Hebruute 6
1 Kristaan tiitkhaap ah we nyootmui leh we nyootmui eh thaknang ibah ehak thong eh ih. Seng loong lah langka mootkaat tiit nyia Rangte suh lah hanpi theng tiit adoh seng tah we chap ke;
Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtom oss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud,
2 juungtem tiit nyootsoot, lak ih taajoh ano soomkot tiit, etek nawa ngaaksaat tiit, eno roitang raang ih dande tiit loong ah lawoot waan theng. (aiōnios g166)
med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. (aiōnios g166)
3 Rangte thung mok pun abah seng marah re theng ah erah re ih.
Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.
4 Mamah liidoh, ngo ih heh tuungmaang thiin haatta ah mamah we ngaak sekthun thuktheng ah? Taksiit neng loong ah Rangte weephaak ni elang erumta; neng loong ih rangmong nawa lakkot nyia Esa Chiiala lakbi ah ethaak choh ih rumta;
Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,
5 neng ih Rangte jengkhaap ah ese ngeh thoijat eh rumta, eno liwang dowa roidong adi chaan aphaan jeela ah ejat ih rumta. (aiōn g165)
och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter, (aiōn g165)
6 Eno neng ih neng tuumaang ah mat haat ih rumta! Neng loong ah we ngaak lekthuk thuk subah rapne echaan ang ah, mamah liidih Rangte Sah ah neng loong ah ih bangphak ni we tekbot rumha eno midung ni rakri dong thuk rumla.
men som ändå hava avfallit -- dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.
7 Marah hah adi rangphaat phaatla nyia potiik polak seela ah phek phekte suh ese eno erah ah Rangte ih roomseetam koha.
Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det titt och ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, dem till gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden får välsignelse från Gud.
8 Enoothong marah di theng anaam nyia suh anah dongla loong bah thaangmuh, erah loong ah suh bah Rangte ih choophaan phaan ih tamha, eno neng loong ah we nawa ih thet haat rum ah.
Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och är förbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.
9 Enoothong erah likhiik jeng ih boh, mongnook phoh ano loong, sen ah subah kamkam ih laalomli. Seng ih ejat ehi sen suh khopiiroidong ah romseetam ese koh halan.
Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.
10 Rangte ih mih tah danka. Heh ih an timjih re raangtu erah tabe haatka nyia huinong nong huitu ah nyia amadi uh Kristaan loong huinong ah nong hui ruh ehu rah uh tabe haatka.
Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat, och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden de heliga, såsom I ännu gören.
11 Seng nookli ah langla, senthung sentak kot ah hethoon tuk ih toom ang ah, eno juuba sen ih laalom han ah amiisak ih choh an.
Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,
12 Sen edem ang an rah suh tah nook ke, enoothong ngo ih Rangte suh hanpiiha nyia enaan eha likhiik angsuh eno Rangte ih tiimjih raangtaan ih kakhamta erah ah chola suh ba nookli.
så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.
13 Abraham suh Rangte ih kakhamta, erah kakham jun ih re suh thoom hoonta. Heh thaknang ih elong laje tungkaang di, thoom hoonta adi Rangte ih heh teeteewah men seta.
Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv -- eftersom han icke hade någon högre att svärja vid --
14 Heh ih liita, “Ngah ih an damdi kakham hang, an suh romseetam koha eno an sutoom satoom hantek koha.”
och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.»
15 Abraham ih naan ano bansokta, eno Rangte ih heh suh marah raangtaan ih kakhamta erah echoh eta.
Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.
16 Seng ih thoomhoon ih di, seng men thaknang ih wahoh men ah elong ih sehi, eno erah thoomhoon rah ih daanmui jengmui thoontang phansiit ha.
Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.
17 Rangte ih kakham thinta ah chote loong asuh baat ha, heh ih tiim raangtaan ih kakhamta, erah timtok doh uh tah lekka ang ah; erah thoidi kah khamha khodi uh thoom we boot hoonta.
Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.
18 Jengkhaap enyi je ah, erah maatok uh tah lekka, Rangte tah leekka nyia tah lekka. Seng marah heh damdi epui eliite loong asuh rapne chaan chotheng, seng laalom ah rak thuk suh ah.
Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.
19 Seng roidong raangtaan ih erah laalomli ah jaankeng likhiik. Emah ang abah punpiipi nyia elang jaatjaat ih ah, Erah laalom ah ih rangmong rangsoomnok ni nyuh tin ha dowa ih esa khotok di esaathoon adoh thoksiit he.
I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,
