UJobe 29
1 UJobe wasebuya ephakamisa isaga sakhe wathi:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Kungathi ngabe nginjengenyangeni zamandulo, njengensukwini uNkulunkulu angigcine ngazo,
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 lapho isibane sakhe sakhanya phezu kwekhanda lami; ngahamba emnyameni ngokukhanya kwakhe!
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Njengoba nganginjalo ensukwini zokuvuthwa kwami, lapho iseluleko sikaNkulunkulu sasiphezu kwethente lami,
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 lapho uSomandla wayeseselami, labantwana bami bengiphahlile,
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 lapho ngagezisa izinyathelo zami ngolaza, ledwala langithululela imifula yamafutha!
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 Lapho ngaphuma ngaya esangweni ngidabula umuzi, ngalungisa isihlalo sami emdangeni;
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 amajaha angibona, acatsha; lamaxhegu asukuma ema;
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 iziphathamandla zayekela ukukhuluma, zabeka isandla phezu komlomo wazo;
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 ilizwi labakhulu lacatsha, lolimi lwabo lwanamathela elwangeni lwabo.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Lapho indlebe isizwa yangibusisa, lelihlo libona langifakazela,
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 ngoba ngakhulula umyanga okhalayo, lentandane, longelamsizi.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Isibusiso sobhubhayo sehlele phezu kwami, njalo ngenza inhliziyo yomfelokazi ihlabele ngentokozo.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Ngembatha ukulunga, kwangembesa; isahlulelo sami saba njengesembatho lomqhele.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Ngangingamehlo koyisiphofu, ngangizinyawo kusiqhuli.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Nganginguyise wabayanga, lendaba engingayaziyo ngayihlolisisa.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Ngasengisephula umhlathi womubi, ngamenza alahle impango emazinyweni akhe.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Ngasengisithi: Ngizaphela lesidleke sami, ngandise insuku njengetshebetshebe.
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Impande zami zinabele emanzini, lamazolo alale ubusuku ogatsheni lwami.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Udumo lwami lutsha kimi, ledandili lami laguquka esandleni sami.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 Bangilalela, belindele, bathulela iseluleko sami.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Emva kwelizwi lami kabaphendulanga, lelizwi lami lathontela phezu kwabo.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Bangilindela njengezulu, lomlomo wabo bawukhamisela izulu lokucina.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Lapho ngibahlekela, kabakholwanga, lokukhanya kobuso bami kabakuwiselanga phansi.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Ngakhetha indlela yabo ngahlala ngiyinhloko, ngahlala njengenkosi phakathi kweviyo, njengoduduza abalilayo.
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
