ယောဘ 32
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 ၂ ထိုအခါ ဗုဇအမျိုးအာရအနွှယ်ဖြစ်သော ဗာရ ခေလသားဧလိဟု သည်အမျက်ထွက်၏။ ယောဘသည် ဘုရားသခင်ထက်မိမိဖြောင့်မတ်ကြောင်းကို ပြသော ကြောင့်၊ ယောဘကို အမျက်ထွက်၏။
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 ၃ ယောဘ၏ အဆွေခင်ပွန်းသုံးယောက်တို့သည် ပြန်၍မပြောနိုင်သော်လည်း၊ ယောဘ၌ အပြစ်ရှိသည်ဟု စီရင်ကြသောကြောင့်၊ သူတို့ကိုလည်း အမျက်ထွက်၏။
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 ၆ ထိုအခါ ဗုဇအမျိုးဗာရခေလသားဧလိဟု မြွက် ဆိုသည်ကား၊ ငါသည်အသက်ငယ်ပါ၏။ သင်တို့သည် အလွန်အသက်ကြီးပါ၏။ ထိုကြောင့် ငါသည်ကြောက်၍ ကိုယ်သဘောကို မပြဝံ့ဘဲ နေပါပြီ။
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 ၁၁ သင်တို့စကားကို ကြားရအံ့သောငှါ ငါဆိုင်း လင့်ပြီ။ သင်တို့သည် ပြောစရာကို ရှာဖွေ၍ ဆွေးနွေး သောစကားကို ငါနားထောင်ပြီ။
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 ၁၃ သို့ဖြစ်၍ ငါတို့သည် ပညာကိုရှာ၍ တွေ့ပြီဟု သင်တို့ဆိုစရာမရှိ။ ယောဘကို နှိမ့်ချသောသူကား လူမဟုတ်၊ ဘုရားသခင်ပေတည်း။
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 ၂၂ သူတပါးကို ချီးမွမ်းသောစကားနှင့် မချော့မော့ တတ်။ ထိုသို့ပြုလျှင်၊ ငါ့ကိုဖန်ဆင်းတော်မူသော ဘုရား သည် ငါ့ကို ချက်ခြင်းပယ်ရှားတော်မူမည်။
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
