< Luk 16 >
1 Jisu ih heliphante loong suh baatta, “Teewadi changteng wasiit angta heh nyamka loong ah heh laksuh suh maak thukta. Changteng wah asuh baat rumta heh laksuh ih bah heh nyamka rah lalangka ni thaajaaha eah.
Jésus (lisait encore à ses disciples: Il était un homme riche qui avait un économe; et celui-ci fut accusé auprès de lui d’avoir dissipé ses biens.
2 Erah thoidi heh laksuh ah poon ano liita, ‘Arah ngah ih an tiit tumjih japchaat hang? Thoontang ngaakwanho an suh nga nyamka mathan ban maak thuk taha loong rah ah, tumeah an aadowa ih nga mootkaat phanlante takah angko.’
Il l’appela, et lui dit: Qu’est-ce que j’entends dire de toi? Rends-moi compte de ton administration, car désormais tu ne pourras plus la conserver.
3 Laksuh rah ih heh teeteewah suh liita, ‘nga changte wah ih ngah ah arah motang dowa etoohaat et thukte. Eno bah ngah ih tumjih re ang? Ngah ih phek uh tabaam jen phekkang, eno bikthaang suh uh rakmuurakke nih.
Alors l’économe dit en lui-même: Que ferai-je, puisque mon maître m’ôte l’administration de ses biens? Travailler à la terre, je n’en ai pas la force, et j’ai honte de mendier.
4 Amadi ngah tumjih reejih ah jat ih ang! Eno nga mootkaat ah thoon abah, nga joonte loong eje neng ih ngah neng nok nah poon et hang.’
Je sais ce que je ferai, afin que, lorsque j’aurai été renvoyé de ma charge, il y en ait qui me reçoivent dans leurs maisons.
5 “Eno heh ih heh changte wah nyamka namte loong mih ah lompoon ano baat rumta. Heh ih jaakhoh wah thoon asuh chengta, ‘an ih nga changte wah dowa mathan nam tu?’
Ayant donc appelé chacun des débiteurs de son maître, il demanda au premier: Combien devez-vous à mon maître?
6 Olip bangthiing thuung chaasiit, heh ih ngaakbaatta. Mootkaat phanlante rah ih baatta; ‘an di arathan,’ ‘tong uh rook banga et raang uh.’
Il répondit: Cent barils d’huile. Et l’économe lui dit: Prenez votre obligation, et asseyez-vous vite, et écrivez cinquante.
7 Eno heh ih wahoh suh we chengta, ‘an ih aleh mathan nam tu?’ ‘Ata tiik haajaat siit thekook namtang,’ heh ih ngaakbaatta. ‘Arah than an ih kotjih ah,’ Laksuh rah ih baatta; ‘Cha asaat et raang uh.’
Ensuite il dit à un autre: Et vous, combien devez-vous? Celui-ci répondit: Cent mesures de froment. Prenez, lui dit-il, votre billet, et écrivez quatre-vingts.
8 “Erah thoidi changte wah ih phanlante maakthiwah ah jeng lachaat thang ih reeraangta asuh egu etjih ih hoonta; tumeah, arah mongrep dowa mina loong ah maama nyamka phanlan suh maakthih totoh weephaak mina loong ah nang ih ah.” (aiōn )
Et le maître de l’économe infidèle le loua d’avoir agi prudemment; car les fils du siècle sont plus prudents entre eux que les fils de la lumière. (aiōn )
9 Erah dam ih Jisu ih li rumta, “Erah thoih ih ngah ih baat rumhala: sen ih arah hatoh nyamka ah maak anno sen joonte ah hoon an, eno erah nyamka loong ah thoon sa doh, sen ah roitang lathoon theng nok adoh soongraang noppoon han. (aiōnios )
Et moi je vous dis: Faites-vous des amis avec les richesses injustes, afin que, lorsque vous viendrez à manquer, ils vous reçoivent dans les tabernacles éternels. (aiōnios )
10 O mina ehinsah adi jen tuungmaang ah erah mina ah elongwah asuh uh ejen tuungmaang eah; o mina ehinsah nah phang thih abah elong nah uh ethih ang ah.
Celui qui est fidèle dans les moindres choses, est fidèle aussi dans les grandes; et celui qui est injuste dans les petites choses, est injuste aussi dans les grandes.
11 Erah ang abah, sen hatoh nyamka adoh laphang toongtang kanbah, amiisak nyamka asuh tang mame jen toongtang baat an?
Si donc vous n’avez pas été fidèle dans les richesses injustes, qui vous confiera les véritables?
12 Erah dam ih mihoh hukkhaak asuh sen laphang toongtang kanbah, an hukkhaak loong ah an suh uh o ih ma koho?
Et si vous n’avez pas été fidèle dans le bien d’autrui, qui vous donnera celui qui est à vous?
13 “Laksuh wasiit ah changte wanyi nok nah tajen moka; heh ih wasiit asuh mongnook ano wasiit ah miksuk jaatjaat et ah; heh ih wasiit dam adoh toongtang ang ah eno wasiit dam adoh toongtangka tah angka ang ah. An ih Rangte nyia ngun enyiinyi an changte tajen et hoonko.
Nul serviteur ne peut servir deux maîtres: car, où il haïra l’un et aimera l’autre, ou il s’attachera à l’un et méprisera l’autre: vous ne pouvez servir Dieu et l’argent,
14 Pharisi loong ih erah japchaat rum ano, Jisu ah putbeek ngitkhuung rumta, tumeah neng ih ngun ah mongnook rumta.
Or les pharisiens, qui étaient avares, écoutaient toutes ces choses et se moquaient de lui.
15 Jisu ih baat rumta, “Sen loong ih senteewah ah mihoh miksok di epun et noisokte mina loong, enoothong sen tenthun ah Rangte ih jat ih halan. Tumeah marah suh mina ih thaangchaan thoon ih thiik ha ah Rangte raang ih thaangmuh ang ah.
Et il leur dit: C’est vous qui vous justifiez devant les hommes, mais Dieu connaît vos cœurs; car ce qui est grand aux yeux des hommes, est en abomination devant Dieu.
16 “Moses Hootthe nyia khowah loong ih raangta loong ah Juungtemte Joon tuk ih maak rumta; erah lih adi Ruurang Ese Rangte Hasong tiit ah baat rumha, eno erah hasong adoh nop suh laat tuutmui rumla.
La loi et les prophètes ont duré jusqu’à Jean; depuis, le royaume de Dieu est annoncé, et chacun fait effort pour y entrer.
17 Enoothong Hootthe nawa jengdang ehinsah esiit taan uh lamatjih erah nang ih bah rang nyi hah mat ah elaang laan ang ah.
Le ciel et la terre passeront, plutôt qu’il ne tombe un seul point de la loi.
18 “O mina ih heh nusah dowa paak ano mihoh weekap abah heh ih roomjup mat ah kap ha; eno epaakcho minuh we kapte warah eh uh roomjup mat ah kap ha.
Quiconque renvoie sa femme et en épouse une autre, commet un adultère; et qui épouse une femme renvoyée par son mari, commet un adultère.
19 “Ehak di changteng wasiit angta heh ah thaangchaan nyuh akhat di choom ano saarookwih laboot labe ih songtongta.
Il y avait un homme riche qui était vêtu de pourpre et de fin lin; et il faisait chaque jour une splendide chère.
20 Erah di changthih wasiit heh men ah Lajaras, heh sak ah putang ih jeekma arah changteng wah nok kaaluung thong ni ban tongta,
Il y avait aussi un mendiant, nommé Lazare, lequel était couché à sa porte, couvert d’ulcères,
21 changteng wah tuibung teebun khui ni thaaja arah bantoon phaksate angta. Heh ma adi hui loong ih nep miiklak ih rumta.
Désirant se rassasier des miettes qui tombaient de la table du riche, et personne ne lui en donnait; mais les chiens venaient et léchaient ses ulcères.
22 “Changthih wah ah tek ano rangsah loong ih Abraham re nah tongthuk suh siit wanrumta rangmong nawa sadung phaksat adi ah. Changteng wah ah tek ano bengkaatta,
Or il arriva que le mendiant mourut, et fut porté par les anges dans le sein d’Abraham. Le riche mourut aussi, et fut enseveli dans l’enfer. (Hadēs )
23 eno soolam ni, heh rapne ih chamwangta, heh rangkho ko ih toonsok adi haloot ni Abraham ah japtupta, Lajaras ah Abraham re adi tongta. (Hadēs )
Or, levant les yeux, lorsqu’il était dans les tourments, il vit de loin Abraham, et Lazare dans son sein:
24 Eno heh ih poonta, ‘Ewah Abraham! Ngah minchan ih weehang, Lajaras ah daapkaat weeho heh laktiik ah juung adoh tem ano nga tuuhih adoh taan toom tengtem jah weehang, tumeah arah we adi ngah rapne ih chamlang!’
Et s’écriant, il dit: Père Abraham, ayez pitié de moi, et envoyez Lazare, afin qu’il trempe le bout de son doigt dans l’eau pour rafraîchir ma langue; car je suis tourmenté dans cette flamme.
25 “Eno Abraham ih liita,” Dokthun et uh, nga sah, an roidong di an suh jaatrep eseejih loong ah kotaho, erah di Lajaras ah jaatrep ethih loong ah chota. Erah thoidi amadi heh tenroon ih tongla, eno an ah cham elu.
Et Abraham lui dit: Mon fils, souviens-toi que pendant ta vie tu as reçu les biens, de même que Lazare les maux; or maintenant il est consolé, et toi tu es tourmenté.
26 Erah loong tokkhodi, seng chamchi ni echoongwah haluung jeela, erah doh o mina uh aako nawa an reeko tami daankhoom raari, adoleh an reeko nawa uh aako nah tami daankhoom raaran.’
De plus, entre nous et vous, il y a pour jamais un grand abîme, de sorte que ceux qui voudraient passer d’ici à vous, ou de là venir ici, ne le peuvent pas.
27 Changteng wah ih liita, ‘Erah ang abah, an lasih joh weehala, ewah Abraham, seng wah nok nah Lajaras ah kaat thuk weeuh,
Et le riche dit: Je vous prie donc, père, de l’envoyer dans la maison de mon père;
28 erah di nga nooloong wah banga je ah. Heh kah ano toom choophaan kah weerum ah, arah than chamchojih adoh neng ah taan naktoom mok wang we rumha.’
Car j’ai cinq frères; afin qu’il leur atteste ces choses, et qu’ils ne viennent pas aussi eux-mêmes dans ce lieu de tourments.
29 “Abraham ih baatta, ‘An nooloong di Moses nyia khowah loong eje neng suh baatte ah; neng ih erah loong jeng ah kapjih ang ah.’
Mais Abraham lui repartit. Ils ont Moïse et les prophètes; qu’ils les écoulent.
30 Changteng wah ih ngaakbaatta, ‘Erah ah talaaleh weeka, ewah Abraham! Erah nah o ang abah uh tek nawa ngaaksaat ano neng reenah kah abah, neng rangdah nawa elek eah.’
Et il dit: Non, père Abraham; mais si quelqu’un va des morts vers eux, ils feront pénitence.
31 Ang abah uh Abraham ih liita, “Neng ih Moses nyia khowah loong jeng ah lachaat rumka bah, tek nawa ngaaksaatte taatje abah uh neng ih tabaam kapka.’”
Abraham lui répondit: S’ils n’écoutent point Moïse et les prophètes, quand même quelqu’un des morts ressusciterait, ils ne croiraient pas.