UJobe 30
1 “Kodwa manje bayangiklolodela, amadoda angabantwana kimi, oyise engangingabehlisa ngibelusise izimvu zami.
Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2 Amandla ezandla zabo ayengangisiza ngani mina, ngoba amadlabuzane abo ayesephelile;
Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3 sebejujukile ngokuswela langendlala, bazula elizweni elomileyo emangweni eyinkangala engelalutho ebusuku.
Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4 Enkotheni khonale bakha imibhida emunyu, ukudla kwabo kuzimpande zezihlahla.
Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5 Baxotshwa ebantwini bakibo, bathethiswa kungathi babengamasela.
Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6 Kwasekumele bahlale ezihotsheni zezifula ezomileyo, ezimbalwini emadwaleni lemilindini emhlabathini.
I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7 Bakhonya phakathi kwezihlahla baququbala ezixukwini.
Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8 Base bengabantu abaphansi abangaselabizo, sebexotshiwe elizweni.
en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9 Kodwa manje amadodana abo asengihaya ngengoma; sengiyisiga kubo.
Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10 Bayangenyanya njalo bamela khatshana lami; kabathikazi ukungikhafulela ebusweni.
med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11 Khathesi njengoba uNkulunkulu eselithukulule idandili lami wangitshaya ngezinhlupheko, sebeklamasa kabasazithinti.
Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12 Kwesokunene kwami ixuku liyangihlasela; bathiya inyawo zami ngemijibila bakhe imibundu yokungivimbezela.
Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13 Badiliza indlela yami; bayaphumelela ukungibhidliza besithi ‘Akekho ozamsiza.’
Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14 Bahlasela ingathi bafohlela esikhaleni esivulekileyo; beza bethululeka phezu kwezinqwaba zamanxiwa.
Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15 Ukwesaba okukhulu kungiphethe; isithunzi sami sobuntu singathi siphethwe ngumoya, ukuvikeleka kwami kunyamalala njengeyezi.
Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16 Manje impilo yami isincipha; insuku zokuhlupheka zingibambe nko.
Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17 Ubusuku bugwaza amathambo ami; lokuqaqamba kobuhlungu bami kakupheli.
Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18 Ngamandla akhe amakhulu uNkulunkulu unjengelembu kimi; uyangikhama ngamabheqe entanyeni yami.
Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19 Ungivoxela edakeni, ngicina sengiluthuli lomlotha.
I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20 Ngikhala kuwe, Oh Nkulunkulu, kodwa kawuphenduli; ngiyasukuma, kodwa uyangikhangela kuphela.
Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21 Ungisukela ngesihluku; ungihlasela ngamandla esandla sakho.
Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22 Uyangihlwitha ngiphetshulwe ngumoya; ngiphoseke le lale phakathi kwesiphepho.
Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23 Ngiyazi ukuthi uzangilalisa phansi ekufeni, endaweni emiselwe konke okuphilayo.
Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24 Ngempela kakho ombeka isandla umuntu oswelayo nxa ekhalela ukusizwa esebunzimeni.
Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25 Kangibakhalelanga yini labo abahluphekileyo? Umoya wami kawubazwelanga usizi abayanga na?
Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26 Kodwa ngathi ngilindele ubuhle, kweza ububi; ngathi ngilindele ukukhanya kweza ubumnyama.
Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
27 Ukudunguluka ngaphakathi kwami kakukhawuli; insuku zokuhlupheka zingijamele.
Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28 Ngihamba nje ngimnyama kubi, kungesikutshiswa lilanga; ngiyasukuma enkundleni ngicele uncedo.
Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
29 Sengingumfowabo wamakhanka, umkhula wezikhova.
En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
30 Isikhumba sami siba mnyama, siyaxathuka; umzimba wami uyatshisa ngomkhuhlane.
Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
31 Ichacho lami selilungiselwe isililo, lomqangala wami ulindele umkhosi wokukhala.”
I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
