Waiata 77
1 Ki te tino kaiwhakatangi, ki a Ierutunu. He himene na Ahapa. Ki te Atua toku reo, e karanga nei ahau, ki te Atua toku reo, a tera e tahuri mai tona taringa ki ahau.
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 I rapu ahau ki te Ariki i te ra o toku pouri: maro tonu toku ringa i te po, kihai ano i pepeke; kihai toku wairua i pai kia whakamarietia.
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 E mahara ana ahau ki te Atua, a e pouri ana: kei te whakaaroaro, a ngaro iho toku wairua. (Hera)
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 E puritia ana e koe oku kanohi kia mataara tonu; he pouri ahau, te ahei te korero.
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 Ka hoki oku whakaaro ki nga ra onamata, ki nga tau o tua iho.
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 E whakamahara ana ahau ki taku waiata i te po, e korerorero ana ki toku ngakau e rapurapu ana toku wairua.
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 Tera ranei te Ariki e panga tonu ake ake? A heoi ano ranei ana manakohanga mai?
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 Kua kahore ranei tana mahi tohu mo ake tonu atu? Kua whati ranei tana kupu a ake ake?
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 Kua wareware ranei te Atua ki te atawhai? Kua riri ranei ia, a tutakina atu ana e ia tona aroha? (Hera)
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 Na ka mea ahau, Ko toku ngoikore tenei: otira ka mahara ahau ki nga tau o te ringa matau o te Runga Rawa.
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 Ka mahara ahau ki nga mahi a Ihowa; ae ra, ka mahara ahau ki au mea whakamiharo o tua iho.
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 Ka whakaaro hoki ahau ki au meatanga katoa, ka purakau ki au mahi.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 E te Atua, kei te wahi tapu tou ara: ko wai te atua nui hei rite ki te Atua?
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 Ko koe te Atua e mahi nei i nga mea whakamiharo: kua whakapuakina e koe tou kaha i waenganui o nga iwi.
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 Hokona ana e tou ringa tau iwi, nga tama a Hakopa raua ko Hohepa. (Hera)
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 I kite nga wai i a koe, e te Atua i kite nga wai i a koe, mataku ana: i oho ano nga rire.
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 Ringihia ana he wai e nga kapua, puaki ana te haruru o nga rangi: rererere ana au pere.
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 I roto i te awhiowhio te haruru o tau whatitiri: marama noa te ao i nga uira; wiri ana te whenua, oioi ana.
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 I te moana tou ara, i nga wai nui tou huarahi, e kore ano e kitea ou takahanga.
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 He mea arahi e koe tau iwi ano he kahui, ara e te ringa o Mohi raua ko Arona.
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
