɨ kɨrɨmoz andɨŋ kwɨŋ ñi wɨram amandɨŋ ntɨŋ ŋaŋɨnd emampoz ñɨz amar.
Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.
44 Ave wɨram hamb andɨŋndɨv anɨŋnsar ñɨz are, mbɨ eran wɨram emŋgemŋga mɨŋam ndɨŋndɨv ntɨŋ mamah ŋaŋ ñɨz amar.
Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;
45 Handɨv Wɨramɨnd Nor hambez mbɨ wɨram emŋgav ndɨn ntɨŋ hɨrawi ŋamŋgɨz are maim, nend amar. Mbɨ ndɨŋndɨv hɨrawi mbon mbɨkɨr kɨpɨr eŋgwe osa anchɨ han uŋkɨ eŋgwe ekwaŋg ŋɨmbɨŋɨn are air amar.
Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
46 Mach ave, Jisasɨv sezɨrmen aiampɨra Jerikoŋ ahevɨkɨrorɨmŋgɨmar. Ave Jisasɨv Jeriko erere etomar. Etozand mbɨkɨr sezɨrɨvon wɨram akŋ anchɨ akŋ hanave ndɨnmen omŋgɨmar. Bartimeusɨh, Timeusɨnd nor, ndɨnɨh ampɨn kɨvah empasam ampaŋon ŋkañɨmar. Ave ñɨñ nsɨham norɨndɨv, hanɨhan utuhutuhɨndɨv osa anchɨ han oreŋganj.
Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.
47 Mbɨ njɨhamɨz Jisas Nasaretɨnd hamb ai arɨmŋgɨz, mbanave ondo ake aŋkarɨpɨron oreŋgɨmar. Jisas, nan Devitɨnd nor, yan akŋɨn ñɨmb amar.
Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
48 Avɨz wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb ndɨn ya aŋkarɨpɨr ke kamŋgɨmar. Amɨ karupɨr se yamah ŋkañɨmb arɨmŋgɨmar. Kɨrɨm mbɨ mbahon aŋkarɨpɨr ware oreŋge kamar. Devitɨnd nor, yan akŋɨn ñɨmb amar.
Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
49 Mach, Jisasɨv aŋkwañi kamar. Ndɨn oreŋgɨmŋgɨn aiz amar. Mach, wɨram ampɨn kɨvahɨnsɨnd mban oreŋge mbanave kamŋgɨmar. Amɨ aŋkarɨpɨr ñɨmb arɨmŋgɨmar. Amɨ ŋaiahav arɨmŋgɨmar. Nan oreŋgi arɨmŋgɨmar.
Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.
50 Mach, mbɨkɨr yupɨr hɨrahɨr osapɨr han avɨzɨŋge, pams haŋon ŋaiahe aŋkwañi Jisasɨnd pɨŋ omar.
Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.
51 Avɨz Jisasɨv ndɨn mbanave amarɨmar. Nzɨ nan utɨzɨŋɨn are njɨhamɨn amar. Az wɨram ampɨn kɨvahɨnsɨnd hamb ndɨn kamar. Anɨŋzɨŋ entand, nzɨ wehɨrɨŋɨn are kin amar.
Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.
52 Mach, Jisasɨv ndɨn kamar. Amɨ ov amar. Amakɨr njɨhi aŋkarɨpɨr hamb raz amɨ imbɨr ndɨh ñɨn amar. Avɨz pams haŋon ampɨn mbɨkɨr hamb imbɨr ñɨz wehɨrɨmar. Ave mbɨ Jisasɨh empasamɨŋ mpehɨromar.
Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.
