Waiata 73
1 He himene na Ahapa. He pono, he pai te Atua ki a Iharaira; ki te hunga ngakau ma.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Ko ahau ia, wahi iti kua tapepa oku waewae: me i kotahi kua paheke oku takahanga.
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 I hae hoki ahau ki te hunga whakahi, i toku kitenga i te tangata hara e kake ana.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Kahore hoki he whakawiringa a te mate i a ratou: he maro ano o ratou uaua.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 Kahore nga mea whakapouri tangata e pa ki a ratou; kahore ano ratou e whiua tahitia me te mano tangata.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Na reira, ano he hei te whakakake e awhi nei i a ratou, ano he kakahu te tutu e hipokina nei ratou.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Pupuhi ana o ratou kanohi i te ngako: nui ake nga mea i a ratou i a o ratou ngakau i hiahia ai.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 E whakahi ana ratou, e korero kino ana mo te whakatoi: kei runga noa ake a ratou korero.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Tutuki tonu to ratou mangai ki nga rangi: e kopikopiko ana hoki to ratou arero i runga i te whenua.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Koia tona iwi i hoki mai ai ki konei: a e whakawiria ana he wai mo ratou, ki tonu te kapu.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 E mea ana ratou, Ma te aha e matau ai te Atua? He matauranga koia to te Runga Rawa?
Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
12 Nana, ko te hunga kino tenei, kei runga tonu i te whenua rangatira, e hua ana o ratou taonga.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 He pono he maumau taku mea i toku ngakau kia ma, taku horoi hoki i oku ringa ki te harakore.
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 E whiua ana hoki ahau i te roa o te ra, e pakia ana i nga ata katoa.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Me i ki ahau, Ka penei taku korero; na e tinihanga ana ahau ki te whakatupuranga o au tamariki.
Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
16 I taku meatanga kia matauria tenei, ka kite ahau he mahi whakauaua rawa;
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Tae noa ahau ki te wahi tapu o te Atua, katahi ahau ka mohio ki to ratou mutunga.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 He pono i whakaturia ratou e koe ki nga wahi pahekeheke; a whakataka ana e koe ki te ngaromanga.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Ano te panga whakareretanga o to ratou hunanga! kua pau rawa i nga wehi.
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Ka rite ki te rekanga kanohi, ina ara ake te tangata, tau whakahawea ki to ratou ahua, e te Ariki, ina ara ake koe.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Na mamae noa iho toku ngakau, a hukihuki ana oku whatumanawa.
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 He whakaarokore hoki ahau, he kuware: me te mea he kirehe ahau i tou aroaro.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Ahakoa ra kei a koe tonu ahau; e puritia ana e koe toku ringa matau.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Ma tou whakaaro ahau e arahi; muri iho ka riro ahau i a koe ki te kororia.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Ko wai hoki toku i te rangi ko koe anake? Kahore atu hoki oku i te whenua e hiahia ai, ko koe anake.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Hemo iho oku kikokiko me toku ngakau: ko te Atua ia te kaha o toku ngakau, toku wahi ake ake.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Na, ko te hunga e mamao atu ana i a koe ka mate: ka ngaro i a koe te hunga puremu katoa e whakarere nei i a koe.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Ko ahau ia, he pai ki ahau te whakatata ki te Atua: kua waiho e ahau te Ariki, a Ihowa, hei whakawhirinakitanga moku, kia whakapuakina ai e ahau au mahi katoa.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
