1 Corinthians 15
1 Bhai khan, etiya moi susamachar apnikhan ke koi diya to yaad rakhibole di ase, juntu apnikhan bhi pai loise, aru jun to te apnikhan khara ase,
Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,
2 juntu pora apnikhan poritran pai loi ase, hoile bhi apnikhan ami prochar kora kotha to thik pora dhori kene thakile, jodi apnikhan biswas kori luwa to eku bhi labh nathaka nahoile.
genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.
3 Kilekoile moi ki paise etu apnikhan ke di dise - Shastro te likha nisena Khrista amikhan laga paap nimite morise,
Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,
4 aru Taike mati bhitor te dabai dise, aru Tai tisra dinte jinda hoise, Isor kotha hisab te,
och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,
5 aru Tai Cephas ke dikhai dise, aru etu pichete Tai laga baroh ta chela khan ke.
och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.
6 Etu pichete Tai ekbar te pans-soh upor bhai khan logot Tai dikhai dise. Kunba to etiya bhi jinda ase, kintu kunba to mori jaise.
Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.
7 Etu pichete Tai James ke dikhai dise, etu pichete Tai laga sob apostle khan ke.
Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
8 Aru sobse anth te, Tai moike dikhai dise, jineka ekjon bacha homoi napunchi kene jonom huwa nisena.
Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.
9 Kilekoile Isor laga apostle majote moi he sob pora chutu ase, moi eneka koi ase kele koile moi Isor laga girja khan ke dukh digdar di thakise, etu karone moi Tai laga apostle hobole yogya nohoi.
Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
10 Kintu aji moi ki ase sob Isor laga anugrah pora he ase, aru juntu anugrah moi logote thakise etu ene khali pora nohoi. Hoilebi, dusra khan pora bhi moi he bisi kaam korise, kintu asol te moi laga hokti pora kaam kora nohoi, hoilebi Isor laga anugraha ami logote thaka nimite.
Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.
11 Etu karone, ami hoilebi taikhan hoilebi, amikhan sob ekta khobor he prochar kori ase aru etu nimite apnikhan biswas korise.
Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
12 Etiya jodi Khrista ke amikhan Tai mora pora punoruthan hoise koi kene prochar kore, tinehoile kunba apnikhan majote kele mora manu khan punoruthan nohoi koi kene dusra ke koi ase?
Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?
13 Kintu jodi ta te mora manu khan mori kene punoruthan nohoi, tinehoile Khrista bhi mora pora punoruthan huwa nai;
Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.
14 aru jodi Khrista ke punoruthan kori diya nai, tinehoile amikhan laga prochar to sob misa misi ase, aru apnikhan laga biswas to misa misi ase.
Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;
15 Arubi, amikhan to Isor laga misa gawahi prochar kori ase koi kene pabo, kelemane amikhan Isor laga gawahi kowa to Tai he Jisu ke punoruthan kori dise, aru jodi kunke bhi mora pora punoruthan kori diya nai, tinehoile Isor pora Khrista ke bhi punoruthan kori diya nai.
då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.
16 Kilekoile jodi mora khan punoruthan huwa nai, tinehoile Khrista bhi punoruthan huwa nai;
Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
17 aru jodi Khrista punoruthan huwa nai, tinehoile apnikhan laga biswas to misa misi ase; aru apnikhan etiya paap te ase.
Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.
18 Aru jun khan Khrista nimite morise, taikhan sob harai jaise.
Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
19 Jodi etu prithibi te amikhan laga jibon to Khrista laga asha te jinda thake, tinehoile etu prithibi te sob pora mon dukh manu khan to amikhan he hobo.
Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
20 Kintu asol te Khrista ke mora pora punoruthan uthai dise, aru morija khan bhitor te Tai he prothom phol ase.
Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.
21 Kilekoile mora to manu pora anise, aru mora pora jee utha bhi dusra manu pora ahise.
Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.
22 Kilekoile jineka Adam te sob morija-a nisena, Khrista te sob aru jinda hoi jabo.
Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.
23 Kintu sob to thik hisab te hobo: Khrista, prothom phol, etu pichete jitia Khrista wapas ahibo, kun Khrista laga ase, taikhan khan uthibo.
Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.
24 Etu pichete hekh homoi to ahibo, jitia Khrista etu prithibi laga sob cholawta, adhikari, aru sob takot khan ke khotom kori dibo. Etu pichete Tai pora Baba Isor ke rajyo to di dibo.
Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.
25 Kilekoile Khrista he raj koribo jitia tak Isor pora Tai laga dushman khan ke Khrista laga theng nichete narakhe.
Ty han måste regera "till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter".
26 Mora to he sob pora hekh dushman hobo junke Isor pora khotom koribo.
Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
27 Kilekoile, “Isor pora sob jinis ke Tai laga theng nichete rakhise.” Kintu jitia eneka koi ase “Tai sob jinis ke rakhise,” etu bhal pora bujhi ase Isor to sob jinis ke Tai laga nichete rakha to Tai nijorke milai kene kowa nohoi.
ty "allt har han lagt under hans fötter". Men när det heter att "allt är honom underlagt", då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
28 Etiya, jitia sob to Tai laga nichete ase, tinehoile Khrista nijor bhi Isor laga nichete ase jun pora sobke nichete rakhi kene ase, eneka hoile Isor he sob uporte raj koribo.
Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.
29 Nohoile, dusra khan ki koribo jun khan mora nimite baptizma loi ase koi kene? Jodi mora khan kitia bhi punoruthan nohoi, tinehoile taikhan kele mora nimite baptizma loi ase?
Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?
30 Aru amikhan nimite kineka? Amikhan kele amikhan nijorke sob somoite khatra te rakhe?
Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?
31 Ami hodai din mori ase! Moi hosa pora koi ase, bhai khan, amikhan laga Probhu Jisu Khrista te apnikhan ke moi khushi pora phutani kore.
Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.
32 Moi Ephesus sheher te jongli janwar logote lorai korise, manu khan laga khushi hisab nimite, kintu moi nimite ki labh hoise? Jodi mora khan ke punoruthan kora nai koile, “Ahibi amikhan kha-luwa koribo, kele koile amikhan kali moribo.”
Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- "låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö".
33 Dhoka nakhabi: “Biya sathi khan pora bhal adot ke biya kori diye.”
Faren icke vilse: "För goda seder dåligt sällskap är fördärv."
34 Nisa hoi kene nathakibi! Dharmik jibon te thakibi! Paap kaam kori nathakibi. Kilekoile apnikhan kunba Isor ke bhal pora najane- moi eitu khan kowa to apnikhan ke sorom khila bole nimite koi ase.
Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.
35 Kintu kunba pora hudibo, “Mora khan kineka punoruthan hoi, aru taikhan ki kisim laga gaw te ahibo?”
Nu torde någon fråga: "På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?"
36 Apnikhan bisi murkho khan ase! Jitia apuni kiba bijon matite rupai, etu bijon age mori jabo lage etu pichete tai jinda hoi kene uthibo.
Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.
37 Aru jodi apuni kiba bijon rupai, ki ulabole ase etu nohoi, kintu ki rupai se khali etu bijon he ase- dhaan guti nohoile kiba ekta bijon hobo pare.
Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.
38 Kintu Isor laga itcha hisab te etu bijon ke gaw dibo, aru ekta-ekta bijon ke bhi nijor laga gaw dibo.
Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.
39 Sob mangso to eke nohoi. Kintu, sob manu laga mangso to eke ase, aru sob janwar laga mangso eke ase, aru sob chiriya laga bhi eke ase, aru sob maas laga bhi eke ase.
Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.
40 Ta te sorgo laga gaw khan ase aru prithibi laga gaw khan bhi ase. Kintu sorgo laga gaw to ekta gaw ase, aru prithibi laga gaw to alag ase.
Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.
41 Ta te suryo laga ekta gaw ase, aru chand laga alag ekta gaw ase, aru tara khan laga alag ekta gaw ase. Aru sob tara to taikhan nijor hisab te sundur ase.
En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --
42 Etu nisena mora khan pora punoruthan huwa bhi eneka ase. Ji gaw to matite rupai dise etu to puchi jabo, aru anonto jibon te uthijabo.
Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;
43 Etu ke eku sonman nathaki kene rupai dise; kintu mohima hoi kene uthe. Etu ke komjur pora rupai se; kintu hokti hoi kene uthe.
vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
44 Etu ke mangso laga gaw hoi kene rupai dise; kintu atma laga gaw hoi kene uthe. Jodi ta te mangso laga gaw thake, tinehoile atma laga gaw bhi thake.
här sås en "själisk" kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en "själisk" kropp, så visst finnes det ock en andlig.
45 Isor laga kotha te likhi kene ase, “Poila manu, Adam, ekta jinda jibon hoise.” Kintu hekh Adam to jibon diya atma hoise.
Så är ock skrivet: "Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ." Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.
46 Kintu atma he poila aha nohoi, mangso he poila ahise, aru etu pichete he atma.
Men icke det andliga är det första, utan det "själiska"; sedan kommer det andliga.
47 Prithibi laga prothom manu ke bona to mati pora bonaise. Kintu dusra manu to sorgo pora ase.
Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.
48 Jineka ekjon prithibi laga thakise, thik eneka dusra khan bhi prithibi laga ase; aru jineka sorgo laga thakise, etu nisena dusra khan bhi sorgo laga ase.
Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
49 Aru jineka amikhan sabole prithibi laga protima bukha nisena hoise, etu nisena amikhan sorgo laga protima bukha nisena bhi hobo.
Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.
50 Etiya ami koi ase, bhai khan, mangso aru khun pora Isor laga rajyote uttoradhikari napabo. Nohoile bhi harai juwa pora harai najuwa ke uttoradhikar nohobo.
Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
51 Sabi! Ami apuni khan ke ekta lukai kene thaka kotha koi dibo: Amikhan sob naghuma bo, kintu amikhan sob bodli hoi jabo-
Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
52 Ekbar te he, suku bondh kori kene khula pora bhi joldi, hekh somoi laga bhigul hala korate. Etu bhigul laga awaj ulabo, aru mora khan kitia bhi namori bole nimite jinda hoi kene uthibo, aru amikhan sob bodli hoi jabo.
och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
53 Kilekoile harai jabole laga gaw to kitia bhi harai najabole laga gaw lagai pindhi lobo lage, aru etu mora laga gaw to namora laga gaw hobo lage.
Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
54 Kintu jitia harai juwa gaw pora kitia bhi harai naja gaw ke pindhi loi, aru jitia mora gaw pora kitia bhi namora gaw ke pindhi loi, titia Shastro te ki likhi kene ase etu ahijabo, “Mrityu ke harai dise aru pura jiti jaise.”
Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: "Döden är uppslukad och seger vunnen."
Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? (Hadēs g86)
56 Hoilebi mrityu laga dunkh to paap ase, aru paap laga shakti to niyom ase.
Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
57 Hoilebi Isor ke dhanyavad ase, jun amikhan ke jiti bole diye Probhu Jisu Khrista pora.
Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
58 Etu nimite ami morom kora bhai khan thik pora biswas ke dhori kene thakibi, nahili kene, hodai mon dikene Probhu laga kaam kori thakibi, etu jani kene thakibi ki apuni Probhu karone kaam kora to misa misi nahobo.
Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.
