< 1 John 4 >

1 Morom laga bhai khan, sob atma ke biswas nokoribi. Kintu, kuntu atma Isor pora ase etu bhal pora sai lobi, kelemane bisi misa bhabobadi khan prithibi te ulaikene ase.
Ihr Lieben, glaubet nicht einem jeglichen Geist, sondern prüfet die Geister, ob sie von Gott sind; denn es sind viel falsche Propheten ausgegangen in die Welt.
2 Etu pora tumikhan Isor laga Atma to janibo- kun manu Jisu Khrista to sharir hoi kene Isor pora ahise koi kene shikar kore,
Daran sollt ihr den Geist Gottes erkennen: ein jeglicher Geist, der da bekennt, daß Jesus Christus ist in das Fleisch gekommen, der ist von Gott;
3 aru kun atma pora Jisu to Isor pora ahise koi kene shikar nakore. Etu Khrista bhirodh kora laga atma ase, jun ahibole ase koi kene tumikhan hunise, aru etiya tai prithibi te ahi jaise.
und ein jeglicher Geist, der da nicht bekennt, daß Jesus Christus ist in das Fleisch gekommen, der ist nicht von Gott. Und das ist der Geist des Widerchrists, von welchem ihr habt gehört, daß er kommen werde, und er ist jetzt schon in der Welt.
4 Tumikhan Isor pora ase, morom laga bacha khan, aru taikhan ke jiti loise, kelemane etu ekjon kun tumi logote ase Tai etu duniya te thaka ekjon pora bhi sobse dangor ase.
Kindlein, ihr seid von Gott und habt jene überwunden; denn der in euch ist, ist größer, als der in der Welt ist.
5 Taikhan duniya laga ase; etu nimite taikhan ki koi etu duniya laga he ase, aru duniya laga manu khan taikhan laga kotha he hune.
Sie sind von der Welt; darum reden sie von der Welt, und die Welt hört sie.
6 Amikhan Isor pora ase. Kun manu Isor ke jane amikhan laga kotha hune. Aru kun manu Isor pora nohoi amikhan laga kotha nahune. Etu pora amikhan jane hosa laga atma aru misa laga atma.
Wir sind von Gott, und wer Gott erkennt, der hört uns; welcher nicht von Gott ist, der hört uns nicht. Daran erkennen wir den Geist der Wahrheit und den Geist des Irrtums.
7 Morom laga bhai khan, amikhan ekjon-ekjon ke morom koribo, kelemane morom to Isor pora he ahe, aru kun manu morom kore tai Isor pora jonom loise, kelemane Isor to morom ase.
Ihr Lieben, lasset uns untereinander liebhaben; denn die Liebe ist von Gott, und wer liebhat, der ist von Gott geboren und kennt Gott.
8 Kun manu morom kori bole najane tai Isor ke najane, kelemane Isor to morom ase.
Wer nicht liebhat, der kennt Gott nicht; denn Gott ist Liebe.
9 Kelemane Isor laga etu morom amikhan ke dikhai diya nimite, Isor pora Tai laga ekjon morom thaka Putro ke duniya te pathai dise aru etu pora moi khan sob Tai logote jinda hoi jabo.
Daran ist erschienen die Liebe Gottes gegen uns, daß Gott seinen eingeborenen Sohn gesandt hat in die Welt, daß wir durch ihn leben sollen.
10 Etu laga morom to, amikhan pora Isor ke morom kora karone nohoi, kintu Tai pora amikhan ke morom korise, aru Tai amikhan ke Tai laga Putro pathaise amikhan ke paap pora bacha bole nimite.
Darin steht die Liebe: nicht, daß wir Gott geliebt haben, sondern daß er uns geliebt hat und gesandt seinen Sohn zur Versöhnung für unsre Sünden.
11 Morom laga bhai khan, jodi Isor pora amikhan ke iman morom korise, titia hoile amikhan bhi ekjon-ekjon ke morom kori bole lage.
Ihr Lieben, hat uns Gott also geliebt, so sollen wir uns auch untereinander lieben.
12 Kun manu bhi Isor ke kitia bhi dikha nai. Jodi amikhan ekjon-ekjon ke morom kore, Isor amikhan logote thake, aru Tai laga morom to amikhan logot bhal bonai diye.
Niemand hat Gott jemals gesehen. So wir uns untereinander lieben, so bleibt Gott in uns, und seine Liebe ist völlig in uns.
13 Etu pora Isor amikhan logote ase koi kene jane, kelemane Tai laga Atma amikhan ke dise.
Daran erkennen wir, daß wir in ihm bleiben und er in uns, daß er uns von seinem Geiste gegeben hat.
14 Aru, amikhan dikhise aru etu laga gawahi ase Baba pora Tai laga Putro ke etu duniya laga Tran-korta hobole pathaise.
Und wir haben gesehen und zeugen, daß der Vater den Sohn gesandt hat zum Heiland der Welt.
15 Kun manu nijor laga mukh pora shikar kore Jisu he Isor laga Putro ase koi kene, Isor tai logote ase aru tai bhi Isor logote ase.
Welcher nun bekennt, daß Jesus Gottes Sohn ist, in dem bleibt Gott und er in Gott.
16 Aru, Isor pora amikhan ke morom kora to janise aru biswas korise. Isor to morom ase, aru kun manu etu morom te thake tai Isor logote ase, aru Isor bhi tai logote ase.
Und wir haben erkannt und geglaubt die Liebe, die Gott zu uns hat. Gott ist die Liebe; und wer in der Liebe bleibt, der bleibt in Gott und Gott in ihm.
17 Etu nimite, morom to amikhan laga majote bhal bonai dise, etu pora amikhan bisar kora laga dinte bharosa kori kene thakibo, kelemane Khrista thaka nisena, amikhan bhi etu duniya te thaki ase.
Darin ist die Liebe völlig bei uns, daß wir eine Freudigkeit haben am Tage des Gerichts; denn gleichwie er ist, so sind auch wir in dieser Welt.
18 Morom te eku bhoi nai. Kintu, hosa morom pora sob bhoi phelai diye, kelemane bhoi to sajai pabole nimite ase. Kintu kun manu bhoi kore, morom to tai logote nai.
Furcht ist nicht in der Liebe, sondern die völlige Liebe treibt die Furcht aus; denn die Furcht hat Pein. Wer sich aber fürchtet, der ist nicht völlig in der Liebe.
19 Amikhan morom kore kelemane Isor pora poila amikhan ke morom korise.
Lasset uns ihn lieben; denn er hat uns zuerst geliebt.
20 Jodi kunba manu koi, “Moi Isor ke morom kore,” kintu nijor laga bhai ke ghin kore, tai misa koi ase. Kun manu tai laga nijor bhai ke morom nakore, kun tai dikhise, Isor ke kitia bhi morom kori bole na paribo, kunke tai dikha nai.
So jemand spricht: “Ich liebe Gott”, und haßt seinen Bruder, der ist ein Lügner. Denn wer seinen Bruder nicht liebt, den er sieht, wie kann er Gott lieben, den er nicht sieht?
21 Aru, etu he sikhai diya kotha ase kun to amikhan Khrista nimite rakhise, kun manu Isor ke morom kore tai nijor laga bhai ke bhi morom kori bole lage.
Und dies Gebot haben wir von ihm, daß, wer Gott liebt, daß der auch seinen Bruder liebe.

< 1 John 4 >