UJobe 29
1 UJobe waqhubeka ngenkulumo yakhe wathi:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “Ngiyaziloyisa lezozinyanga esezadlulayo, lezinsuku uNkulunkulu esangilinda,
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 lapho isibane sakhe sisakhanyisa phezu kwekhanda lami ngihamba ngokukhanya kwakhe emnyameni!
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Oh, lezinsuku ngisazizwa ukuthi ngiyimi, lapho ubudlelwano obukhulu loNkulunkulu busesendlini yami,
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 lapho uSomandla eseselami labantwabami besaphila lami,
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 lapho indlela yami ifafazwe ngolaza ledwala lingithululela impophoma zamafutha e-oliva.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 Ekuyeni kwami emasangweni edolobho ngafika ngahlala enkundleni,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 amajaha angibona agudluka ema eceleni, abadala baphakama bema ngezinyawo;
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 amadoda ayizikhulu athula akaze akhuluma avala imilomo yawo ngezandla zawo;
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 amazwi ezikhulu ehliselwa phansi, inlimi zazo zanamathela olwangeni lwazo.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Loba ngubani owangizwayo wakhuluma kuhle ngami, kwathi labo abangibonayo bangibuka,
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 ngoba ngalamulela abayanga abacela uncedo, lezintandane ezazingelamsizi.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Indoda eyayisifa yangibusisa; ngenza inhliziyo yomfelokazi yahlabelela.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Ngavunula ukulunga njengezigqoko zami; ukwahlulela ngokulunga kwaba yisembatho sami lengwane yami.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Ngangingamehlo kwabayiziphofu lezinyawo kwabaqhulayo.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Nganginguyise kwabaswelayo; ngayimela indaba yesihambi.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Ngawephula amazinyo ababi ngahluthuna labo ababebabambile ngamazinyo abo.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Ngakhumbula ngathi, ‘Ngizafela endlini yami, insuku zami zinengi njengezinhlamvu zetshebetshebe.
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Impande zami zizafinyelela emanzini, amazolo azalala emagatsheni ubusuku bonke.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Udumo lwami luzahlala lulutsha kimi, idandili lami lilitsha esandleni sami.’
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 Abantu babengilalela belethemba, belindele ukwelulekwa bethule zwi.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Nxa sekukhulume mina, kungakhulumi omunye njalo; amazwi ami ayengena kamnandi ezindlebeni zabo.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Babengilindela njengokulindela izulu, bawanathe amazwi ami njengezulu lentwasa.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Ngangisithi ngingababobothekela, bathabe bangakholwa; ukukhanya kobuso bami kwakuligugu kubo.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Yimi engangibakhethela ukuthi benzeni ngoba ngisanduna kubo; ngangihlala njengenkosi phakathi kwamabutho ayo; ngangifana lomduduzi wabalilayo.”
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
