Roma 12

1 Koia ahau ka inoi nei ki a koutou, e oku teina, kia whakaaroa nga mahi a te Atua, kia tapaea atu o koutou tinana hei whakahere ora, tapu, e manakohia ana e te Atua, he mahi na to koutou hinengaro.

Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

2 Kaua hoki to koutou ahua e rite ki to tenei ao: engari kia puta ke, ara kia whakahoutia o koutou hinengaro, kia whakamatautauria ai e koutou ta te Atua e pai ai, te mea e pai ana, e manakohia ana, e tino rite ana. (aiōn g165)

Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)

3 Ko taku kupu hoki tenei ki nga tangata katoa i roto i a koutou, he mea na te aroha noa i homai nei ki ahau, Kaua e hira ake te whakaaro o tetahi ki a ia ano i te mea i tika kia whakaaroa e ia; engari kia ata whakaaro, kia rite ki te wahi o te wha kapono i tuwhaina e te Atua ki tena, ki tena.

Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

4 E rite ana hoki ki o tatou wahi ka maha nei i te tinana kotahi, kihai ia i kotahi te mahi ma aua wahi katoa:

Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

5 Waihoki ko tatou tokomaha nei, he tinana kotahi i roto i a te Karaiti, ko tatou takitahi ia, he wahi tetahi no tetahi.

Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;

6 Na ka rere ke nei nga mea i homai ki a tatou, he mea e rite ana ki te aroha noa i homai ki a tatou, ki te mea he mahi poropiti, me poropiti, kia rite ano ki te rahi o to tatou whakapono;

Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

7 He mahi minita, kia u tatou ki ta tatou mahi minita; ko te kaiwhakaako, kia u ki tana mahi whakaako;

Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.

8 Ko te kaiwhakahauhau, kia u ki tana whakahauhau; ko te kaihoatu, kia mahorahora te ngakau; ko te kaiwhakahaere kia uaua ki tana mahi, a ko te kaiatawhai kia ngahau te ahua.

Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

9 Ko te aroha, hei te mea tinihangakore. Kia whakarihariha ki te kino; kia u ki te pai.

Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

10 Ka aroha ki nga teina, kia tino pono te aroha tetahi ki tetahi; ka whakahonore, kia nui ta tetahi i tetahi.

Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

11 Kia uaua, kaua e mangere; kia toko tonu ake te wairua; me te mahi ano ki te Ariki;

Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

12 Kia hari i runga i te tumanako; kia manawanui ki te whakapawera; kia u ki te inoi;

Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

13 Whakawhiwhia te hunga tapu ina rawakore; kia mau ki te atawhai manuhiri.

Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

14 Manaakitia te hunga e tukino ana i a koutou: manaakitia, kaua e kanga.

Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.

15 Kia hari tahi me te hunga hari, kia tangi tahi me te hunga tangi.

Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

16 Kia kotahi te whakaaro o koutou tetahi ki tetahi. Kaua e whakakake te whakaaro, engari me whakaiti ki nga mea papaku. Kei mea ake koutou he mohio koutou.

Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

17 Kaua e utua ta tetahi kino ki te kino. Whakaaroa ko nga mea e pai ana ki mua i te aroaro o nga tangata katoa.

Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

18 Ki te taea, whakapaua ta koutou kia mau te rongo ki nga tangata katoa.

Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.

19 Aua e rapu utu mo koutou, e oku hoa aroha, engari whakaatea atu i te riri: kua oti hoki te tuhituhi, Maku te rapu utu; maku te hoatu utu, e ai ta te Ariki.

Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

20 Na, ki te matekai tou hoariri, whangainga; ki te matewai, whakainumia: ki te penei hoki tau mahi, ka purangatia e koe he waro kapura ki tona matenga.

Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

21 Kei hinga koe i te kino, engari kia hinga te kino i tou pai.

Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.