< Galatiite 5 >

1 Seng pongwan ih tongli loong ah langla—Kristo ih dokja tahe rah! Erah ang abah, pongwan tongte mina likhiik ih angtheng, dah we ngaak hoon suh lawe nook theng.
Til fridom hev Kristus frigjort oss; statt difor faste og lat deim ikkje få dykk inn att under trældoms ok!
2 Chaat thaak an! Ngah, Pool, ih baat rumhala sen loong ih sen khoopkhan banlam hoon theng mokthun an bah, Kristo abah sen ih tim raangtaan ih ma jam an.
Sjå, eg, Paulus, segjer dykk, at um de let dykk umskjera, so vil Kristus inkje gagna dykk.
3 Ngah ih jaasiit we ban baat rumhala ngo ih heh khoopkhan banlam ah khan abah, heh ih Hootthe ni timjih liiha erah thoontang ekap etheng.
Atter vitnar eg for kvart menneskje som let seg umskjera, at han er skuldig til å halda heile lovi.
4 Ngo ih an teeteewah suh Hootthe ah jen banlam angno Rangte re nah epun ih ang taat samthun te bah, heh teeteewah Kristo re nawa epheepaak ela. An ah Rangte minchan khui ni tah angko.
De som vil verta rettferdiggjorde ved lovi, de er skilde frå Kristus, de er falne ut or nåden.
5 Seng loong bah Rangte ih heh teeteewah damdoh epun ang thuk he ngeh laalomli; eno erah bansok hi, Rangte Chiiala chaan aphaan nawa ih seng loong tuungmaang jun ih seng damdoh moh raaha ngeh ah.
For i trui ventar me i Anden på det som rettferdi gjev oss von um;
6 Seng loong ah Kristo Jisu damdoh roong roopli, khoopkhan banlam khantheng uh tah angke, tim lajeeka bah uh seng suh maama tah angke, enoothong tuungmaang ah seng laktung ni minchan muili adi mola.
for i Kristus Jesus gjeld korkje umskjering eller fyrehud noko, men berre tru som er verksam i kjærleik.
7 Sen ih rapne ese kah ih reetan ah! Amiisak lam nah nak re an ngeh ngo ih baat tahan? Heh ih mamah ih huk baat tahan?
De heldt godt fram; kven hindra dykk frå å lyda sanningi?
8 Marah ih poon tahan erah Rangte taangnawa tah angka.
Denne yverteljingi er ikkje frå honom som kalla dykk.
9 “Cham hantek ah jen pookphak thuk suh to amasah ang abah uh laaleh ang ah,” neng ih emah ih li rumta.
Ein liten surdeig syrer heile deigen.
10 Enoothong amadi uh sen loong di laalom eje. Seng loong roidong ah Teesu damdi angli rah sen di laalom lang, sen ih ehoh tenthun tathun kan ang an, sen loong ngo ih thungjoong thuk halan erah loong ah Rangte ih cham thuk ah.
Eg hev den tiltru til dykk i Herren, at de inkje anna vil tenkja. Men den som forviller dykk, han skal få sin dom, kven han so er.
11 Nga joonte loong, nga tungkaang diibah, ngah ih khoopkhan banlam ah ekhan etheng ngeh baat ruh mok ih rumha bah, amadi tuk ih ngah mamah laat siiwi thuk rum halang? Erah amiisak mok angta bah, Kristo bangphak tiit baat ang doh chamchoh ah tathok theng taha.
Men eg, brør, um eg enno forkynner umskjering, kvi vert eg endå forfylgd? då er vel krossens støytestein burtteken.
12 Sen thungjoong thukte loong ah neng ih toom jat ah, neng tiik ah neng neng ih toom khat haat kaat rum ah!
Gjev dei måtte skjera seg sjølve sund, dei som eggjar dykk upp!
13 Nga joonte loong, sen loong bah maama pongwan ih tong suh poon tahan. Enoothong maama pongwan tongtheng liiha rah ih hansi ko lam nah nak toom siitkaat han. Erah nang ibah sen laktung nah nong minchan mui an.
For de, brør, er kalla til fridom. Bruk berre ikkje fridomen til høve for kjøtet; men ten kvarandre i kjærleik!
14 Mamah liidih timthan Hootthe loong ah esiit di roopla: “Ankhuung antok ah minchan uh an teeteewah kah minchan uh likhiik ah.”
for heile lovi er uppfyllt i eitt bod, i dette: «Du skal elska næsten din som deg sjølv!»
15 Enoothong woma huiawak likhiik moktong an bah, eliilaang mui, sen jaachi nah thet haatmui mok ete anglan, erah raangtaan ih sen loong mongtham ih ban tong an, lah angka bah sen phothoon thet haatmui an.
Men dersom de bit og et kvarandre, so sjå til at de ikkje et kvarandre upp!
16 Ngah ih liihang ah langla: Chiiala ih sen roidong doh tom siit han, marah mina sak ih jamha rah ih sen ten tachem kan ang an.
Men eg segjer: Ferdast i Anden, so skal de ikkje fullføra kjøtsens lyst!
17 Mamah liidih marah seng sak ih jamha erah Chiiala ih tajamka, eno marah Chiiala ih jamha erah seng sak ih tajamka. Arah nyi abah tara nyuika, eno arah baat ha ah langla marah nooklu erah tami re kako.
For kjøtet er huga tvert imot Anden, men Anden imot kjøtet; for desse stend imot kvarandre, so de ikkje skal gjera det som de vil.
18 Chiiala ih siit hoobah, Hootthe lakhui nah tah angko.
Men dersom de vert drivne av Anden, då er de ikkje under lovi.
19 Marah mina thung nawa ih reela ah rangkhoh ni. Erah ih jaaro jaalah ethih tenthun, esot, jaathih reeraang ah noisok thuk ha;
Men kjøtsens gjerningar er openberre, slike som: Utukt, ureinskap, lauslivnad,
20 Tongmih nyia doonthe soom adi ah. Mina loong neng laktung ni ra ih hoon rumleh changrook roong rum; neng jaachi ni miksuk mui, tenkhat eno ekap ejap tenthun. Eno ngah ih totoh kap ang ngeh thunte mina loong hoon rumla. Neng jaachi ni dung jom baji ih hoon rumla;
avgudsdyrking, trolldom, fiendskap, kiv, ovund, vreide, stridssykja, tvidrag, sundringar,
21 Neng loong ah elong baalah angtang ngeh thunte loong, khammokte, ethih ekhah reeraangte, jihoh loong uh emamah ih re rumte loong. Jaakhoh ni uh ebaat choi amadi uh erah baat rumhala: Erah likhiik ngo re ah erah mina loong ah Rangte Hasong ah tachoka.
misunning, mord, drykk, svir og meir slikt; um dette segjer eg dykk fyreåt, likesom eg fyrr hev sagt, at dei som fer med slikt, skal ikkje erva Guds rike.
22 Enoothong Chiiala ibah minchan, tenroon, semroongroong, enaan, tenthet, ese, tuungmaang theng ah dong thuk ah,
Men Andens frukt er kjærleik, gleda, fred, langmod, mildskap, godleik, truskap,
23 toongtang nyia ejen naan loong ah dong thuk ah. Arah loong ah likhiik asuh ba Hootthe ah jam jih tah angka.
spaklynde, fråhald. Mot slike er ikkje lovi.
24 Eno ngo Kristo Jisu mina angla loong ah ih neng dangjang nyia neng ramka, sukram, loong ah thinhaat rum ah.
Men dei som høyrer Kristus Jesus til, dei hev krossfest kjøtet med fysnorne og lysterne.
25 Chiiala ih seng roidong ah koh hali; heh ih uh sengtong sengtha adoh hompan eh he.
Liver me i Anden, so lat oss og ferdast i Anden!
26 Seng loong ah engaam lah etheng, elong tenthun, esiit esiit lah khat haatmui theng eno miksuk mui nak etheng.
Lat oss ikkje søkja fåfengd æra, so me eggjar kvarandre og ovundar kvarandre!

< Galatiite 5 >