< UJobe 32 >

1 Amadoda la womathathu ema ukuphendula uJobe ngoba wayelungile ngokubona kwakhe.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Kodwa u-Elihu indodana kaBharakeli umBhuzi, owendlu kaRamu, wamzondela uJobe ngokuzigeza yena endaweni yokugezwa nguNkulunkulu.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Wayebazondele njalo labangane labo bobathathu ngoba babengayitholanga indlela yokuphikisa uJobe kodwa bemlahlile ngokumsola.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 U-Elihu wayeke wema ukukhuluma loJobe ngoba babebadala kulaye.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Kodwa kwathi esebona ukuthi wonke amadoda womathathu ayengaselalutho ayengalutsho, ulaka lwakhe lwavutha.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Ngakho-ke u-Elihu indodana kaBharakeli umBhuzi wathi: “Ngimncinyane ngeminyaka, lina libadala; yikho bengisesaba, ngithikaza ukutsho engikwaziyo.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Ngikhumbule ngathi, ‘Kakukhulume ubudala; iminyaka yokukhula kayifundise ukuhlakanipha.’
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 Kodwa kungumoya osemuntwini, ukuphefumula kukaSomandla, okumupha ukuqedisisa.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Kakusibo bodwa abadala abahlakaniphileyo, njalo kakusibo bodwa abalupheleyo abakuzwisisayo okulungileyo.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Ngakho ngithi: Lalelani kimi; lami ngizalitshela engikwaziyo.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Bengithule lisakhuluma, ngikulalele ukucabanga kwenu; lathi lisadinga amazwi,
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 ngalilalela ngokupheleleyo. Kodwa kakho lamunye kini otshengise ukuthi uJobe ulahlekile; kakho omunye wenu osephendule imibono yakhe.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Lingaze lathi, ‘Sesikutholile ukuhlakanipha; uNkulunkulu kaveze ukuphosisa kwakhe, hatshi umuntu.’
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 Kodwa uJobe kakaqondisisi amazwi akhe kimi, futhi kangiyikumphendula ngendlela yenu yokuphikisa.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 Sebededile kabaselakho okunye abangakutsho; sebesilela amazwi.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Ngike ngime na njengoba sebethule, sebemi nje laphayana bengaselampendulo?
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Lami ngisake ngikhulume; lami ngizakutsho engikwaziyo.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 Ngoba manengi amazwi engilawo, umoya ongaphakathi kwami uyangifuqa;
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 ngaphakathi ngiyafuthelana njengewayini elivalelwe embodleleni; njengemixhaka yewayini esifuna ukudubuka.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Kumele ngikhulume ukuze ngibhodle; kumele ngivule indebe zami ngiphendule.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Kangizukutshengisa ubandlululo loba kukubani, futhi kangisoze ngiyenge muntu;
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 ngoba ngabe ngangiligabazi ekukhulumeni, uMenzi wami ubezangisusa masinyane.”
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

< UJobe 32 >