Waiata 88
1 He waiata, he himene ma nga tama a Koraha. Ki te tino kaiwhakatangi. Maharata Reanoto. He Makiri na Hemana Eterahi. E Ihowa, e te Atua o toku whakaoranga, he tangi taku ki tou aroaro i te ao, i te po.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Kia tae atu taku inoi ki tou aroaro: whakatitahatia mai tou taringa ki taku tangi.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Kua taua tahitia ahau me te hunga e heke ana ki te rua; e rite ana ahau ki te tangata kahore ona awhina!
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 I maka ki waenga i nga tupapaku, me he tangata i patua e takoto ana i te urupa, kahore nei e maharatia e koe i muri; he mea momotu ke ratou na tou ringa.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Kua whakatakotoria ahau e koe ki te rua i raro riro, ki te pouri, ki nga rire.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 E pehia ana ahau e tou riri, e pakia ana hoki e koe ki au ngaru katoa. (Hera)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Kua whakamataratia atu e koe oku hoa kia tawhiti i ahau: kua meinga ahau e koe hei mea whakarihariha ki a ratou: kua uakina mai ahau, a kahore e puta ki waho.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Kua he toku kanohi i te tangihanga: e karanga ana ahau ki a koe, e Ihowa, i nga ra katoa, kua totoro hoki oku ringa ki a koe.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Tera ranei koe e mahi merekara ki nga tupapaku? E ara koia te hunga kua mate ki te whakamoemiti ki a koe? (Hera)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Ka kauwhautia ranei tou aroha i roto i te urupa? tou pono i roto i te ngaromanga?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 E matauria koia au mea whakamiharo i roto i te pouri? tou tika i te whenua o te warewaretanga?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Ko ahau ia kua karanga ki a koe, e Ihowa: a i te ata ka tae atu taku inoi ki tou aroaro.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 He aha, e Ihowa, i panga ai toku wairua e koe? He aha i huna ai tou mata ki ahau?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 No toku tamarikitanga ake ano i pakia ai ahau, i whakahemohemo ai: i ahau e pehia ana e au whakawehi, ka pororaru noa iho.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 I tika tou riri nui ma runga i ahau; kua haukotia ahau e au mea whakawehi.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Ano he wai ratou ki te karapoti i ahau i te ra roa nei; hui tahi ratou ki te taiawhio i ahau.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Kua wehea e koe kia tawhiti atu i ahau te hoa hei aroha mai, me oku hoa ki roto ki te pouri.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
