< Waiata 72 >

1 Na Horomona. Homai, e te Atua, au whakaritenga ki te kingi, me tou tika ki te tama a te kingi.
Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
2 Mana e whakawa tou iwi i runga i te tika, au rawakore i runga i te whakawa tika.
Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
3 Ka kawea mai e nga maunga te rongo mau ki te iwi, e nga pukepuke i runga i te tika.
Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
4 Ka whakawa ia mo nga ware o te iwi: ka whakaorangia e ia nga tamariki a te rawakore; mongamonga noa i a ia te kaitukino.
Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
5 I te ra e mau ana, i te marama hoki, ka pera te mau o to ratou wehi ki a koe i nga whakatupuranga katoa.
Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
6 E heke iho ia ano he ua ki runga ki te kotinga tarutaru, me nga ua e whakamakuku nei i te whenua.
Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
7 Ka tupu te tangata tika i ona ra: tona roa ano o te ata noho, a kore noa te marama.
I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
8 Ka kingi ia i tenei moana, a tae noa ki tetahi moana, i te awa, a nga pito atu ano o te whenua.
Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
9 Ka piko ki tona aroaro te hunga o te koraha: a ka mitimiti ona hoariri i te puehu.
För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
10 Ka maua mai he hakari e nga kingi o Tarahihi, o nga motu: ka kawea mai he tahua e nga kingi o Hepa, o Tepa.
Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
11 Ae, ka koropiko nga kingi katoa ki a ia: ka mahi nga iwi katoa ki a ia.
Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
12 Ka ora hoki i a ia te rawakore ua tangi atu, te ware hoki me te tangata kahore nei ona kaiawhina.
Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
13 E tohu ia i te tangata iti, i te rawakore; ka ora ano i a ia nga wairua o nga rawakore.
Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
14 Ka hokona e ia to ratou wairua i roto i te tukino, i te tutu, he mea utu nui hoki o ratou toto ki tana titiro.
Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
15 A e ora ratou; ka hoatu ano ki a ia he koura no Hepa: ka tukua tonutia hoki te inoi mona; ka whakapaingia ia i tenei ra, i tenei ra.
Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
16 He kutanga witi tera i runga i te whenua, i te tihi o nga maunga; ngarue ana ona hua, ano ko Repanona, a ka rite te tupu o nga tangata o te pa ki to te tarutaru o te whenua.
Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
17 Ka mau tonu tona ingoa ake ake; ka rite tona ingoa ki te ra te pumau: kei roto i a ia te manaaki mo te tangata; ka korerotia tona koa e nga iwi katoa.
Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
18 Kia whakapaingia a Ihowa, te Atua, te Atua o Iharaira: ko ia nei anake hei mahi i nga mahi whakamiharo;
Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
19 Kia whakapaingia ano tona ingoa kororia mo ake tonu atu; kia ki katoa hoki te whenua i tona kororia. Amine, ae Amine.
Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
20 Ko te mutunga tenei o nga inoi a Rawiri, a te tama a Hehe.
Slut på Davids, Isais sons, böner. Tredje boken

< Waiata 72 >