Hebruute 2

1 Erah raangtaan ih seng ih marah amiisak tiit chaatti eradoh rongrong ih boot tong ih, erah doba seng loong ah tajen ki siitri.

Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade.

2 Jengkhaap rangsah loong ih sengte sengwah loong suh kota ah amiisak angtheng ngeh noisokta, eno marah mina ih lah boichaatta erah mina loong ah marah chamchoh theng angta erah cho rumta.

Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön,

3 Erah ang bah, sengthung sengtak elongthoon khopiipang theng adoh lakoke ba puipang tam ehe? Teesu heh teeteewah ih thaaraam raam ih phangbaatta arah khopiipang tiit ah, eno ngo ih japchaatta erah mina loong ih seng loong suh amiisak ah jatthuk hali.

huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? -- en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom,

4 Erah damdi Rangte heh teeteewah ih maama maama epaatja etheng wak noisok thukta jun ih haaki kota eno erah damdi Esa Chiiala nawa ih lakkot loong ah heh thung jun ih korumta.

varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja.

5 Rangte ih marah mongrep ena dongte angla eradoh hompan suh rangsah loong ah tah thiinka—marah ena mongrep tiit seng waanli erah doh ah.

Ty det var icke under änglars välde som han lade den tillkommande världen, den som vi tala om.

6 Erah nang ih, marah marah Rangteele ni amah ih raangha: “Mina ah timjih ah, O Rangte, an ih neng loong thun theng ah; neng loong ah mina luulu ba an ih sokboi etheng ah?

Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: "Vad är en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?

7 Neng loong ah chomroi raangtaan ih rangsah thaknang ih ehin hoontu; men raksiit nyia choomjoot etheng khopok ah pok thuk tu,

En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men krönte honom sedan med härlighet och ära och satte honom till herre över dina händers verk;

8 an ih neng ah jirep hompante hoontu.” Rangte ih hoonta ngeh liita “Jirep khodoh hompante”; arah liiha di jirep roop baat ha. Ang abah uh seng ih sok ih di jirep ah mina lathong ni tah angka.

allt lade du under hans fötter." När han underlade honom allting, undantog han nämligen intet från att bliva honom underlagt -- om vi ock ännu icke se allting vara honom underlagt.

9 Enoothong seng ih Jisu ah ba tup hi pootsiit raang ih rangsah loong nang ih ehin hoon arah ah, timnge liidih Rangte minchan nawa ih thoontang raangtaan ih heh roop tektheng ang la. Heh chamnaang tiita thoi amadi men raksiit theng nyia choomjoot etheng khopok ah pokkoh arah nyia soomtu arah tup hi.

Men honom som en liten tid hade blivit gjord "ringare än änglarna", honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden.

10 Rangte abah punla jirep dongsiitta nyia riimtoon sokboite ah, Jisu ah chamnaang thuk ano epun ih hoonha, eno Jisu jun ih heh susah loong heh rangka theng nah lomsiit suh. Mamah liidih Jisu ibah khopiiroidong lam siitte.

Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.

11 Heh ih mina rangdah nawa saasiit ha, eno heh nyia marah saasiitta loong suh nep neng Wah esiit angla. Erah raangtaan ih Jisu ih ngaphoh ngaano ngeh poon suh tah rakriika.

Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;

12 Rangte suh baatta, “An timjih reetu erah nga phoh ngaano loong suh baat ang; Neng dung nah an phoong ha.”

han säger ju: "Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig";

13 Heh ih uh eli eta, “Ngah ih Rangte suh tuungmaang ang.” Erah damdi amah uh eli eta, “Ngah Rangte ih koh tahang ngaasuh ngaasah loong damdi anglang.”

så ock: "Jag vill sätta min förtröstan till honom"; så ock: "Se här äro jag och barnen som Gud har givit mig."

14 Suh asah loong ngeh, heh ih poon rumta loong ah, hansi mina ang rumla, Jisu heh teeteewah mina dang ajang likhiik ih roong hoon kata. Erah hoon kata ah langla heh tiita jun ih Hakhojuungbaan ah thet haat suh hoon kata eno heh jiinni etek ah jen suh chaan aphaan eje angta,

Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen,

15 erah likhiik marah etek esuh choorum ano dah etong rumta loong ah doksiit rumta.

och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.

16 Erah jatririh heh ih huinong huita ah rangsah loong tah angta, Rangteele ni liiha likhiik Abraham suh asah loong ah sokboita.

Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.

17 Erah langla heh mina loong likhiik jirep dang ajang doh hoontheng angta, Rangte mootkaat doh neng ih tuungmaang theng nyia neng tenthette Romwah Phokhothoon ang suh ah. Eno ba mina loong rangdah ah biin anaan ah.

Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.

18 Eno marah phate rumha mina loong ah jen pang ah, mamah liidih heh uh phate nyi chamnaang ah thaak chochoi.

Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.