ယောဘ 9
Därefter tog Job till orda och sade:
2 ၂ မှန်ပါ၏။ ထိုစကားမှန်ကြောင်းကိုငါသိ၏။ သို့သော်လည်း လူသည်ဘုရားသခင့်ရှေ့တော်၌ အဘယ် သို့ဖြောင့်မတ်ရာသို့ ရောက်နိုင်သနည်း။
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 ၄ ဘုရားသခင်သည်ထူးဆန်းသောဥာဏ်၊ ကြီးစွာသောတန်ခိုးနှင့် ပြည့်စုံတော်မူသည်ဖြစ်၍၊ အဘယ်သူသည် အာဏာတော်ကို ဆန်၍အောင်နိုင်သနည်း။
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 ၁၂ သိမ်းယူတော်မူသောအခါ အဘယ်သူသည် ဆီးတားနိုင်သနည်း။ ကိုယ်တော်သည်အဘယ်သို့ ပြုသနည်းဟု အဘယ်သူဆိုဝံ့သနည်း။
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 ၁၃ ဘုရားသခင်သည် အမျက်ပြေတော်မမူလျှင်၊ မာနကြီး၍ အားပေးသောသူတို့သည် ရှေ့တော်၌ နှိမ့်ချ ခြင်းကို ခံရကြ၏။
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 ၁၄ ထိုမျှမက ငါသည်အဘယ်သို့ ပြန်လျှောက်ရအံ့နည်း။ ရှေ့တော်၌ အဘယ်သို့သောစကားကို ရွေး၍ လျှောက်ရအံ့နည်း။
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 ၁၅ ငါသည် ဖြောင့်မတ်သော်လည်း ပြန်၍ မလျှောက်ဝံ့ဘဲ၊ တရားမှုကို ဆုံးဖြတ်တော်မူသော အရှင်ကို တောင်းပန်ရုံမျှသာပြုရ၏။
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 ၁၇ အကြောင်းမူကား၊ မိုဃ်းသက်မုန်တိုင်းဖြင့် ငါ့ကို ညှဉ်းဆဲ၍၊ အကြောင်းမရှိဘဲငါ၌ အနာတို့ကို များပြား စေတော်မူ၏။
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 ၁၉ တန်ခိုးကိုအမှီပြုမည်ဆိုသော်၊ ဘုရားသခင်သည် တန်ခိုးကြီးတော်မူ၏။ တရားကိုအမှီပြုမည်ဆိုပြန် သော်၊ အဘယ်သူသည် ငါ့ဘက်၌ သက်သေခံမည်နည်း။
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 ၂၀ ကိုယ်အပြစ်ကို ပြေစေခြင်းငှါပြုလျှင်၊ ကိုယ်စကားအားဖြင့် တရားရှုံးလိမ့်မည်။ ငါသည် စုံလင်ပြီဟု ဆိုပြန်လျှင်၊ ငါ့သဘောကောက်ကြောင်း ထင်ရှားလိမ့် မည်။
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 ၂၂ ငါပြောအံ့သောစကားတချက်ဟူမူကား၊ ဘုရားသခင်သည် စုံလင်သောသူတို့ကို၎င်း၊ ဆိုးညစ်သော သူတို့ကို၎င်း ဖျက်ဆီးတော်မူတတ်၏။
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 ၂၄ မြေကြီးကိုလူဆိုးတို့ လက်၌အပ်၍၊ တရားသူကြီးတို့၏ မျက်နှာကို ဖျက်တော်မူ၏။ သို့မဟုတ် ထိုအမှုကို စီရင်သောသူကားအဘယ်သူနည်း။
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 ၂၅ တမြို့မှတမြို့သို့ စာပို့သောလုလင်ထက်၊ ငါ့နေ့ ရက်တို့သည် လျင်မြန်၍၊ ကောင်ကျိုးကိုမခံရဘဲ ပြေးတတ် ကြ၏။
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 ၂၇ ငါသည်မြည်တမ်းသော စကားကိုဖြတ်၍၊ ရွှင်လန်းသောမျက်နှာကိုဆောင်လျက်၊ ရဲရင့်ခြင်းသို့ ရောက်မည်ဟု ငါဆိုသော်လည်း၊
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 ၂၈ ငါခံရသော ဒုက္ခဝေဒနာများသောကြောင့်၊ ကြောက်သောသဘောရှိ၏။ အပြစ်လွှတ်စေဟု ငါ၌စီရင်တော် မမူကြောင်းကို ငါသိ၏။
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 ၃၂ ငါသည် ဘုရားသခင်၏စကားကို တဦးနှင့်တဦး တရားတွေ့နိုင်မည်အကြောင်း၊ ဘုရားသခင်သည် ငါကဲ့သို့ လူဖြစ်တော်မူသည်မဟုတ်။
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
