Luke 15
1 Aru ek din poisa utha manu khan aru dusra paapi manu khan Jisu laga kotha huni bole nimite ahise.
Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.
2 Kintu Pharisee khan aru niyom likha khan ekjon-ekjon logote koi thakise, “Etu manu paapi khan ke mate, aru taikhan logote bohi kene khai.”
Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: "Denne tager emot syndare och äter med dem."
3 Titia Jisu he etu dristanto taikhan ke koise,
Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
4 “Yate kun ase, jun logote eksoh mer ase kintu tai ekta haraise koile, tai ninyanve ke jongol te chari kene jun to haraise etu ke bisari bole najabo?
"Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
5 Aru jitia tai etu mer to pai jai, tai laga pithite uthaikene khushi pora loi ane.
Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.
6 Jitia tai ghor te ahijai, tai sobke mate, tai laga sathi aru usorte thaka manu khan ke koi, ‘Moi logot khushi koribi, moi laga harai ja-a mer paise.’
Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'
7 Moi tumikhan ke koi ase, sorgote bhi eneka khushi koribo jitia ekjon paapi manu mon ghurai kene ahibo, etu ninyanve thaka pora bhi bisi khushi hobo, kele koile taikhan to mon ghura bole eku nai.
Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.
8 Aru kun mahila, jun logote dosta chandi poisa thakise, jodi ekta harai diye, titia tai saaki jolai kene ghor jharu marikena sob sapha kori bisaribo nohoi jitia tak etu poisa napai?
Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?
9 Aru jitia tai pai loi, tai laga sathi aru ghor usorte thaka manu khan ke matikena, koi ‘Moi logote khushi koribi, kelemane moi laga harai juwa poisa to moi paise.’
Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'
10 Etu nisena he, Moi tumikhan ke koi ase, aru Isor laga sorgodoth majote bhi khushi hoi jitia ekjon paapi manu mon ghurai kene ahe.”
Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
11 Titia Jisu he koise, “Ekjon manu laga duita chokra thakise,
Ytterligare sade han: "En man hade två söner.
12 aru chutu chokra pora baba ke koise, ‘Baba, moi laga dhun sompoti te ki bhag ase etu moike dibi.’ Titia tai laga baba pora dui bhag kori kene duijon ke di dise.
Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.
13 Aru bisi din nohoi kene, chutu chokra tai laga ki ase etu sob joma kori kene dur jagate jai jaise, aru ta te tai laga sob dhun sompoti cholai kene khotom kori dise.
Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
14 Jitia tai logote ki thakise etu sob khotom hoi jaise, titia etu pura desh te dangor akaal ahi jaise, aru tai bisi dukh paise.
Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.
15 Titia tai kaam bisari kene ekta manu laga ghor te jaise, aru etu manu pora taike kheti te gahori ke dana khila bo nimite pathai dise.
Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.
16 Tai bisi bhuk laga pora gahori dana hoilebi khabo bhabi kene jaise, kintu tai khabole eku pa-a nai.
Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.
17 Jitia tai nijor laga halat dikhise, tai nijorke kotha korise, ‘Moi laga baba ghor te kiman jon hajira kora manu khan ase taikhan bhi pet bhorta kha-luwa khabo pai, kintu moi yate bhuk pora mori bole ase!
Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!
18 Moi tayar kene moi laga baba ghor te jabo, aru taike kobo, “Baba, moi sorgo aru apuni age te paap korise.
Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;
19 Moi apuni laga chokra kobole layak nai; moike bhi apuni laga ekjon hajira manu nisena he bonai kene rakhibi.’”
jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'
20 Titia tai uthi kene baba laga ghor te jaise. Jitia tai dur te he thakise, tai laga baba pora dikhise aru morom pora bhorta hoi jaise, aru polaikene taike dhurise aru chuma dise.
Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.
21 Titia chokra pora koise, ‘Baba, moi sorgote thaka Isor aru apuni usorte paap korise. Moi apuni laga chokra kobole layak nai.’
Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'
22 Kintu baba pora tai laga noukar khan ke koise, ‘Sobse bhal kapra joldi anibi, aru taike lagai dibi, aru tai laga anguli te anguthi lagai dibi, aru notun chapal bhi lagai dibi.
Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.
23 Aru sobse bhal guru laga bacha to ani kene maribi, aru moi khan sob kha luwa kori kene khushi koribo!
Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.
24 Kelemane moi laga chokra to mori jaisele, kintu etiya jinda hoise; tai harai jaise, kintu etiya pai loise.’ Titia taikhan sob khushi korise.
Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.
25 Etu homoi te tai laga dangor chokra kheti te thakise. Jitia tai ghor usorte ponchise, tai manu khan gana kori kene nachi thaka awaj hunise.
Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.
26 Titia tai ekjon noukar ke matikena ki hoi ase etu hudise.
Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
27 Titia noukar pora koise, ‘Tumi laga bhai wapas ahise aru tumi laga baba pora sobse bhal guru laga bacha katise. Kelemane baba pora tumi laga bhai ke bhal kori kene wapas pai loise.’
Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'
28 Kintu dangor chokra to khong uthise aru bhitor te jabole mon kora nai, etu karone tai laga baba bahar te ulaikene taike ahibole nimite matise.
Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.
29 Kintu dangor chokra pora tai laga baba ke koise, ‘Sabi, iman saal moi apuni nimite kaam korise, aru kitia bhi niyom bhanga nai, hoilebi apuni moike ekta chutu saguli bhi diya nai ami laga sathi khan logote jai kene khushi kori bole,
Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.
30 kintu jitia apuni laga etu chokra ahise, jun he apuni laga dhun sompoti sob to biya kaam kori kene phelai dise, tai nimite apuni sobse bhal guru laga bacha to katise.’
Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'
31 Titia baba taike koise, ‘Bacha, tumi hodai moi logote ase, aru etu sob to tumi laga he ase.
Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.
32 Kintu etu kha luwa kori kene khushi kori bole nimite dorkar thakise, kelemane tumi laga etu bhai jinda ase; tai harai jaisele, hoilebi etiya taike pai loise.’”
Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'"
